Den första burken 2019 är nu loggad liksom det första eventet avklarat för året. Inför eventet tog jag först en kortare promenad på stadens gator för att leta upp en reverse wherigo, ”Göteborgs Julkalender 2018 #23 – Julgran”. Det är inte så ofta jag ger mig på denna cachetyp, men nu börjar det bli en liten ansamling av sådana i centrum så det är hög tid att börja upprensningen. Vid startkoordinaterna kunde jag hälsa på Johanna, eller såningskvinnan, som jag sedan lång tid har ett förhållande till (obs ej med). För att hitta till finalen gick färden fram och tillbaka på gatorna men ganska snart hittade jag rätt riktning och kom förvånansvärt snabbt fram till nollpunkten, mot mig kom då ytterligare tre burkletare som var ute i samma ärende. Efter lite funderande och inte minst genom en blick på spoilerbilden kunde jag gå fram till rätt plats och lyfta fram burken.

Tillsammans med silnor och geosmurfan65 blev det sedan en tur till burkar som jag redan loggat (!) men det fanns lite tid innan eventet så varför inte värma upp med ett litet för-event.

När klockan närmade sig 14 gick vi i samlad trupp mot eventplatsen, på vägen passerades ett hotell där silnor gjorde ett mycket riktigt påpekande – saknas där inte ett H.

Vid eventplatsen för ”… och ring in det nya 2019väntade The Explorist och efterhand strömmade fler deltagare fram mot nollpunkten. Vi uthärdade en mycket blåsig halvtimma innan det var dags att avvika. Men som vanligt är det trevligt att träffas, många av oss hade ju inte synts sedan förra året! När eventtiden var slut slog jag följe med Jsson som också skulle österut.

Därmed var årets första burk och första event avklarat, nu återstår att se vad 2019 kan erbjuda i form av geocachingäventyr.

 

Den sista burken 2018 är nu loggad (vad trodde du…?) Ett nytt år ligger snart framför oss och erbjuder nya möjligheter att signera ytterligare några loggremsor. Men det gamla året skall inte avskrivas så lätt, det finns alltid något att göra och alltid något nytt att logga.

Nyårsaftonen inleddes under förmiddagen med en promenad bort till en ny cache som publicerades under gårdagen, så jag och övriga team H J T var ute och jagade multis. Den nya cachen ”Kontroll 97″ låg alltså i ett område jag känner väl och redan utifrån koordinaten hade jag en stark misstanke kring hur burken skulle vara gömd. Denna misstanke bekräftades också när jag anlände till platsen. Först fick en del trafik med personal på det intilliggande boendet väntas ut innan burken kunde loggas, samma process när den skulle återplaceras.

Det var nu dags för en mindre förflyttning in mot centrala Göteborg, till fots naturligtvis. Målet var en av julkalenderburkarna ”Göteborgs Julkalender 2018 #15”. Samma plats har även tidigare utnyttjats som cachegömma men denna nya variant var något snällare än den gamla burken som låg här, det gick att logga utan att väcka uppmärksamhet. Det lär nog bli lite krävande för CO att byta loggremsa på denna burk dock, när du besöker gömman lär du märka varför.

Vandringen gick nu vidare till det traditionsenliga eventet som avslutar geocachingåret i staden ”Ring ut det gamla 2018…”. Redan på långt håll kunde jag se några bekanta personer som tryckte invid den stora julgranen – fanns det något dolt inne bland grenarna tro?

Det var ingen burk i granen, så vitt känt, men många trevliga samtal blev det här mellan burkletarna i den växande skaran som anslöt sig.

Vi skålade för det gamla geocachingåret 2018 och önskade varandra framgång inför det nya okända årets ankomst.

Hallén önskar härmed alla läsare ett gott slut på geocachingåret 2018!

Multis i mängd

Året börjar lida mot sitt slut, men burkjakten den är inte över! Dagens cachingtur beslutades med ganska kort varsel under lördagen och team H J T (Hallén, Jsson, TMR68) gav sig av med den stora multi-serien ”Multi-81” som mål. Det är en ganska färsk serie som publicerades 15 december. Hela D/T matrisen i form av multis har skapats utmed små skogsbilvägar ute på Vättlefjälls och Ale fjälls gamla kronohäradsallmänningar. Totalt finns alltså 81 multis att logga, hur många skulle vi hinna och orka med under en dag? Vi började resan från våra geocachingbaser vid kl 7 och det var fortfarande mörkt när vi började vårt sökande efter multi-stegen med finaler.

I D/T matrisen finns som ni vet gott om burkar med hög terräng liksom svårighet. För att lyckas med denna serie krävs att det finns med någon i teamet som kan lösa de formler som behövs för att hitta finalen (i vårt fall TMR68), samt ett spö, vi hade ett 10 meters spö och det räckte väl till för att nå även T 5:orna.

En del burkar gick mycket snabbt att lösa, det fanns även tillfällen då fältstudier av närområdet gav utdelning snabbare än beräkning av finalkoordinaterna! Men det tillhörde undantagen, de burkarna med hög svårighet tog ofta mycket lång tid och vi insåg att dygnets ljusa timmar, vilka är få denna årstid, inte skulle räcka.

En vanlig syn i skogen…

Några stora sevärdheter eller spektakulära landskap fanns inte att fotografera under detta äventyr, det bästa i den vägen jag kan erbjuda är en pyntad gran utmed vägen.

Ganska snart sänkte sig mörkret åter över geocachinglandskapet och burkarna fick letas upp med hjälp av våra många och starka lampor.

Så går det om man parkerar här….

Vid en liten sjö blev vi utfrågade av någon slags ”fiskevakt” om vi var tjuvfiskare. Lyckligtvis hade vi inte vårt spå framme vid det tillfället så den frågvise ”fiskevakten” kunde ge sig av förvissad om att vi inte skulle försöka bryta sjöns tunna is för att försöka fånga några fiskar.

Vid nr 72 tvingades vi inse att det inte fanns någon möjlighet att hinna hela serien under det som återstod av dygnet, klockan närmade sig halv elva. Vi samlade dock in information från första-steget på de kvarvarande burkarna innan vi rullade hem mot våra geocachingbaser. Det blir till att återvända till den gamla häradsallmänningen för ytterligare en dag med spö i hand.

Ett grönt flygfält

Lördagen ägnades åt en tur till ett flygfält, ett grönt sådant som varit stängt sedan 1977 – Torslanda. Det har genom åren blivit ganska många turer till denna trakt men nu var det ganska länge sedan mitt senaste besök. Uppdraget var att logga det som kommit nytt och försöka vända några äldre DNF:er till hittade glada gubbar på kartan.

När dagsljuset anlände anlände även jag till den första burken för dagen ”Landningsbana 27”. Dessvärre anlände också en dragbil till en långtradare och parkerade ett par meter från nollpunkten! Men till min stora glädje klev föraren snabbt ur sitt stora fordon och avlägsnade sig från platsen. Jag kunde därefter beträda asfaltsisen och pimpla enligt hinten.

Resterna av landningsbanan lämnades bakom mig och jag gav mig in bland stenar, enbuskar och annat som hör till en givande geocachingdag. ”Flygfält/Byggtipp som blev golfbana” hittades utan problem och jag kunde lämna även stigarna bakom mig och ge mig ut på en liten halvö som verkade vara omgiven av fåglar – svanarna låg och väste i vassen…

Sommartid hade det gått kreatur på bete ute på halvön, det var en fördel då de hade plöjt upp stigar genom vass och buskar som underlättade färden genom landskapet. Det blev där ute besök vid två stenar och två cacher, ”Karholmen” och ”Karholmens udde”. Vid Karholmens udde blev det även lite fika för att beundra denna förhållandevis vilda del av Hisingen, om än att de stora raffinaderierna tornade upp sig vid horisonten.

Tog mig från stiglöst land in mot ”Björkskogen vid Torslandaviken” som var snabbt funnen och vandringen gick till ”Torsviken” där en del lera fick övervinnas – övergås kanske man skall säga och spången var bara till begränsad hjälp….

Nu var första etappen avklarad, skulle jag fortsätta med en andra etapp idag? Varför inte, det var skönt väder och behagligt mugglarfritt i området. GPS:en ställdes därför in på ”Kohagen”, hinten nämnde stenar och jag såg med stigande oro på den stenvall jag gick utmed/på, där fanns tusentals stenar. Men glädjen blev desto större när koordinaten låg vid en betydligt mindre ansamling av sten, burken kunde lätt hittas och jag fick bekanta mig med en ko.

Den 14 november 2015 var jag på tur i detta område. Då gjorde jag ett försök att leta upp cachen ”Då går vi runt om en enebärabusk …” men det slutade med en dyster DNF. Idag var utgången en annan då burken hittades snabbt – tänk så märkligt olika utfall det kan bli ibland, men skönt att denna nu är avklarad. Men spänst i benen tog jag mig över hagmarken, över staketet och vidare till ”Vadarhav” som jag väntade mig skulle bli svår, men döm om min förvåning då den också snabbt visade upp sig.

Stärkt av dessa framgångar beslutade jag mig för att försöka vända ännu en gammal DNF till en glad gubbe. Över stock, sten och stig samt genom snårskog och över berg gick nu färden till ”Torslandavikens naturstig nr 5 – Toppen” där jag också var och letade 14 november 2015, utan resultat. Idag var dock förhållandet ett annat och efter lite letande visades sig även denna burk och blev signerad.

Jag fortsatte nu vandringen ut på den asfalterade vägen, undslapp gaslarm, men vid ”Torsvikens entré” blev det tyvärr en DNF. Två mugglare med hundar anlände till platsen så jag avbröt sökandet något tidigare än vad jag kanske hade gjort om jag varit ensam. Asfalten lämnade jag bakom mig och gick ut över de gröna vidderna, men låt er inte luras, allt det gröna döljer en stor tipp.

Snurrigt värre” snurrade inte till det, det var rakt på och en snabb logg. Samma sak kan sägas om de följande cacherna ”Välventilerat. (Eller inte)” och ”Tvillingar”. Den sistnämnda cachen blev också dagens sista. Summan av insatsen blev 13 hittade cacher, 1 DNF och lite över 13 kilometers vandring. När jag närmade mig den momsbefriade cachingexpressen så började det att duggregna, även ur denna aspekt var alltså utflykten lyckad!

 

 

 

På tur i Zkogen

Bohus- och Vildmarkslederna från Delsjöområdet och vidare öster ut förbi Kåsjön är fantastiska att vandra. I gryningen lämnade jag cachingbasen och gick genom den täta morgondimman på småvägar och stigar som jag känner väl sedan många år. Där är det tomt på burkar (så vitt jag vet….) efter många och återkommande besök i trakten.

Dimman låg tät över Blacktjärn.

Bohus- och Vildmarksleden

Åstebo passerades och nu började jag närma mig dagens första burk ”Zkogspromenad #3”. Det blev en tur i stiglöst land över höga tuvor och runt en del dyhål. Bruken hängde snällt på sin gren och väntade på att få min signatur i loggboken.

Lite längre fram utmed leden var det nödvändigt att vika av för den kulturella delen av vandringen, ett gravröse från bronsåldern, eller möjligen äldre järnålder. Dessa lämningar är alltid blygsamma men vittnar om att här funnits människor bosatta, förmodligen jordbrukare och/eller boskapsskötare. Men deras boplats är sedan länge utplånad av tidens tand.

Framför mig låg nu cacherna ”Råhultskogen #5” och  ”Zkogspromenad #5”, båda normala skogscacher som inte vållade några problem. Lite mer intressant var att se hur det skulle gå med T4:an ”Zkogspromenad #2” men jag hade läst att några använt skogens redskap (pinnar alltså) för att plocka ned burken, så jag hoppades på det bästa. Mycket riktigt satt den på en höjd som gjorde det möjligt att logga utan spö, men med pinne. Samma sak hoppades jag även skulle gälla ”Zkogspromenad #4” som även den är en T4:a. Men där grusades förhoppningarna då den satt mycket högt placerad och fick lämnas. Det är alltid en avvägning, skall man släpa med sitt spö under en långpromenad eller ej, vinner ”latmasken” kan det bli till att lämna en och annan burk utmed vägen ologgad.

VildZvin i skogen?

Nej, idag skall jag inte till Hindås!

Jag hade nu lämnat leden och gick på lite större grusvägar bort mot ”Julen varar än till påska! 3 Dymmelonsdag”, en riktigt fint utformad burk var det som väntade! Efter några hundra meter på grusvägen kom jag ut på den trista asfalterade vägen och började gå ned mot Jonsered. En ljuspunkt utmed den vägen var att där låg ännu en burk, en ganska färsk julkalenderburk dessutom ”Jul i Lerum 2018 #12”. Den var snabbt hittat och loggad och jag kunde fortsätta min vandring. När jag åter kommit in på Bohusleden passerades den imponerande hällkistan.

Ett drygt hundratal meter bort låg dessutom cachen ”Burk #6 – Odjuret” men efter tjugominuters letande hade inte något odjur, eller något annat djur heller, visat sig och jag tvingades att avsluta cachingdagen med en DNF.

Sammantaget var dock dagen mycket lyckad. En fin vandring på 20 kilometer, ett antal fornminnen utmed vandringsleden och 6 hittade burkar, därtill avnjutande av medhavd matsäck i en vacker skogsglänta – livet som geocachare är inte så illa!