Under början av hösten förra året stängde jag av ”notifications” och det har lett till att jag missat en del nypublicerade burkar. Märkligt nog tänkte jag inte på att dubbelkontrollera med kartbilden i mobilen när jag var ute på tur igår, trots att jag då passerade nära ”Svarttjärn revived” och trots att jag då såg något misstänkt…. Men, det är ingen skada skedd då denna burk ligger inom det absoluta närområdet. I dessa tider när arbetsdagen kan inledas med en milsrunda i Delsjöområdet istället för färd in till kontoret så passade jag på att gå vägen förbi cachen. Tittade först på den gamla placeringen, men insåg att den var flyttad en bit. När jag såg snigeln var det inte längre någon tvekan!

Snabbt loggad och sedan vidare mot det svarta vattnet, Svarttjärn, som egentligen är en uppdämd mosse och inte någon naturlig tjärn. Där kom en bonus, en häger lyfte när jag närmade mig.

Närbild nedan, inte så dåligt med tanke på att det är fotograferat med mobilkamera.

P.S.

Nu är ”notifications” för traditionella cacher återaktiverad!

D.S.

En tur ut i skogen

Åter en dag med enastående härligt vårväder, kanske något kallt vid ”utvandringen” men det ändrade sig ganska snabbt. Dagens mål låg en bit österut vid Furåstjärn, dit tänkte jag mig redan för några veckor sedan men då såg det ut att vara problem med cachen så jag avvaktade. Nu hade den blivit renoverad och nyligen loggad så då vågade jag mig dit.

Det var lugnt och stilla på stigarna så jag fick en behaglig vandring till cachen och väl på plats var det inte någon tvekan om var burken skulle finnas. Sedan blev det en vandring förbi min egen cache Älgs grotta och vidare på små och slingrande stigar då vandringen utökades rejält i det vackra vädret. Det skulle bli lite över två mils vandring denna dag och en stor del gick i helt obanad terräng, inklusive hoppande på tuvor över en ganska blöt mosse – lite vardagsspänning fastän det är söndag!

Det märks att många denna tid vistas i hemmaterrängen. Det kommer fler loggar på mina burkar än på länge just nu, vilket är trevligt. Så det har blivit en del renovering av egna burkar de senaste dagarna, byte av loggremsor och även byte av en hel burk som fick ske vid Vy över Tjyvkistan. Fler turer av detta slag blir nödvändigt då jag har ett par ”problemburkar” kvar, men även dessa skall i möjligaste mån ordnas till.

Det har sannerligen varit tyst och stilla från denna blogg en tid nu. Orsaken en ”något” förhöjd arbetsbörda inte minst den senaste tiden till följd av en liten osynlig inkräktare som spridit sig i samhället. Det har krävt en den anpassningar och förändringar som tagit bort all möjlighet till burkjakt! Men nu fanns åtminstone möjligheten att göra lite besök vid egna burkar, byta loggremsor och annat nödvändigt underhåll. Dessutom bjöd dagen på möjligheter till en lite längre vandring, det skulle komma att bli totalt 22 kilometer.

Första stoppet gjordes vid cachen Kolmilan som fick ny loggbok. Passade även på att granska platsen lite närmare för jämförelser med en annan mila/kolningsgrop som jag nyligen hittade längre västerut i området. Jag följde sedan vandringsleden en bit innan det var dags att vika av till Robber’s den – Rövarnas dal. Den cachen lades ut 2005 och har haft samma loggbok sedan dess. Men nu hade fukten skadat innehållet rejält och det var dags för lite tillsyn.

Burken var det inte något fel på men invändigt var det mycket vatten. Den tömdes, torkades ur, och i burken placerades ett PET rör med den nya loggremsan, därmed borde den vara säkrad mot fukt en tid framåt.

Nu var det dags att åter söka sig upp mot vandringsleden och gå mot (K1) Informationsskylten – här börjar vandringen, där hittade jag inte ens min egen burk! Men en ny skulle ändå placeras ut och så skedde. Bättre monterad än den tidigare.

Därefter blev det vandring runt Kåsjön och sedan på slingrande stigar bort mot Delsjökärr och vidare hemåt. Gjorde ett par stopp utmed vägen, kanske kommer ni att märka effekten av dessa inom kort….

Skottcaching

Detta år har en extra dag, ägnad åt alla som skottar snö…. eller hur är det med den saken egentligen? Har även hört att man skall se upp för giftaslystna fruntimmer denna dag av någon anledning, ja det finns så mycket man skall se upp för, så jag valde att ge mig ut i skogen där jag denna helg inte behövde se upp för några träd som höll på att blåsa omkull, alltid något. För geocachare har den extra dagen i kalendern givetvis en betydelse om denna dag inte tidigare markerats med en hittad burk, så är det dock inte för mig, men det var ändå trevligt att ge sig ut och leta upp några spridda cacher och samtidigt få lite motion.

Det blev en vandring genom Delsjöområdet för att komma fram till cachen ”Härryda Julkalender 2019 #21 – Adventsstjärna”, efter en promenad över ett mindre hygge var det inte några problem med att hitta rätt. Ett riktigt stjärnskott – passade även denna dag!

Det var nu inte speciellt långt till nästa burk, en i serien av cacher som välkomnar besökare till Partille: ”Välkommen till Partille! Nya Öjersjövägen”. Inga problem att hitta, påminde mig lite om en typisk amerikansk cache. Hur då? Det avslöjas inte…!

Nu blev det en lite längre promenad, dryga 2,4 kilometer fågelvägen angav gps:en för att komma till ”3. Kvast. Pip 2019”. Det var bitvis riskabelt att ta sig fram då vägar och GC-banor hade en lömsk ishinna över sig, men vem behöver vägar, det är långt bättre att gå ute i terrängen där man får fäste under fötterna och dessutom slipper mugglare. Väl framme vid cachen gick jag runt ett par varv, men så kom jag på att detta var ju en påskburk, då gäller det att låta nya kvastar svepa området.

Nu skulle det bli skönt att lämna bebyggelsen och söka sig in i skogen igen. Min vandring gick i riktning mot Kåsjön där jag på olika leder och småstigar sökte mig mot norr.

Många leder finns det!

Dagens sista cache blev den där jag skar hål på tummen förra veckan ”Välkommen till Partille! Ugglumsleden”, tack vare tidigare besökare och CO:s översyn behövdes inte verktyg, även om jag idag var fullt utrustad för GC-tur och hade alla resurser med mig. Det var bara att skruva av locket och logga. Därefter lämnade jag Partille bakom mig och gick mot geocachingbasen och kunde nöjt konstatera att det blivit ytterligare fyra skottdags-burkar samt 22 kilometers vandring.

Att lämna rikets gränser kan ha sina risker, framförallt att söka sig österut – där vet man aldrig vad som väntar! Inga gränskontrollanter väntade på mig då jag i det tidiga gryningsljuset smög över gränslinjen för att se vad som kunde dölja sig i detta ingen-mans-land. Tur det då jag inte var rustad med vare sig pass eller egentligen något annat än koordinaten och pennan, inte ens gc-ryggsäcken var med. Efter en kort stunds sökande efter burken ”Välkommen till Partille! Ugglumsleden”, men att få upp den var inte det lättaste. Den lilla ringen som fanns att greppa splittrades och när jag försökte använda ringen på nyckelknippan höll även den på att brytas av, det hade behövts ett multiverktyg. Det enda som jag lyckades öppna var ett mindre blodkärl på min tumme som färgade en del i omgivningen rött – det är inte riskfritt att gå över gränsen!

Det blev till att ge upp och vandra vidare mot nästa gränsstation ”Välkommen till Partille! Göteborgsvägen”. Det stod en man vid en grind i närheten, men han var inte någon grindvakt utan bara en mugglare som skulle köra ut med sitt fordon. Det gick därmed att fortsätta ostörd mot nollpunkten och där observerade jag snart cachen. Här gick det lättare att få fram loggboken och dagens enda burk var därmed avklarad och vandringen kunde gå tillbaka mot cachingbasen i den hårda vinden utan att träffas av några flygande föremål.