Klamath Falls med omgivningar har ganska gott om långa serier med burkar utmed de små landsvägarna i de dalgångar som omger staden. Men speciellt aktiv verkar inte geocachingaktiviteten vara här. Många burkar har inte fått något besök sedan 2017! Det i sig är ett varningstecken, men vi gav oss ändå förhoppningsfulla i kast med den första serien. Det visade sig efter hand att ganska mycket var borta eller omöjligt att hitta under det höga gräset som dolde stenar som kunde dölja burkar – eller något annat… man rotar inte gärna med händerna i hålor då det finns en del otrevligare saker att träffa på här jämfört med hemma.

Det märktes att vi var ute i västern – förgiftat vatten och orter som för tankarna till en annan tid.

Men ibland trodde jag att vi hamnat ännu längre söderut.

Ser ni vad jag ser?

Efter många timmars burkjakt började vi nå slutet på de trasiga trailerna och kunde konstatera att vi hade omkring 80 DNF loggar i våra gps:er, tror att det är rekord för en dag – är inte det något man borde föra in i statistiken – DNF mästare?

Vi avrundade dagen med Klamath Falls många virtuella cacher, det blev 7 sådana idag, inte heller det är speciellt vanligt förekommande. Antalet hittade blev nästan 200, färre än väntat men ändå – hur ofta loggas nästan 200 burkar på en dag, så vi får faktiskt vara nöjda.

Klamath Falls

Åter en resdag med en lång transportsträcka söderut i Oregon. Vårt mål denna dag var att nå den lilla orten Klamath Falls, som dock visade sig vara något större än förväntat.

Utmed vägen fanns det en del välgjorda burkar som utsetts till mål för bensträckare under färden. Många av dessa låg inne på tomter eller vid affärer där det har varit möjligt att bygga avancerade burkar. Här kommer en liten bildkavalkad från dagen.

Tydligt skyltat…

Var kan burken vara?

Snart skulle vi få träffa CO.

Mitt bland gästerna på uteserveringen låses det upp lås efter lås efter lås…. men utan mugglarhjälp att det inte gått!

På väg mot en virtuell

Vid ”Living Rock Studios” skulle vi logga en virtuell, det visade sig att den fanns inomhus och det var först efter en grundlig genomgång av ställets ägarinna som vi kom fram till svaret vi behövde. Det fanns dock en hel del intressant i byggnaden förutom sten, bland annat originaldokument för koloniserande av Oregon, vilket intresserade mig.

Den största naturupplevelsen under dagen var utan tvekan nationalparken Crater Lake.

Svårt att klaga på utsikten!

Sent på kvällen nådde vi vårt nästa tillfälliga boende och det blev en sen tur till butiken. Betydligt enklare standard än på det förra stället, men det är ändå för blott två nätter.

Äventyret fortsätter….

Cacher i repris

Kan cacher gå i repris? Självklart, det är ju sommar och förmodad nyhetstorka, då måste man återbesöka en massa burkar trots att det inte ger någon ny logg!

Dagen ägnades åt att följa med på en rundtur kring Portland och de många äldre burkarna som finns där och som lockade Jsson och Torado i första hand. Några enstaka nya burkar hade dock insmugit sig sedan mitt besök i denna trakt 2011.

Kan här finnas något?

Växeln hallå – hallå – varför svarar ingen?

Vi lämnade snabbt centrala Portland och tog oss upp till GC17 och GC12, vid GC17 väntade ett par geocachare från Vancouver!

Nästan ett event.

Till GC12 kunde vi 2011 köra en del av vägen, det går inte idag!

Här nöjer man sig inte med en bom, vägen skall grävas upp och det skal läggas upp en vall!

Får man skjuta på skylten?

Ett trevligt återbesök var det vid den plats där den ursprungliga geocachen låg, där kan man passa på att skaffa sin gps bättre noggrannhet genom att lägga den vid plaketten.

Helig mark!

Väl tillbaka vid vår tillfälliga geocachingbas fanns möjligheten att slå sig ned i trädgården med datorn för att logga den handfull burkar som hittats under dagen, men vad händer då? Jag som bara druckit mjölk….

Efter frukost lämnade gc-truppen Vancouver och vi körde söder ut för att ta oss över gränsen. Åter gjordes ett försök att nå en Earth cache, men åter blev det lite fel… lite lustigt att betrakta!

Så kom vi då till gränsen och där blev vi skickade in till tullinspektion av en bestämd dam som granskade våra pass. Raka motsatsen var dock tullinspektören som var en skojfrisk person som var mer intresserad av lutfisk än av om vi hade något förbjudet med oss. Han ”beslagtog” ett par tomater och ett par vitlökar. Men gjorde inte någon grundligare undersökning av Halléns väska, men Jsson fick lite hårdare kontroll (med all rätt) inte minst med tanke på att hon bar med sig ett illegalt äpple. Mitt äpple hade en klisteretikett från USA så jag ”klarade mig”. Det blev inga avgifter utan bara ett riktigt trevligt bemötande från tullarna, så vi kunde lättade fara vidare mot söder. Givetvis blev det utmed vägen en del bensträckare.

Låg terräng? Inte den vägen vi tog!

Don efter person – Ingabo har fått en ”liten” penna.

Jsson har fullt upp med alla TB: hotell!

TB:s är något jag försöker hålla mig långt borta ifrån, men Jsson samlar, flyttar och försöker ibland flytta över krypen på andra – så det gäller att vara vaksam så att man inte helt plötsligt har ett kryp i bakfickan!

Som hämtat ur Ibsen!

Capitolium

Till minne av de som stupade i 1:a världskriget.

Det fanns en del snygga cacher utmed vägen, vid denna kunde man bli eld och lågor!

Går brandlarmet nu? Nej, bara logglarmet!

Även om vi besökte en del snygga cacher, så kom det givetvis även skitcacher…

En skitcache?

Ibland undrar man…

Inte nog med att Jsson fick dyka med huvudet ned i en toalett, strax efter kom nästa dass.

Kosligt dass!

Vissa utmaningar visade sig dock lite svårare att bemästra och krävde en del alternativa lösningar

 

Ingenjören löste inte denna uppgift! Men det löste sig på ett alternativt sätt.

Dagen avrundades med ännu ett TB-hotell, hur många kryp finns nu i Jssons väska?

Krypen i ladan.

Slutligen kom vi fram till vår tillfälliga geocachingbas i Portland. En mycket vänlig dam hade hand om uthyrningen och vi fick ett riktigt hjärtligt mottagande, trevlig avrundning på dagen och en sen kvällsmat samt lite glass som belöning efter den långa resdagen.

Nu väntar nya äventyr – men det rör sig nog mest om en repris!

Den andra dagen i den kanadensiska storstaden innebar en liten tur i närområdet kring den tillfälliga cachingbasen. Det fanns oväntat många grönområden som erbjöd promenader, inte några direkta utmaningar då mycket gick på asfalt, lite för väl tillrättalagt för min smak men det gav trots allt några bensträckare.

Dagens första park

Utanför de anlagda vägarna var terrängen ganska besvärlig. Inte det minsta kuperad, men fylld med björnbärssnår.

Dagens först park – vad skall vi göra med hunden (till höger i bild)

Trots de hotfulla skyltarna vid entrén till parken var det en angenäm plats. Parken hade tidigare ingått i ett jordbruk men hade donerats till samhället. Inte speciellt mycket folk och behaglig skugga under träden – det var nu nästan 30 grader varmt ute. Svårigheten i denna park var att vi först inte förstod hur gömmorna skulle hittas! Det var en mycket speciell teknik med små pinnar instuckna i trästaket, i ändan satt sedan en nano. Men vi lärde oss och slapp undan utan DNF loggar.

Vackert var det i parken.

Parkens historia

Även kring ett flygfält, om än ett litet civilflygfält, kan det finnas parker och där traskade vi en stund. Ett obehagligt hål fanns i min gpx vilket gjorde det lite svårt att hänga med då ett antal cacher av någon mystisk anledning saknades i denna trakt. Men det ordnas lätt genom att plocka en visitfil från någon som har en fullständig sådan.

 

Överallt i parkerna höll mugglarna på med att leka i vattnet. De hade till och med förvandlat små leriga åar till vandringsleder!

Vattenvandring

Avslutningsvis denna dag skulle burk nr 50 loggas, det fanns nämligen synpunkter på att det inte gick att avrunda vid 49 hittade. Sagt och gjort, vi stannade vi ännu en park, där gänget kom att begå en grov regelöverträdelse. Det brukar kunna framföras synpunkter om olika regler under turerna, men här kan ni se beviset på att Jsson och Ingabo beträder området utan hjälm, eller andra obligatoriska skydd som skylten anger! Hallén har dock alltid en mer avslappnad attityd till påbud och regler och går med glädje förbi skyltar av detta slag.

”helemt i mandatory. Body armour is recommended.”

Det var väl ett under att de överlevde!

Vår andra dag i Vancouver var därmed till ända och vi kunde börja logga dagens skörd och tänka på återfärden söderut över gränsen.