Den längsta dagen. Tre länder, två kontinenter på ett dygn!

Hur klarar man bäst en resa över Atlanten? Svaret är givet: man cachar hämningslöst!

När klockan närmade sig midnatt och datumet skiftade över till den 13:e juli gav sig vårt team bestående av TMR68, Motorcycledude,Graazzt, DisOrd3r och Hallén åter ut på Stockholms gator. Vår plan var att strunta i att sova och istället cacha ordentligt innan avresan, sedan vila på planet och fortsätta jakten i Nordamerika. Vi lastade in fem geocachare med packning för en vecka i Motorcycledudes bil, det gick men var något trångt – jag känner numera stor sympati för de stackars packade sillarna…

Vi började med WherIgo cachen ”Cachopol #30 – Gå i fängelse”.

”Du är en småtjuv som opererar i kvarteren runt Hornstull. Här gäller det att råna ihop sig ett litet startkapital för att kunna fly stan, men akta dig för kvarterspolisen, för om han får tag på dig så åker du i fängelset. ”
 

Det var onekligen en speciell känsla att springa omkring i Hornstullsområdet mellan midnatt och ett på natten och försöka ”råna” butiker, leta upp gömställen samt att ständigt bli stoppad av den elaka konstapeln som slutligen förde Hallén till finkan på Långholmen! Men vi var ju fem som spelade detta spel så några lyckades passera genom nätet, bygga upp en förmögenhet och slutligen lyckas köpa pass och flygbiljetter – passande med tanke på vårt kommande äventyr kanske…!? Detta är den mest avancerade WherIgo cache jag hittills sett, värd att studera för den som vill bygga nya lösningar med denna teknik.

Vi kom slutligen fram till finalen och kund därefter bege oss ännu längre åt öster. Vi tog oss ända till ”Estonia-korset (Kapellskär)” för att få ytterligare några mil på den distans vi idag skulle avverka västerut. Från denna östliga punkt cachade vi oss åt väster med Arlanda flygplats som slutmål, sista burken i Sverige före avresa blev ”GCU #48”. När vi kom fram till Arlanda anslöt Ralleman, initiativtagaren till denna resa, till gruppen och vi kunde checka in, gå igenom säkerhetskontrollen och ta oss ombord på flyget mot Amsterdam.

När vi landat blev det till att gå direkt mot nästa plan, ingen tid att förlora! Att gå ombord på trans-atlantiska flyg tar lite tid, det är många saker som måste klaras av innan man kan kliva på planet. Det sista steget i processen är utfrågning om anledningen till besöket i USA, det är i allmänhet inte något problem om man har alla papper i ordning och inte krånglar till sina svar! Jag gled igenom snabbt, men några i gruppen fick lite längre samtal med säkerhetspersonalen, men ingen blev stoppad.

Den stora KML-fågeln som skulle föra oss västerut väntade nu och vi klev in i dess buk. Det var inte bara Atlanten utan hela Nordamerika som skulle korsas innan vi var framme, men bitvis förgylldes den långa flygresan av vackra upplevelser när man tittade ut genom fönstret. Flygturen gick norrut, upp mot polcirkeln, så vi passerade över Island och sedan en fantastisk vy ut över Grönland innan vi blickade ut över de enastående arktiska vidderna i norra Kanada.

Slutligen siktades den amerikanska västkusten och planet landade på SeaTac, Seattle, Washington, United States.

I långsam takt tömdes det stora flygplanet och vi gick mot gränsposteringen. Där skildes folk med USA och Kanadensiska pass från övriga, alla med pass från EU och Japan hamnade i en kö fram till migrationskontrollen. Här brukar pulsen höjas för alla, mest för de som går igenom processen för första gången. De bistra konstaplarna i sina bås ställde sina frågor, tog digitala fingeravtryck och foton. Sedan var vi alla innanför gränsen och kunde påbörja vårt stora äventyr.

Inne i det gigantiska parkeringshuset intill flygplatsen hämtades vår ”buss”, en KIA med sju platser, som skulle föra oss över stora delar av Washington och Oregon de kommande dagarna.

Seattle

Vi färdades direkt mot vårt hotell i Lynnwood för att där lämna av vårt packning innan cachingen kunde börja på nytt. Från hotellet var det sedan gångavstånd till den första burken, ”Citizen Kane”, vår första lamppost-cache…

Första burken i USA för några, ny delstat för oss övriga! Från vänster: ralleman, DisOrd3r, Graazzt, TMR68.

Där träffade vi också på två personer som arbetade i området, de var inte geocachare, men kände väl till både cachen och Sverige, så det var ett trevligt möte. De var imponerade och kanske något förundrade över att 6 man reser över 7 000 kilometer i jakt på plastburkar.

Dags för lite shoping.....

Innan jakten fortsatte blev det ett besök i en friluftsbutik (det fanns faktiskt en cache utanför), det fanns lite utrustning som några behövde. Jag inhandlade ett Gorilla kamerastativ, som skulle visas sig bli mycket användbart under vår resa.

AREIs butik var mycket välsorterad, när senast stötte ni på en hylla med geocachingprylar i en svensk friluftsbutik?

När butiksbesöket var avklarat gav vi oss åter ut på vägarna. Målet var nu att plocka ytterligare några burkar i USA och sedan åka över gränsen till Kanada!

Kan det finnas något där?

Detta var en mycket vanlig typ av behållare.

Detta var märkligt nog inte en Letterbox!

En enkel virtuell cache!

Efter flera timmars framgångsrik jakt i USA närmade vi oss gränsen mot Kanada.

Fram med passen!

Det gick lätt att passera gränsen, när man kom landvägen behövde man inte ens fylla i några tullformulär, endast visa passet. Gränsvakten var dock lite förbryllad över att vi bara tänkte åka in på en tur som varade några timmar! Men det var ju vår sak, så vi fick åka in i Kanada. Nu var jag extra hungrig på en burk, Kanada skulle nämligen bli ett nytt land på min cachingkarta, det 24:e!

Denna plats passerade vi i dagsljus, men skulle återvända när det blivit mörkt!

Den första cachen i Kanada blev ”Beautiful B.C. – White Rock Pier” och nog var det vackert alltid! En fantastisk utsikt.

Första cachen i Kanada.

Vid White Rock fanns givetvis även en Earth Cache att logga.

Nu började skymningen falla över kusten och snart var det riktigt mörkt, men det hindrade inte att vi tog ytterligare några burkar.

Det mest äventyrliga under denna dag skulle visa sig vara loggandet av en virtuell cache! Dessa brukar inte bjuda på några större svårigheter, men denna ”Peace Arch” låg mellan Kanadas och USAs gränsposteringar. Området är inte avspärrat, det är en vacker park som är försedd med gräsmattor och informationstavlor, vi gick i rask takt ned mot den stora portalen (se bilden högre upp i detta inlägg), där gick vi runt portalen, tog våra foton och hittade svaren på frågorna. Därefter återvände vi upp mot bilen, som stod parkerad nära den kanadensiska gränsposteringen. Där möttes vi av ett flertal kanadensiska gränspoliser som undrade vad vi gjorde, vi hade korsat gränsen illegalt genom att gå runt portalen! Vi hade alltså passerat ut ur Kanada, illegalt in i USA och sedan illegalt in i Kanada igen! Men efter att vi visat passen var det inte några problem, men man kan gott föreställa sig att det kan bli mycket att göra för gränsvakterna när det inte finns några skyltar som talar om att man riskerar att göra en illegal passage av gränsen!

Hallén på illegalt besök i USA, skall strax illegalt korsa gränsen till Kanada igen....

Det händer som ni vet alltid något oväntat! Bloggandet kring resan fortsätter snart, men först skall några loggar till skrivas.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: