Helt enligt tidtabell seglade vi in i Magdalenefjorden klockan 6 på onsdag morgon. Det är kanske den mest välkända fjorden av alla på Svalbard då den är bred och djup nog även för stora kryssningsfartyg – även de långt större än Nordstjernen. Det var också denna fjord som Willem Barentz, den holländska upptäckaren, besökte 1596 under sin upptäckt av Spetsbergen. Namnet kommer av alla spetsiga bergstoppar. Det var kanske väl att han inte råkade segla lite längre norrut för då hade han sett platta berg – Plattbergen – låter inte riktigt lika bra och vad det blir på norska skall jag inte skriva…. Det finns påståenden om att Barentz inte var först på plats – därför vill jag nu hävda att det är Hallén som upptäckt området!! Detta borde kallas Halléns land (för att skilja det från Hallén-land).
Längst in i fjorden finns en liten stuga, den nuvarande är ganska modern, men där har funnits en valfångstplats i äldre tid och området till höger om stugan på bilden nedan är ett gravfält där alla de holländare, engelsmän och fransmän som dog under valfångsten ligger begravda. Det finns omkring 130 gravar från 1600- och 1700-talen. Stugan används idag av Sysselmannens fältinspektörer som även har hägnat in området för att skydda det mot turister. Det händer nämligen att de riktigt stora kryssningsbåtarna landsätter stora ”folkmassor” på platsen, med tält, stolar och grillar!
Turen in i Magdalenefjorden varade strax under en timme – det var ett typiskt kryssningsbesök. Men alla kom inte upp i tid för att se det fantastiska landskapet klockan 6, tur att man är morgonpigg!
När vi åter nått havet seglade vi norrut mot lite större äventyr.
Halléns Geocachingäventyr 