
Söndagsförmiddagen kunde ägnas åt friluftsliv och burkjakt. Det var en mulen men skön vinterdag med bara ett par minusgrader och ett nysnötäcke över hela Göteborg. Mitt mål för dagen var blygsamt, endast två burkar fanns med i min plan.
Efter ungefär sju kilometers vandring nådde jag fram till Kåsjön där jag blickade ut mot den lilla ön utanför badplatsen där cachen ”Sekt” ligger och ruvar. Isdubbarna plockades fram och jag påbörjade den korta vandringen ut mot ön. Där kom jag sedan att spendera en timme med att fruktlöst genomföra en mindre arkeologisk utgrävning i snön! Inte ens en riktigt bra hint hjälpte, det var helt enkelt för mycket vitt på marken för att jag skulle kunna se det jag letade efter! En mystisk man med en borr gick omkring på isen utanför ön, han borrade hål efter hål, undrar vad han egentligen höll på med… min misstanke väcktes snart – han försöker borra ön i sank!

Det var snöpligt att behöva anträda en reträtt från ön utan någon logg, men jag hoppas att vintern håller i sig ännu en vecka så jag kan återkomma under nästa helg för att knipa den lilla burken.
Min vandring fortsatte nu genom Öjersjöområdet och förbi åtskilliga av mina egna burkar på Kåsjörundan. Snart fick jag avvika från den trevliga lilla gångstigen och bege mig in på gatorna i villaområdet. Där letade jag mig fram mot burken ”Stora Brasetjärn”.
När jag hade knappt tio meter kvar till burken fick jag se att någon satt på en klippavsats några meter upp, en man med ett stort gevär! Det var inte riktigt vad jag väntade mig, men jägaren visade sig vara trevlig och på jakt efter skabbrävar. Jag förklarade lite om geocaching för honom, det var säkrast då jag snart skulle bli tvungen att bete mig lite märkligt och stoppa huvudet i en enbuske! Burkens gömställe var dock utom jägarens sikt- (och skott-) linje så jag kunde logga ostört och i hemlighet. Under tiden hade han begett sig av över isen på tjärnen och jag kunde återvända upp mot bebyggelsen för att påbörja vandringen tillbaka till cachingbasen.

En enda burk blev dagens skörd, men en härlig vandring på strax över 20 kilometer. En välbehövlig energikick inför den kommande veckans arbete.
Förvånande att en så gammal räv som Hallén, överlevde det mötet. 🙂
Ibland har man helt enkelt tur!