Extraterrestrial Highway del II

AilienInn

Är det inte skuggor av utomjordingar vi ser här….?

Little Aleinn är ganska spartanskt men duger gott när man behöver en övernattning utmed trailen. Man kan väl förstå hur viktig E.T. trailen är för de som driver detta lilla inn, när vi anlände möttes vi av tre andra geocachare – från London. De bodde flera nätter på ”värdshuset” medan vi bara stannade en natt och gav oss iväg i gryningen den 25:e april för att fortsätta vår färd utmed trailen.

Nu började rutinerna sitta i ryggraden och teamet arbetade hårt och alla gav verkligen allt för att vi skulle uppnå våra högt ställda förväntningar. Den som inbillar sig att det är ett latmansjobb att logga en trail på 2 000 burkar bör tänka efter en gång till! Det är riktigt hårt arbete och märkligt nog var det inte trist, mycket på grund av att vi roterade arbetsuppgifterna och att vi var ett välfungerande team där alla verkligen hängav sig åt uppgiften med en blandning av allvar och humor.

Åter dags att ge sig ut i ökensanden!

Åter dags att ge sig ut i ökensanden!

Nevadaöknen

Kor på bete.

Storslagen utsikt

Området där E.T. trailen ligger är till största delen platt ökenmark med undantag för några högre bergspass som delar av slätterna. Landskapet gör att man känner sig liten och hela tiden har man upplevelsen av ett enormt himlavalv ovanför och den enorma slätten omkring sig samt bergen ständigt närvarande men ändå avlägsna.

Nevadaöknen

Ändlös väg

Även idag blev det matlagning utmed trailen. Stormköket startades och vi fick åter en lunch/middag i form av burkmat – ganska självklart egentligen…

Matlagning

Nevadaöknen

När mörkret sänkte sig över öknen avbröts vår jakt efter många hundra loggar denna dag, målet var uppfyllt med råge även under denna etapp av trailen. Vi fortsatte nu mot den lilla gruvstaden Tonopah. Där uppstod viss förvirring vid incheckningen, först fick vi veta att det saknades rum till två av oss, men det visade sig att de trodde att vi bokat fyra dubbelrum istället för de två dubbelrum vi egentligen behövde! Det tog sin tid att reda ut detta så när allt var klart hade de lokala matställena stängt så vi fick nöja oss med färdiga mackor från den lokala servicebutiken. Under kvällen mötte vi åter det engelska teamet som också var i Tonopah.

God natt

God natt! Nu tillhör trailen skallerormarna….

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.