Górznieńsko-Lidzbarski – äventyr i en polsk skog

Górzno Wapionka, vårt boende

Górzno Wapionka, vårt boende.

Sent på fredag kväll anlände vi till Gorzno, Polens minsta stad, som den kallas i en av cachebeskrivningarna! Det var alltså inte någon stor ort vi anlände till och vi hade nog tur att personalen väntat på oss då de höll på att stänga huset när vi anlände. Men vi fick snabbt och effektivt vår lägenhet samt lite information, allt givetvis på polska, att vi inte förstod tror jag inte hade någon betydelse… Kul var det i vilket fall! Vi fanns oss tillrätta och hade gott om plats i den fina lägenheten i två våningar. Sedan kunde vi inta viloläge och drömma om det som morgondagen skulle bjuda på, för ni tror väl inte att vi åker till ett cachelöst land?

Det är inte någon brist på cacher i närheten av Gorzno!

Det är inte någon brist på cacher i närheten av Gorzno!

Frukost på lördagen skulle serveras först klockan 8 så vi hade gott om tid att bege oss ut på en liten vandring kring sjön som låg invid vårt boende. Det blev totalt 22 burkar under en riktigt fin morgonvandring. Givetvis började vi med boendets egen cache ”Górzno Wapionka”.

Kvarnhjul nära det lokala näringsstället.

Kvarnhjul (av modell överfallshjul) nära det lokala näringsstället.

När vi klev ut genom grinden insåg vi att det var ett lämpligare boende än vi först anat, nog första gången som jag sett GC-loggan så tydligt placerad vid grinden till ett hotell!

GChotell

Vandring

Loggning

Givetvis måste även en Earth Cache loggas på vägen!

Givetvis måste även en Earth Cache loggas på vägen!

Här ägnar sig gänget åt morgonbön... eller?

Här ägnar sig gänget åt morgonbön… eller?

När vandringen var avslutad återvände vi till hotellet för en ganska god frukost innan vi skulle inspektera de cachingfordon som fanns till låns.

Alla geobikes samlade på en plats, men endast en jägare hade tagit med hårt skal till skallen.

Alla geobikes samlade på en plats, men endast en jägare hade tagit med hårt skal till skallen.

Det räcker inte med en gps på styret, man måste ha minst två!

Det räcker inte med en gps på styret, man måste ha minst två!

Inte sedan 15 juni 2012 hade jag suttit på en cykel och hade ärligt talat inte någon större lust att ge mig ut på geobike igen, men övriga tycktes inställda på den typen av caching så jag hakade på. Vi rullade ut från hotellområdet och upp mot skogs området Górznieńsko-Lidzbarski där biltrafik inte skulle vara tillåten enligt cachebeskrivningarna, ändå var det bilar lite här och där ute i skogen, riktigt många ibland!

Ute bland träden fanns det mängder av svampplockare denna helg, vissa försökte blockera vår väg till cachen och såg riktigt sura ut när vi kom rusande, kanske trodde dom att vi var ute för att ta deras svamp!

Nästan alla burkar i området satt på samma sätt, PET rör instuckna i block av trä! Till en början hade vi dock inte någon framgång och drog på oss flera DNF:er, det kändes då inte så hoppfullt. Snart hade vi dock ”knäckt koden” och loggarna började rulla in i allt snabbare takt. Vi kom upp i väl över 20 loggar per timme och närmade oss 30 strecket!

Här är PL men var höll ML hus kan man undra.

Här är PL men var höll ML hus kan man undra.

Cyklar utmed trailen.

Cyklar utmed trailen.

Efter 45 kilometers trampande var vi uppe i över 200 hittade burkar, ett tämligen gott dagsverke får man säga. Det var skönt att parkera geobiken igen, inte för att jag hade känt av problem med kraft och energi, det var mest skönt att sluta cykla då det alltid är skakigt och något knöligt att hålla på att hoppa av och på cykeln. Dessutom hade jag slagit i höger ben rejält i pakethållaren och vid ett tillfälle faktiskt kört omkull på en sandig väg och trasslat in mig i cykeln…. dock i låg fart så det var inte någon större fara. Det dröjer förhoppningsvis innan det blir cykling igen.

Eftermiddagen avrundades med plockande av den lokala Letterboxen, ”Gorzno LetterBOX”.

Nöjda jägare ställer upp för fotografering!

Nöjda jägare ställer upp för fotografering!

Vi gick därefter till hotellet utmärkta restaurang för en fin middag. När den var avslutad hade mörkret fallit och vi drog fram våra lampor för att bege oss ut på jakt efter ”Górzno by night”. Det blev sannerligen ett litet äventyr, vi gick efter reflexspår som plötsligt slutade och försvann, inget verkade fungera. Till slut spred vi ut oss och Ingabo hittade en ny väg, snarast av en slump hittade där även fler reflexer. Dessa ledde fram till en liten elektronisk pryl som aktiverades av ljuset från våra lampor, där visades siffrorna som behövdes för att hitta finalen! Mycket kreativt och kul, synd bara att spåren var så krångliga att följa.

Detta är faktiskt TMR68...!

Detta är faktiskt TMR68…!

Här säkras vår logg!

Här säkras vår logg!

Vi kunde nu nöjda gå hem genom den lilla staden. När vi närmade oss hotellet fick vi se något fantastiskt, en hel flock vildsvin passerade vägen framför oss i mörkret, men de var upplysta av gatlyktor på andra sidan krönet där de gick så de syntes i siluett. Några av svinen var riktigt rejält stora och dessutom många…!

Väl tillbaka vid hotellet utan några fler svinaktigheter började Monways mobil ge konstiga ljud ifrån sig, det var ljudet av FTF- möjlighet…. En ny burk hade publicerats 15 kilometer bort (över 30 i körväg), men ingen kunde eller ville ge sig iväg då klockan var väl över midnatt. Men möjligheten fanns ju att vi skulle ge oss ut på FTF-jakt följande morgon, men mer om det kommer i nästa inlägg från Polenresan!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s