Ankomst till Sankt Petersburg eller ”Här är brudarna var är chipsen? del I”

Uppstigningen ur sängen på självaste nationaldagen var tidigt även med Halléns måttstock, men idag gällde det att hinna med ett flyg som skulle avgå 06:00. Tillsammans med TMR68 och hebb gav jag mig av mot flygplatsen och vi kom fram i god tid och hade inte några problem att komma igenom kontrollen. Vi skulle färdas först till Riga, där byta plan som skulle föra oss in i Ryssland och den stora staden Sankt Petersburg. Flyget avgick i tid från Landvetter och ankom enligt plan till Riga. Vid ombordstigningen observerade jag ett par svarta västar med en känd och beryktad MC-klubbs märke på, från två olika länder enligt loggan. Efter en stund uppenbarade sig fler och fler ur klubben vid planet och vart och vartannat säte upptogs av stadiga personer, alla med samma typ av västar, en märklig syn, var det fråga om en charterresa!!? Några av herrarna hade dessutom familjen med sig! Allt gick dock lugnt till då inga andra gäng uppenbarade sig.

Vi valde sedan andra köer till den ryska gränskontrollen än de som gänget stod i, bara utifall att…. Det blev till att vänta en ganska god stund innan det blev vår tur att granskas av bistra ryska kontrollanter och få stämplar både här och där i pass, visum och migrationskort, ryssar älskar att stämpla! Vid denna gräns ställs dock inte några frågor om resan, kanske lika bra då vi knappast hade förstått frågan och vakterna inte hade förstått svaren. Väl innanför gränskontrollen gick vi mot tullen. Där stod stora grupper av människor, troligen från centralasien, och fick sina väskor undersökta, men vi undslapp detta och kunde gå ut mot vår väntande transport. Den förde oss sedan snabbt och lätt in mot stadens centrum och vi kunde checka in på hotell Happy Pushkin. Därefter dröjde det inte många minuter innan vi var ute på stadens gator laddade inför jakten på den första burken i detta nya land.

hebb på jakt!

Var kan den vara säger hebb!

Här! Svarade TMR68...

Här! Svarade TMR68…

Vår första loggade cache blev ”Mariinsky” som tog en liten stund att finna då staketet bjöd på många möjliga gömställen. Härligt att därmed fått ett nytt land på geocachingkartan! Det är ganska självklart att vi inte nöjde oss med denna enda logg – även om det var uppe till diskussion – utan fortsatte utmed gatorna mot ”7 Bridges- Make a wish!”. Där gick det snabbare att finna buken utifrån erfarenheterna vi gjort vid den första cachen.

Önska något

Kyrka

Lejonbron

Den tredje burken på denna runda skulle bli speciell, inte bara för att den låg vid ”Lion Bridge”, utan på grund av att denna burk blev min geocache nummer 22 000!

En mycket nöjd Hallén signerar logg nummer 22 000 (Foto: TMR68)

En mycket nöjd Hallén signerar logg nummer 22 000 (Foto: TMR68)

Det går dock inte att sitta kvar vid bron och njuta av detta hela tusental, jakten har redan börjat på nästa tusental givetvis så det blev till att omedelbart sätta fart på fötterna och ta sig mot ”Rasputin” lyckligtvis uppenbarade sig inte den skäggige mannen, inte heller hans nutida motsvarighet…. Det blev istället ett stilla fynd av en liten nano på ett järngaller, en procedur man varit med om förr men denna gång på en plats med en spännande historia.

Nanofönster

Än syns det gamla rikets symboler på väggarna!

Än syns det gamla rikets symboler på väggarna!

Vi fortsatte vår vandring genom staden mot vår första Earth Cache i Ryssland, ”Floods in Saint-Petersburg”, en lätt avklarad cache invid en av de imponerande kanalerna.

Det obligatoriska fotot. Foto: hebb.

Det obligatoriska fotot, ser inte Hallén något förvånade ut…?. Foto: hebb.

Temperaturen denna fredag låg på nära +30 grader vilket började kännas då vi inte hade vatten med oss! Det blev till att uppsöka en matinrättning som länge varit populär bland delar av geocachingkåren för att få lite mat och framförallt få vätska inför den fortsatta rundan. Det var mycket välbehövligt med lite föda samt att komma in i en sval miljö en stund.

Kuliser

Kyrka

Peter till häst.

Peter till häst.

I centrum mötte vi gång på gång bröllopsföljen som kom i fina bilar, fina kläder och omgivna av fotografer. Det verkade vara bröllopsfotografering vid varje större och vackrare byggnad. Jag har aldrig tidigare sett så många brudpar på en och samma dag! Det fick mig att undra, var är chipsen…?

Vid Neva ligger många stora palats och andra stora byggnader.

Vid Neva ligger många stora palats och andra stora byggnader.

Under senare delen av eftermiddagen klev vi iväg på bron över floden Neva för att leta upp fler burkar. Mitt på bron stannade vi givetvis till för att få även ”Lieutenant Schmidt” avklarad.

hebb in action

Man kan inte klaga på utsikten vid cachen!

På andra sidan Neva hade vi lite blandad framgång med burkletandet. Invid en imponerande rysk ubåt (eller är det en mink) hittade vi ingen burk men fick väl tittat på farkosten.

Titta är det inte en rysk ubåt? Nej, troligen en eller ett par minkar....

Titta är det inte en rysk ubåt? Nej, troligen en eller ett par minkar….

Ubåt

Vi var nu ett gott stycke från turistkvarteren och hade kommit in i de ”normala” ryska bostadsområdena. Intressant var att notera att där fanns det ännu väggtidningar, det trodde jag hade försvunnit, men icke.

Väggtidningar, givetvis med en cache.

Väggtidningar, givetvis med en cache.

Dagens mest avlägsna cache blev ”Smolenskoe cemetery” som låg i mycket speciella omgivningar. Stora delar av kyrkogården var aktiv med många nya gravstenar där många hade påkostade bilder av de avlidna. Dessa låg blandade med området där det fanns äldre mycket förfallna gravar, riktigt spöklikt.

Nästan så man förväntade sig att se Drakula!

Nästan så man förväntade sig att se Drakula!

Ingen dö-tid här inte....

Ingen dö-tid här inte….

Dagens sista logg (?), eller vad är det TMR68 håller på med egentligen?

Dagens sista logg (?), eller vad är det TMR68 håller på med egentligen?

När vi loggat ”Narrowest street” hade vi uttömt alla möjligheter till geocaching i den delen av staden och kunde återvända till vårt hotell för lite vila inför morgondagens burkjakt. Sankt Petersburk har inte mycket burkar, men för att vara i Ryssland ligger de ändå tätt. Det enorma landet har bara lite över 560 geocacher (därutöver finns ett eget ryskt system givetvis), så att logga 12 cacher under en eftermiddags vandring måste ändå sägas vara ett ganska gott resultat. Dessutom blev det 25 kilometers vandring denna heta dag på hårda gator. Upplevelserna var många och jag kunde jämföra med mitt besök i staden 1997 (mugglartid), sedan dess har mycket förändrats. Men mest intressant är ändå att se på alla de spännande historiska miljöerna i denna stad, både de vackra och de fula.

Vad nu är vi i Egypten?

Vad nu är vi i Egypten?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.