En vandring i en djup dalgång är väl ett måste när man är på Kreta? Imbros Gorge har en speciell historia då den var flyktväg för tusentals brittiska, nya nyzeeländska och australiska soldater 1941 när tyska styrkor hade erövrat nordsidan av ön. Det var i deras fotspår vi skulle följa under dagens burkletarrunda, lämpligt nog började vi med att logga ”Escape Route”.
Våra tre bilar parkerades vid slutet av vandringen och de tre förarna fick en vådlig färd med några vilda fåraherdar upp till starten – transport på ett flak i hög fart…. Alla överlevde dock och vi kunde inleda vår lilla promenad.
Vi tog oss förbi biljettkassan (där vi betalade givetvis) och vidare ned i dalgången. Vissa burkar var inte lätta att hitta då vi hade höga bergssidor på båda sidor och gps:erna kunde visa aningen galet – så där 40 meter ibland. Men då vi var 12 som sökte så kunde vi sprida ut styrkan och ändå hitta burkarna.
Under vandringen samlade vi också på oss ledtrådar till ännu en Earth Cache, men till slut var även denna vandring slut och vi nådde fram till parkeringen där fordonen väntade. Vi tog nu en tur upp och ned i bergen innan vi nådde en liten taverna där vi fick dagens lunch. Där drog vi också upp lite planer och det visade sig att vi hade lite olika önskemål inför fortsättningen så våra fordon delade upp sig mot olika mål efter maten.
I TMR68:as fordon bestämde vi oss för att färdas mot kusten och en möjlig FTF! Vi hade siktet inställt på ”E4 # JOERPICK” vi startade dock med Balconies serien, vilket kanske inte var den bästa strategin sett så här i efterhand.
De första burkarna gick utan några som helst problem, sen möttes vi av en av resans mest fantastiska vyer…
Vi tog oss allt längre ned och snart syntes inte LHCper och -bacon- till längre, var dom tagna av trollen? När Hallén och TMR68 nådde den lägsta punkten vid cachen ”Crossroad to Agio Ioannis E4 CTC” fick vi se att den var loggad samma dag, var det så att FTF möjligheten som låg 2,5 kilometer bort fågelvägen också var loggad? Vi fick fatta ett avgörande, skulle vi gå mot cachen eller skulle vi avbryta? Det var mindre än en timma till solen skulle gå ned och det var bitvis en svår väg upp, dryga 500 höjdmeter. Vårt beslut blev att avbryta FTF jakten och ta oss uppför så mycket som möjligt av berget medan det ännu var ljust, ett gott beslut trotts allt.
Turen uppför bitvis dåliga stigar var lite krävande och vattnet började så sakteliga ta slut, men upp kom vi och då försvann också dagsljuset.
Under vår vandring upp hade vi lyckats få SMS kontakt med de förmodat bergtagna kollegorna! Dom väntade vid toppen i ljuset av våra lampor tog vi oss på steniga stigar tillbaka till bilen. Det blev sedan ytterligare ett par burkar på väg mot hotellet men någon FTF fick vi inte. I efterhand kan jag konstatera att FTF:en togs den 7 oktober, försmädligt och vi hade kanske loggat en FTF om vi utgått från en annan parkering och inte valt den terrängmässigt värsta vägen till cachen. Men, det är alltid lätt att vara efterklok.
Halléns Geocachingäventyr 