
Fredag förmiddag var det åter dags att bege sig till Landvetters flygplats för att resa ut i vida världen på ett nytt geocachingäventyr. Det skulle inte bli så långt, bara med Lufthansa ner till Rom. Men jag skulle inte dit ensam, det anslöt två ”kumpaner” på flygplatsen.

Vi klev utan problem ombord på flyget och den första etappen till Frankfurt, men där började dagens oväntade och spännande händelser. Det hade inte något att göra med förhöjd beredskap mot våldsverkare utan spänningen genererades av helt andra faktorer. För att göra en lång historia någorlunda kort: Det fanns två flyg till Rom, men vi gick till fel… det innebar att vi var vid fel terminal 15 minuter innan avgång för vårt flyg! Det är inte så lämpligt på en storflygplats som Frankfurt, en spänd resa med det förarlösa tåget, en än mer spänd passage av säkerhetskontrollen där man fattade extra intresse för min väska… När det var avklarat rusade jag genom terminalen för att försöka hinna med flyget, ser att folk fortfarande går på och jag passerar QR-kod läsaren och kommer ombord på planet. När jag når fram till våra tre platser ser jag att mina medresenärer saknas – dom var ju före mig genom kontrollen! (ungefär som att lyckas gå sist in genom en svängdörr men komma ut först…) Då kommer Torado in i flygplanet och strax efter Ingabo, det var på håret att jag blivit ensam resenär till Italien, men då det kom två ”saknade” passagerare så fick dom komma ombord. Det var minst sagt en spännande och pulshöjande händelse!
Det var med en ENORM lättnad vi tog våra platser, man behövde nypa sig i armen några gånger för att försäkra sig om att vi alla faktiskt kom med planet!
En och en halv timma senare landade vi i Rom och kunde bege oss iväg mot hyrbilarna för att hämta helgens fordon.
Nu väntade en drygt fyra timmar lång bilfärd mot nordost, då vi inte skulle börja med Rom utan ett helt annat område.
Utanför Rom har Italien ytterst lite caching att erbjuda och utmed vår färdväg var det minst sagt tunt med burk. Vid vår enda bensträckare denna första kväll lyckades vi säkra en logg på cachen ”PONTE VECCHIO”. Den krävde en del letande och gav oss därmed en försmak av vad som väntade, det skulle inte bli någon enkel sak att logga burk under denna resa.

Efter ytterligare en stunds bilåkande nådde vi vårt boende ”Flowering” som visade sig vara ett fantastiskt bra boende med hög standard för under 90 euro för tre personer, kan rekommenderas!
Det var nu skönt att vila efter resans uppskakande start, vi kunde fortfarande knappt tro att det var möjligt att vi faktiskt var på plats. Nu väntade en god natt sömn inför lördagen då ett av resans huvudmål skulle genomföras – fortsättning följer….!
Man ska sparka på däcken… glömde ni det?