Över bergen till Kirkjubøur

Dag två på Färöarna skulle bjuda på en vandring över bergen till Kirkjubøur, en av de historiskt mest intressanta platserna i området. Jag skulle alltså ägna mig åt mina två stora intressen, historia och geocaching, denna dag. Efter frukost på hotellet gick jag först ned till hamnen för att leta upp en burk som jag valde bort under gårdagens tur då den passade bättre under denna vandring. Det var en liten nano, ”Skálatrøð”, vid kajplatsen för några äldre träfartyg.

Jag hade fuskat och tittat på en bild och kunde därför snabbt lokalisera platsen och logga burken. Från denna plats gick jag upp för backarna till en av de butiker som höll stänkt under gårdagen – men idag var det glädjande nog öppet. Härligt, då kunde dryck och proviant inhandlas inför vandringen. Innan jag nådde vandringsleden blev det några kilometer utmed stadens gator, men det är aldrig många steg innan man når utkanten och fåren blir fler än vad de är i centrum.

Mellan informationstavlan (som även var viktig att titta på för att få ledtrådar till en multi längre fram) och bondgården i fjärran låg det en traditionell cache ”Geo-Sandá”, det låg många DNF:er men de två senaste påstod sig ha hittat burken, men vid en närmare granskning så hade dom hittat cykelhjulet hinten talar om men inte burken. Lite märkligt att logga hittad utan att CO gett klartecken.

Jag fortsatte vandringen upp mot bondgården och vidare uppför bergssluttningen. Där mötte jag bonden som var på väg ut för att ge sina får godsaker – och det kom får från alla håll i vild galopp, måste ha varit något riktigt gott han hade med sig!

Från den första höjdryggen hade jag en fantastisk utsikt över Tórshavn. Det var nu ett par kilometer till nästa burk, en multi ”Reynsmúlalág” av peter-tvm, en svensk burkjägare.

När jag nådde fram till röset / talarstolen som är utgångspunkten för multin började jag söka efter resterande ledtrådar, vilka hittades snabbt, samt genomföra beräkningen. Efter lite frukt och vatten begav jag mig iväg för att leta upp finalen. Platsen stämde helt med hinten men någon burk fanns där inte. Ett antal stenar som kan misstänkas ha dolt finalgömman låg kringkastade på platsen men inte minsta spår av någon burk. Jag kontrollerade min beräkning en gång till, men allt verkade stämma så det fick bli dagens andra DNF, men jag undrar hur mugglarna lyckats hitta burken då den inte låg omedelbart intill den ganska välbesökta vandringsleden.

Mitt på leden mötte jag en grupp tyskar som undrade hur långt det var till slutet på leden och hur lång tid det tog att gå till hamnen, där tydligen deras kryssningsfartyg väntade. Det verkade vara en ganska snäv tidsplan dom hade för vandringen, hoppas att dom hann med skeppet! Jag hade å andra sidan inte några tider att passa och kunde njuta av vandringen över berget och stanna till och se på utsikten över det lilla samhället Kirkjubøur som var dagens huvudmål.

Vid en första anblick kanske platsen ser ut som så många andra kustnära byar på Färöarna, men när man kommer närmare står det klart att denna plats varit speciell. Inte minst på grund av att ruinerna av en katedral i sten reser sig över trähusen.

Katedralen Magnus började uppföras omkring 1290 och var då en av tre kyrkor i detta lilla samhälle som då var säte för biskopen på Färöarna. Det tycks finnas olika uppfattningar om katedralen verkligen blev färdigställd eller ej. En tradition gör gällande att en del av befolkningen under 1300-talet inte ville betala de ökande skatterna för att färdigställa katedralen och det ledde till en militär konflikt med ”katedralvännerna”. Först vann de som stödde katedralen, men följande år återvände motståndarna som då segrade och sedan slog ihjäl biskopen. Denna historia berättades på ett museum i Vestmanna, men den återges inte på skyltarna i Kirkjubøur, en myst att lösa, men det har jag inte haft tid och möjlighet att ge mig på (än).

Intill katedralen ligger en mindre träbyggnad som är minst sagt speciell, den är omkring 900 år gammal! Kanske den äldsta träbyggnaden i världen, och den är fortfarande bebodd och i bruk.

Bakom trähuset på bilden ovan skymtar ännu en kyrka, St Olavs, som är ungefär lika gammal som katedralen Magnus, alltså från 1200-talets slut. Idag är den sockenkyrka men under medeltiden var den Domkyrka för Färöarna. Vid en arkeologisk undersökning under 1960-talet hittades tre äldre golv från medeltiden under det nuvarande golvet. Dessutom påträffades flera gravar, varav en efter en biskop. Inne i kyrkan förvaras även en runsten som hittades i området för några år sedan.

Strax bortom alla dessa historiska byggnaderna, ute bland fåren, fanns ett stenröse av ett något yngre datum som var hem åt burken ”Kirkjubøur”. Där fanns inte några mugglare, endast får, så jag kunde lätt logga burken. I denna intressanta historiska miljö var dock ytterligare en logg endast en mindre bonus, upplevelsen av platsen var långt viktigare.

När jag gått ytterligare ett varv bland byggnaderna inleddes återtåget över bergen. Jag gjorde ett nytt försök att hitta multin, men den undgick mig även denna gång, så det var en logglös vandring över höjderna tillbaka in till den livliga huvudstaden.

Efter lite mat på en restaurang i centrala staden kände jag mig styrkt nog att gå ytterligare en sväng för att leta efter den mystiska pang-bruden som jag inte hittad under gårdagens runda. Jag smög runt försiktigt för att inte skrämma bort henne, bakom buskar och runt husknutar – och så plötsligt hände det! Den skandalösa pang-bruden uppenbarade sig.

Jag fick den sista informationen jag behövde och kunde gå till finalen för mysten ”Statues in Tórshavn” – härlig avslutning på dagen.