En liten promenad i Tórshavn – staden där allt är stängt

Lördagen den 14:e maj 2016 var det dags att bege sig ut på en ny resa till ett nytt land och dessutom#50 bland GC-länder – Färöarna. Framåt åtta tiden på pingstaftonen anlände jag till den lilla och ganska isolerade flygplatsen. Det fanns dock en utmärkt bussförbindelse in till Tórshavn som anslöt till flyget. Jag valde att inte omedelbart gå ut på jakt efter burk utan först etablera min tillfälliga cachingbas och sedan gå systematiskt till väga under söndagen. Efter frukost på söndagen var jag redo att ge mig i kast med det nya landets burkar.

Hamnen

I och omkring staden finns ett 20-tal burkar, den enda koncentrationen av betydelse på Färöarna.

GCkarta_Torshamn

Då det gällde att logga cachingland nummer 50 ansåg jag att det fick bli en cachetyp som jag inte har som första burk i något tidigare land, valet föll på ”Tórshavn Wherigo”. Det skulle bli en liten tur genom staden som kombinerades med att söka efter statyer för att hitta lösningen till mysten ”Statues in Tórshavn”, jag tänkte mig också att leta upp en matvarubutik för att proviantera inför dagens fortsatta promenader.

Får

Småstad

Det gick utmärkt att hitta delstegen till Wherigo-cachen till en början men den avslutande uppgiften tog en stund att lösa.

Stark staty

I den röda byggnaden där ”hvonn” står skrivet hade jag mitt centralt belägna hotell under vistelsen i staden.

Vid finalen fick jag leta en stund innan jag insåg att det fanns en sten till, utöver den jag redan letat vid, och tänk så lätt det går när man är på rätt plats.

Land nummer 50 är nu loggat!

Land nummer 50 är nu loggat!

Mysten var dock fortfarande inte löst, det saknades en toppless-pangbrud, henne skulle jag leta efter en stund! Men detta sökande kombinerades nu med sökandet efter vanliga traditionella burkar. Jag gick söderut och kom snart till ”Vestara Vág” som bjöd på en lätthittad burk. Där i närheten hittade jag även en matbutik – öppen alla dagar 7-23 – stod det på skylten, men butiken var stängd och klockan var inte mer än lite över 9 på förmiddagen, lite längre fram hittade jag en annan butik tillhörande en annan kedja, men samma sak där. Inget verkade vara öppet denna söndag, illavarslande.

Blött

Någon mat och dryck fick jag alltså inte med mig när jag gick upp mot höjderna och ”Harbor View” som låg nedanför ett område med nybyggda, men inte särskild vackra, hus. Därifrån bar turen nedför igen, utan att träffa på några fler butiker. Staden är verkligen liten till formatet och det betar får långt in mot centrum. I en del marknadsföring för Tórshavn såg jag att man hävdade att det inte var någon småstad utan en vibrerande europeisk huvudstad, ett gott råd är att ta sådana påståenden med flera nävar salt. Jag hade inte trott på den överdrivna uppgiften men hade nog förväntat mig att finna någon butik eller öppet matställe.

Ännu hade jag dock inte gett upp hoppet och fortsatte i god fart mot ”Vesturkirkjan and Sigmundur” som låg utanför en kyrka där Jesus (om jag inte helt missuppfattade statyn) avbildades beväpnad, minst sagt ovanligt!

Jesus med svärd

Vikingaskepp

I denna kuperade stad dröjde det inte länge innan jag åter fick gå uppför sluttningarna ”Tórshavn View” på väg till denna burk fick jag göra något ovanligt i denna trakt, tränga mig fram mellan tätt växande granar och tallar. Efter denna oväntade utmaning fortsatte vandringen uppåt mot ett stort vandrarhem med dess tillhörande burk, vilken hittades snabbt utan några störande vandrarhemsmugglare.

Vandrarhemsburk

Jag hade nu kommit in ett område som lokalbefolkningen använde som rekreationsområde, men jag var på väg ut i terrängen bakom hästkapplöpningsbanan för att leta plastburk.

Plasburk

Kapplöpning

Vandringen fortsatta uppe på höjden – behöver jag nämna att det fortfarande inte siktats någon möjlighet att köpa mat och dryck. ”Varðaholan” var en plats dit befolkningen brukade fly när pirater landsteg, vilket hände många gånger. Idag slapp jag dock piratangrepp och kunde ostörd lämna höjden och gå bort mot Nordens hus. Där fanns givetvis en burk även om själva huset naturligtvis var stängt, så som allt annat. Här fick jag en inblick i hur det skulle se ut om det var metallfår som betade på sluttningarna – RUSKIGT säger jag bara!

Metallfår

Rusk

Invid Nordens hus fanns de obligatoriska flaggstängerna samt fejkade fornlämningar i form av megaliter.

Norden

Fuskmegaliter

Nordens hus

Nordens hus

Åter kom jag nu att få stifta bekantskap med ett friluftsområde där mugglarna bedrev sina märkliga aktiviteter. Först nådde jag ett område där mugglare kunde gå/springa runt, runt, runt på en röd markyta – man häpnar över vilka galenskaper det finns. Var glad att där fanns burk och att den var lätthittad, annars kanske man hade blivit snurrig av att titta på dessa mugglare.

Mugglare är galna

Jag fortsatte in i friluftsområdet och träffade åter på lite träd, ett vattenfall och givetvis en cache.

Vattenfall

Får

Utsikt

Den senaste loggen på ”Miðhoydalar – A little green spot” var en DNF, men CO hade varit där och kollat så allt borde vara bra med burken, så jag valde att gå till platsen och leta. När jag insett att det inte var en magnetisk burk så hittades burken snabbt.

Nå - var finns cachen?

Nå – var finns cachen?

Efter framgångsrik loggning gick jag vidare mot museet i hopp om att det där skulle finnas en öppen matservering då det nu hunnit bli eftermiddag. Där skulle det vara öppet på söndagar mellan 14 och 17, klockan var då 14.15 – nu fanns det hopp om både kultur och mat!

Jag har sett vackrare byggnader!

Jag har sett vackrare byggnader!

Jag anlände samtidigt med en italiensk mugglare (han hade Venedigs flagga på ryggsäcken…) men vi ryckte i dörren, tittade in och kunde konstatera – det var stängt. Det var inte utan att jag suckade och lyfte upp ryggsäcken på ryggen igen och gick ned mot det närbelägna friluftsmuseet, som åtminstone gick att se från utsidan även om byggnaderna givetvis var stängda. Det trevliga med friluftsmuseet var att det fanns ett litet kluster med burkar att ta sig an. Jag inledde med multin ”Heima á Garði” där jag samlade informationen vid det angivna elskåpet. Innan det blev en tur till finalen gick jag dock först till ”Korn í Kúrdali” och ”Korn myllan”.

Friluftsmuseeum

Friluftsmuseet

Friluftsmuseet.

Burk med utsikt

Allt låg mycket nära havet, men det var oväntat stilla idag så trots en ganska låg temperatur var det hela behagligt, om man undantar en gnutta hunger som nu började märkas allt mer. Här ute i stadens utkanter, 3 kilometer från den livliga stadskärnan, kunde jag givetvis inte förvänta mig att stilla den hungern, men hungern efter burkar hade inte avtagit så jag gjorde ännu en avstickare och fick säkrat en logg på ”Boðanes”.

Dagens sista logg fick jag vid ”Skansin” den lilla försvarsanläggningen som skulle skydda orten mot turkarna, alltså pirater i vid mening! Försvarsverket påbörjades under slutet av 1620-talet men fick sitt nuvarande utseende under 1790-talet. Fram till 1865 var det en del av försvaret, därefter polishögkvarter. Anläggningen blev åter militär under andra världskriget då engelska trupper satte upp två kanoner nedanför fortet.

fortet

Efter nästan 30 kilometers vandring och 16 hittade burkar utan minsta lilla proviant längtade jag nu efter en rejäl middag, helst fisk. Jag gick huvudgatan upp, det var stängt, stängt, stängt. Inte ens Pizzastället var öppet! På en tvärgata hittade jag för första gången denna dag en skylt som indikerade öppet – City Burger – ja, inte riktigt vad jag tänkt mig men att vänta till frukost nästa dag kunde jag inte heller tänka mig, så det blev en hamburgare istället för en fiskmiddag som jag hade hoppats på i flera timmar.

Efter mat drog jag mig tillbaka in på min tillfälliga cachingbas för att planera morgondagens bergsvandring.

 

3 kommentarer

  • På en del ställen tar man helgdagar på stort allvar !
    Vi var där när det var Sankt Hans jag tror det var 2003 och då gick det inte ens att köpa bensin i automatstationen än mindre att det fanns något ätbart att köpa. Det var bara att snällt vänta in nästa vardag. Vi överlevde på konserver och torrmat som lagades på trangiat. Bensinen räckte i alla fall så att vi kunde komma på färjan igen.

  • Grattis Hallén på din 50:e geoaching land! Det ger mig inspiration för att utöka antalet länder jag har hittat burkar i. Snart har jag besökt 44 länder så jakten har lite smått kommit igång. ds8300

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s