Stenhuggarstigen

Sent på fredag eftermiddag gav sig team H I T (Hallén, Ingabo, TMR68) ut på en ny liten geocachingresa. Färden gick i riktning mot Lugnåsområdet där vi bokat in oss en natt på vandrarhemmet. Efter en något mer än två timmar lång bilfärd ville vi alla röra på oss lite innan det var dags för nattvila så vi åkte mot en närbelägen vandringsslinga, ”Stenhuggarstigen”.

Vi började med att gå genom den så kallade klosterängen som kan vara en del av ett cistercienserklosters ägor. De första munkarna i denna orden kom från Frankrike till Alvastra i Östergötland 1142 och en kort tid senare anlände denna orden även till Västergötland. Det sägs att munkarna var de som inledde kvarnstensbrytningen i Lugnås.

Vi tog oss ut i stenhuggarlandskapet och överallt påträffades huggna stenar, framförallt kvarnstenar. Vid slingans andra burk ställdes frågan om här verkligen funnits en stånggång, svårt att säga, men här låg en lång rad kvarnstenar kvarlämnade. Detta landskap var verkligen fyllt av lämningar, hit borde jag återvända med mer tid att utforska platserna! Vi passerade under vår jakt tomterna där byn Lilla Rudet låg före skiftet 1846, områden med odlingsrösen, och givetvis små dagbrott där stenhuggarna tog upp sin sten. Via en liten avstickare fick jag också se en kvarnstensvagn, bilden nedan visar hur det kunde gå till när stenarna fraktades från Lugnås.

Vi lyckades i huvudsak följa den markerade stigen, men bitvis tappade vi bort den och tog oss fram genom kohagarna till invånarnas stora förvåning. Det blev till att krypa under en del taggtråd innan vi slutligen återvände till stigen. Det sista av dagsljuset försvann och mot slutet av vår vandring fick vi använda ficklamporna flitigt och när vi nådde ”Kvarnstenstorget” fick vi avbryta och gå mot bilen för att hinna fram till vandrarhemmet i tid.

Det var lite för mörkt vid Kvarnstenstorget för att fotografera men det är annars en intressant plats att besöka. Det var här som stenar, som inte förhandsbeställts, ställdes upp i en slags utställning. Här försågs också kvarnstenarna med järnband innan de fraktades iväg till köparna, efter 1889 kom järnvägen till trakten och lugnåsstenarna kunde då nå en mycket större marknad, ända till Turkiet och Amerika såldes stenar från Lugnås.

Vi fick en mycket trevlig vandring, om än att vi borde ha gjort den i dagsljus! Hit kommer jag gärna tillbaka igen för att bekanta mig mer med landskapet och dess lämningar.