
Göteborg har redan försvunnit – inte ett spår av staden syns till…. dimman låg tät, mycket tät. Men bara för att världen där ute ser ut att ha försvunnit behöver man inte sitta inne och undra om även burkarna har försvunnit, med gps i hand är det bara att bege sig ut och leta!
Team HIJ (Hallén, Ingabo, Jsson) åkte idag norrut i dimman för att se om det fanns kvar några burkar i den trakten, inspektionsrundan startade ute vid kusten och Skogsslingans 12 cacher, samt några utanför serien som givetvis också skulle besökas.
Det var bra med en tur på skogsstigar då det kunde vara ganska halt på asfalten under förmiddagstimmarna. Den första burken i serien hittade vi först inte, men det skulle visa sig att vi var på fel sida av ett högt staket, men på tillbakavägen kom vi från rätt håll så även den kunde loggas, men sist istället för först. Metspöt fick följa med under turen då det fanns en del burkar med höga T-värden.

Lite oroväckande när man ser en varningsskylt för björn… men vi hade ju åkt så långt norrut som till Uddevalla så det kanske är naturligt i dessa norrländska trakter?! Nu gällde det bara att se till så Ingabo inte gick fortare än 20 kilometer i timmen.
Området vi gick i böjd på en del mindre historiska sevärdheter också, åtminstone för sådana som Hallén som gillar lämningar efter torp. Extra trevligt är när det finns skyltar uppsatta som berättar lite om platsen, vandringen blir genast mycket mer intressant.

Men även om torpet Intaget – Niklastomten endast var bebott under ett år så fanns det ändå liv i resterna av jordkällaren, vad är det för en märklig figur som letar potatis där?

Turen genom skogen följde en liten vandringsled, även om det fanns skyltar så lyckades vi givetvis då och då ta ”genvägar” av varierande standard, men återkom alltid till leden lagom till nästa burk. När vi åter närmade oss bebodda trakter och en lite större väg så dök det även upp lite annorlunda inslag i landskapsbilden, inga björnar men väl….
Vi avslutade med loggning av ”Äventyr på Havsten” som var tillfälligt avstängd, men burken fanns på plats och var i gott skick.
Vi återvände nu till geomobilen och åkte vidare mot nästa vandringsslinga uppe på Herrestadsfjället. På vägen dit blev det givetvis ett par stopp och vid ”Wood wood” träffade vi på frittei som stod och samtalade med en tungt beväpnad jägare. Det visade sig att det pågick älgjakt i området! Men när jägaren vände ryggen till så plockade vi ner burken och smet iväg från platsen utan att ha blivit troféer på någon rustik stugas vägg.
Framför oss låg nu ett cachetätt område uppå på fjället. Innan vi påbörjade denna vandring blev det lite mat, sen i rask takt ut i skogen. Det skulle bli några kilometers vandring med blandade utmaningar och terrängförhållanden. Det mesta gick på motions/skidspår men givetvis blev det även stiglöst land när vi försökt binda ihop de olika slingorna på ett så effektivt sätt som möjligt.

Under turen träffade vi på Jorglund som var ute i samma ärende. Vi träffade på varandra flera gånger under turen och lyckades även lura upp halva team Jorglund i ett träd – inte för att det behövdes….


Vi avslutade rundan i en riktig trollskog! Där vi också åter träffade på frittei. När denna sista etapp var avklarad hade området effektivt rensats och vi var redo att resa vidare mot dagens tredje skogspromenad.
Det gäller att utnyttja de relativt korta februaridagarna effektivt och klockan var kring 15 på eftermiddagen när vi anlände till Stora Köperödssjön och dess 17 burkar, skulle vi hinna gå runt hela sjön innan det blev mörkt? Kanske, men det berodde givetvis på hur lätta eller svåra burkarna var på denna slinga.
Redan vid första burken fanns det tillfälle att få lite extra mat, men burgaren verkade något hårdsmält!
Fiske blev det också under turen, lyckligtvis var spöt med och vi kunde plocka även de med högst T-värden.
Det skulle snart visa sig att flera av burkarna tog lite tid att leta fram, hoppet om att klara hela rundan innan mörkret skulle falla över skogen avtog snabbt. Men det går inte att ge upp på grund av risk för mörker, vi var ändå välförsedda med lampor så det skulle säkerligen gå ändå!

Stora Köperödssjön varkar till stor del vara en reglerad och uppdämd sjö. På flera ställen fanns rejäla betongmurar håller vattnet på plats.
Som väntat kom natten över oss och lamporna fick tändas för att hitta burkarna. Framförallt var det lite besvärligt att hitta burkar uppe i träd med hjälp av ficklampa/pannlampa, svarta små rör syns dåligt bland trädens grenar!

Trots de sista fem burkarna fick sökas med lampor så gick allt väl och vi kunde nöjda konstatera att vi hade lyckats hitta alla cacher i serien. När vi närmade oss geomobilen så började det falla snöblandat regn över fjället och vi var glada att komma in under tak och påbörja hemfärden. Totalt idag hade det blivit lite över 24 kilometers vandring och dessutom hela 60 nya burkar att föra in på kontot!
Fin berättelse! Björnskylten kan man ta med ro – just nu ligger väl nallarna och trynar i sina iden… Värre med strutsen – dessa lär vara farliga.
Du kunde ju utvecklat berättelsen litet mer om hur man lurar upp en geocachare på en lutande trädstam helt i onödan.
Ja dimman som varit under lördagen hade ”glaserat” marken till rena halkans paradis. Och klättra i träd med is på grangrenarna som givetvis lutar neråt var ett kraftprov…
Ja då är det bara några dagar kvar till din resa till sydligare breddgrader… spännande!
Och jag har nu en lika fin GPS som du, återstår att knäcka mysteriet me Garmin Communicator och brandväggen till min MacBook Pro samt att undersöka varför det gick att para ihop den med telefonen men sedan hittar dom inte varandra…
Bästa hälsn // Ingvar // vovvelivovven