Kärleksvandring

Är geocaching en form av kärlek? Nog är det så alltid! Speciellt när man skall bege sig ut och ge sina egna burkar lite kärlek, nästan inavel skulle väl någon säga. Denna mystiska och invecklade inledning leder oss fram till dagens ämne, underhåll av egna cacher. Det kan ibland kännas lite betungande att utföra, speciellt när de egna burkarna är ganska talrika. Idag skulle en halvdag ägnas åt att se till och sköta om burkarna i min serie kring Kåsjön, det rör sig om 16 burkar samt en finalcache.

Under sten – mer klassisk cache kan det knappas bli! Här var allt väl och jag behövde inte göra mer än att titta på burken.

Jag kom genom skogen från cachingbasen och gick in på Kåsjörundan vid den 4:e burken. Därifrån fortsatte jag i nummerordning kring sjön. Den första större renoveringen skedde på burk nummer 8 där loggboken var genomblöt. Vid den 15:e cachen i serien var problemet inte att det saknades en burk utan att det fanns två! Uppenbarligen har den tidigare försvunna burken nu återvänt, kanske hade den åkt på semester?

Vandringen gick nu mot bebyggda trakter och där har jag varit försiktig med att lägga ut burkar. Det är därmed över 700 meter fågelvägen mellan 15 och 16 då det saknas bra gömställen nära Kåsjöbadet.

Nummer 16 var den av burkarna som verkade ha fått fötter och gett sig av från sin plats. De senaste loggarna talar enbart om en grön tråd, och så var det mycket riktigt. Men dessutom hade mugglarna förstört det mesta av enbuskarna i området så jag hade svårt att känna igen platsen!

Mugglare brukar ge sig på burkar, men här har dom plockat bort större delen av enbusken dessutom!

Man slutar aldrig att förvånas över mugglarnas ondska, när dom tar både burk och enbuske har det gått för långt. Jag hittade dock ett sätt att fästa en ny burk på platsen och kunde nöjd fortsätta min vandring. Jag var även tvungen att byta loggremsa på den första burken i serien, där hade dessutom min ursprungliga fästanordning försvunnit så det fick bli en marknära placering istället.

Avslutningsvis tittade jag även till bonusburken (finalen), ingen har loggat den sedan 5 mars 2015! Skulle den finnas kvar? I området hade motorsågs försedda mugglare genomfört en massaker på mindre träd vilket gjorde det svårt att ta sig fram. Men burken i sitt ”lilla hus” fanns kvar även om taket var skadat. Det påverkade dock inte själva cachebehållaren där loggen var i gott skick och väntar på att åter få besök.

Vandringen tillbaka till cachingbasen blev blöt då ett åskväder passerade en bit bort och levererade rejält med vatten. Det fanns inte ett klädesplagg som inte var fuktigt och jag funderade på att slänga mig själv i torktumlaren efter hemkomst, men vid närmare eftertanke så lät jag trots allt bli och torkade upp i ett mer stilla tempo.