Miami

Kanske tycker någon bloggläsare att det har varit lite tyst och stilla här på ”Halléns Geocachingäventyr”? Kanske någon tycker att det varit för lite av resor? Detta lugn har berott på att en längre utlandsresa genomförts under slutet av oktober och början av november.

Resan började den 19 oktober och via Köpenhamn tog jag mig till storstaden Miami, men det var inte huvudmålet för resan då jag endast skulle övernatta där innan den riktiga resan skulle inledas. Gränskontrollerna är som dom är i det stora landet, en nyhet var dock att det var bortkastad tid att fylla i tulldeklarationen på flyget. I ankomsthallen skulle man nämligen fylla i den på en dator, det gick till och med att välja svenska som språk, precis som för ESTA ansökan. Det får ses som en förbättring. Men kön till passkontrollanten var lång och seg, men när jag själv kom fram gick det dock snabbt och problemfritt. Utanför väntade min transport till hotellet, i lyxig stil dessutom. Mitt boende den första natten låg på Miami beach. För att vara USA var det dåligt med burkar, i snitt 2 kilometer mellan cacherna, men det hindrade mig givetvis inte från att ge mig ut på jakt. Det är alltid skönt att få röra på sig efter en lång flygning över Atlanten. Det var inte fråga om något nytt land, men väl en ny delstat, inte heller sådant skall föraktas.

Först på min lista stod earth cachen ”Miami Beach Breakwaters”, en tämligen enkel cache mitt på den sandiga stranden.

Fågelvägen var det nu två kilometer till den traditionella cachen ”Flamingo tree?” vilket naturligtvis innebär att det var längre att gå då det inte var möjligt att gå i en rät linje då några hade byggt en mängd hus i vägen…. Det var dock inte någon obehaglig upplevelse att promenera utmed strandpromenaden. Lite mer tryckande blev värmen när jag kom in bland husen, framförallt var luftfuktigheten påtaglig. Men burken skulle loggas – och så skedde också efter en stunds letande. Det var blott dessa två burkar jag hann med under fredagen innan det var dags för en välbehövlig måltid.

Följande morgon, lördag den 20 oktober, inleddes med en utsökt frukost på hotellet innan transporten till min nästa transport skulle inledas. Men på vägen dit blev det en stadsrundtur och då passade jag även på att logga ytterligare en earth cache ”South Pointe Park Jetty”.

Miami med omgivningar är ganska speciellt, mycket mer spanskt/kubanskt och mexikanskt än andra städer i USA jag besökt. Vi besökte inte enbart de rika och välmående områdena, även fattigare stadsdelar visades upp, om än att även dessa förefaller så här i efterhand som välbeställda jämfört med vad som skulle komma att beskådas under resten av resan! Under stadsrundturen kunde jag även i fjärran se det hägrande målet, nästa väntande transport.

Vi lyckades ta oss till hamnen trots att det pågick en stor biltävling i centrum som stängde av nästan alla gator, men med en målmedveten förare som inte lät sig skrämmas av polisen kom vi fram! Vid kajen låg Fram (samma fartyg som jag anlitade för min resa 2013 till Grönland), ägs och drivs av norska Hurtigruten. Hamnen i Miami är en av de största kryssningshamnarna i världen, men Fram ser ut som en dvärg i jämförelse med de andra jättarna. Resan var inte heller en traditionell kryssning då Fram tar sig till platser de stora fartygen aldrig kan besöka och det är möjligt att gå iland även på de minsta öar tack vare den flotta av landstigningsbåtar (Polarcirkel-båtar) som finns ombord. Fram är sannerligen ett ypperligt geocachingfordon!

Fram kan maximalt ta 318 passagerare, men denna gång var det blott 93 ombord, vilket är en stor fördel. Resan är ganska ny i företagets utbud. Fartygen förflyttas denna tid från norra till södra halvklotet, tidigare var detta endast transportsträckor, men nu har det skapats möjlighet att följa med på hela eller delar av resan. Det fanns gäster om bord som anslutit utmed den Grönländska kusten och som skulle med hela vägen till Antarktis.

När jag klev ombord möttes jag av en trevlig överraskning, det blev inte den hytt jag bokat (fönsterlös) utan en mycket bättre med fönster. Då jag redan var nöjd med det pris jag fått (som stamkund…) var detta en ytterligare bonus.

Efter att jag bekantat mig med hytten gick jag runt på Fram för att åter bekanta mig med fartyget. Det mesta var bekant och i restaurangen pågick förberedelserna för kvällens middag. Det är inte direkt någon burkmat man behöver leva på under dessa resor. Man tvingas genomlida födoämnen med lite högre klass och ibland utsmyckade.

En bit in på kvällen hölls genomgången av fartygets livbåtar och inte minst signalen ”överge fartyget”, det sker alltid innan avfärd från hamnen. Därefter kastade vi loss och satte kurs mot resans första hamn – Key West.