Bland ödehus – hällristningar och mystiska djur

Mot norr styrde denna dag Rulle T och Hallén sin färd när det var drygt en timma kvar till soluppgången. Den stora älven skulle korsas men där hade några mugglare bestämt sig för att öppna bron! Förmodligen trodde dessa mugglare att det skulle sätta stopp för burkjakten, men som vanligt hade mugglarna underskattat geocachares uthållighet och snart rullade vi vidare.

Vid färden genom Kungälv noterade Rulle T – det är glatt här… asfalten i denna trakt hade ersatts av is – skridskor hade kanske varit bättre! Det dröjde nu inte speciellt lång stund innan dagens mål skymtade framåt vägen, Hålta kyrka. Inte för att det skulle bli någon form av lördagsmässa utan det var en lämplig plats att utgå ifrån under dagens vandring och burkjakt.

Med någorlunda raska steg, på den halkiga underlaget, gick nu färden mot ”Grannebyrundan 12” och sedan skulle denna serie följas genom det lilla samhället med omgivningar. Den första biten gick på en gångväg där det lyckligtvis gick att gå utanför asfalten, värre blev det utmed en lite större landsväg där det var något riskabelt att ta sig fram, inte minst för att det var lika halt för biltrafiken… Då blir man glad när en liten stuga bjuder vandraren att söka skydd.

Trots att det var lockande att äta lite mat och slå sig ned i köket blev det istället till att ta det kallt, logga burken och sedan bege sig ut på den sista etappen utmed landsvägen.

Grannebyrundan fortsatte med burk efter burk, vissa tog ganska mycket tid i anspråk att hitta, men inte en enda DNF skulle det bli. Det är alltid glädjande!

Här gäller det att inte bli skjuten!

Innan rundan avslutades besöktes ”Bettys hus”, en tidigare backstuga som varit övergiven sedan slutet av 1940-talet. Idag har växtligheten helt tagit över området, men under vintern är det nog lättare att både hitta burken och ta sig fram här än under sommaren. Efter en genväg över ett blött område nåddes ”Hålta IP” som hittades utan svårigheter. På väg ut från området angav skylten att obehöriga äga ej tillträde, men en geocachare är väl aldrig obehörig? Efter denna avstickare återstod nummer 1 och 13 i Grannebyrundan som därmed var avslutad.

Såg ingen Robert när jag tittade upp!

Nu väntade etapp två av dagens äventyr. Vandringen gick nu in i Hålta naturreservat, ett område med fin natur, fornlämningar och ett antal burkar givetvis. Turen gick baklänges enligt Håltas djurrundas numrering. Den första burken vållade en hel del problem, sökandet gick fram och tillbaka mellan de stora träden i jakten på nummer 9. Till slut hittades den, drygt 20 meter från nollan och det mest misstänkta trädet där det låg en hög med pinnar. Det var uppenbarligen något djur som hittat cachen och gnagt sönder delar av burken och sedan missnöjd med burkmaten kastat bort den!

I området finns även en liten hällristningslokal. En enklare skylt berättar om ristningarna, men om man skall följa beskrivningen blir det svårt då det ”röda repet” inte syntes till!

Djurrundan innehåll också mer eller mindre märkliga djur, i flera fall var jag glad att dessa var av plast!

Det var oväntat många mugglare ute på vandring i denna trakt. Vid två tillfällen blev burkletandet fördröjt på grund av mugglare som dök upp från alla håll, trodde nästan ett tag att jag var i trakten av Skatås! Men det gick att vänta ut de oväntade folkströmmarna och få säkrat loggarna. När loggen i ”Håltas djurrunda #1” var signerad närmade sig dagens vandring sitt slut och det var dags att återvända hem mot geocachingbasen.

Det hade blivit drygt 13 kilometers vandring i fint och soligt januariväder denna dag och 25 burkar kan nu registreras på kontot,