[Detta är ett historiskt blogginlägg om en tid före min blogg – gamla nyheter kan på detta vis bli nya nyheter…!]
Den 16:e mars 2007 gav jag mig ut på mitt livs längsta resa, till andra sidan av vår planet. Resan började med flyg till Frankfurt, där hade jag ett långt uppehåll i väntan på nästa avgång. Givetvis utnyttjades tiden till lite caching. På själva flygplatsen finns en virtuell cache, ”RWY 42”, där man enkelt kan ta sitt foto vid gate A42 och få en logg. Därefter gav jag mig ut på lite jakt i närheten av flygplatsen, med hjälp av gratis bussar till hotellen var det möjligt att logga ”TB Hotel at Frankfurt Airport 2004”. Det var en synnerligen genomarbetad cache, även om den säkert av någon kan betraktas som ett brott mot regelverket då den är nedgrävd!
När dessa burkar loggats blev det en tur in mot Frankfurt innan Qantas flyget lyfte på sin 12 timmar långa resa mot Singapore. Där blev det en mellanlandning och bensträckare innan 7 timmarsresan mot Australien påbörjades. Där hade jag sedan bortåt 5 timmar på flygplatsen, fick vandra runt, runt för att hålla mig vaken och inte missa flyget till Nya Zeeland, det var en kort liten tur på omkring 3 timmar.
När den långa 40 timmar långa resan var över kändes det overkligt att kliva ut i sensommarvärmen i Wellington, där mötte mig en gammal bekant från Friluftsfrämjandet som under några år varit bosatt här ”nere”. Vi åkte in mot staden från flygplatsen och stannade till vid den virtuella cachen ”Mount Victoria (Wellington, Wellington)”.
Det gick oväntat lätt att klara den enorma tidsomställningen, faktiskt lättare än när man åker till Amerika. Troligen beror det på att all tidsuppfattning och dygnsrytm är totalt utplånad efter resan!
Första dagen i Wellington innebar givetvis några burkar och en tur runt om i staden.
Det fanns även roliga skyltar, även i denna stad, vad sägs om denna?
Härligt en burk har hittats, utropade jag under promenaden längs kajerna.
Dessutom hittades min första nano någonsin, år 2007 var nanos ännu ovanligt i Sverige.
Efter Wellington blev det en tur till National Park i de centrala delarna av Nordön för lite vandring bland vulkanerna.
Detta var fantastiska vandringar, men den enda cachen utmed leden misslyckades jag med att hitta! Men vulkanlandskap i all ära, turen utmed ”fiskarens stig” skedde i ett helt folktomt område, på nästan helt övervuxna stigar och utmed stup och branter, ett riktigt äventyr var det att ta sig fram till vattenfallet. En av de riktigt minnesvärda platserna under resan.
Naturen lämnades för en tid bakom mig och resan gick till landets enda riktiga storstad, Auckland.
Där fanns givetvis en del spännande cachingmiljöer, även om det även här var ganska ont om burkar år 2007.
Från Auckland gick min resa till sydön och äventyrsstaden Queenstown.
Det var inte mycket till burkjakt under denna del av resan heller, men några loggar fick jag efter en flygtur över bergen till staden Christchurch. Där hittades också den burk som utgör mitt rekord när det gäller mest avlägsna fynd, ”Bobs Place (Canterbury)”, den ligger 17940,9 kilometer från mina hemkoordinater!
Längre norrut utmed kusten i den lilla orten Kaikourablev det ytterligare några burkar samt min första framgångsrika valskådning.
Efter ytterligare ett par dagar i landet återvände jag tillbaka till Europa, då hade jag varit tre veckor i Nya Zeeland och fått loggat 15 burkar. Hade resan genomförts idag så hade det med blivit långt fler loggar. Men resan handlade inte bara om burkar, upplevelserna utmed vägen var stora och intrycken starka. Det är ett land jag tänker försöka besöka igen, kanske i kombination med ett besök i Australien.
Halléns Geocachingäventyr 