Fångarna på Fortet – en fängslande upplevelse….

Cachen ”Fångarna på fortet” är, om man får tro tilldelningen av favoritpoäng, Sveriges mest populära cache. I skrivande stund har den fått 261 poäng, tvåa ligger ”Strandvägen” i Stockholm. Fångarna på fortet är en 5/5 cache, strandvägen är en 2,5/1,5 cache, jag har loggat båda och satt favoritpoäng på båda. De är högst olika men kul var och en på sitt sätt.

Men nu över till detta inläggs huvudtema, den berömda, beryktade och omtalade cachen utanför Karlsborg, Fångarna på fortet.

Cachen utspelar sig i och omkring ett bergfort, det Södra fortet, som uppfördes för att skydda fästningen inne i Karlsborg efter att kanonerna fått en allt större räckvidd. Man började tala om att uppföra fort på Vaberget redan 1861 men arbetet påbörjades först 1889, en utdragen beslutsprocess! Det tog fyra år att spränga fortgraven och delar av de inre utrymmena, det innebar att 50 000 kubikmeter berg fick fraktas bort. Mycket av det materialet användes för att fylla ut håligheter i omgivningen. Fienden skulle inte ges något skydd. Inne i fortet var det tänkt att 220 man med förråd, kök, maskinrum, telefonstation och mycket mer skulle inrymmas. Utanför själva fortet byggdes flera flankeringspjäser samt efter hand ett antal strålkastare. Forten var toppmoderna och det Södra fortet var faktiskt det första fortet av sitt slag i världen, alltså en verklig attraktion att besöka. När fortet först uppfördes tänkte man sig att kamouflera taket med jord och gräs, samt en del träd! Men taket var dåligt och läkte, jord och växtlighet fick plockas bort och man kunde inte förvara ammunition i fortet! En allvarlig brist, minst sagt. Redan år 1912 utdömdes fortet som hälsovådligt att vistas i – och det var det fortet vi skulle in i….

Men militären fortsatte ändå att tidvis använda platsen, under det sista året av andra världskriget byggdes ett stort plåttak över anläggningen. Det finns ännu kvar och utgör en del av ”lekytan” i fortet. Det finns även ett stort förseglat rum inne i fortet där militären har lagrat material, ovisst vad, men det lär inte vara bra att ta sig in i den delen av fortet, så det lät vi bli! Vill du läsa mer om fortet och dess militära historia finns denna utmärkta länk.

När vi åkte upp mot Södra fortet hade vi en bil bakom oss, är det militären undrade vi. Men när vi kom fram visade det sig vara rulle som skulle titta till sin cache med alla delsteg. Vi, och den andra gruppen cachare som dök på på platsen, bland andra ninen2, fick en trevlig pratstund med rulle. Han dirigerade oss direkt mot steg C för att det inte skulle bli någon trängsel inne i fortet. Dessutom försågs vi med färska kartor vid delsteg ett, direkt ur cacheägarens hand. Det kallar jag service!

Efter vårt korta besök vid steg A lät vi den andra gruppen försvinna in i berget medan vi tog en kort skogspromenad och kröp ned i ett annat hål för att söka efter steg C.

Att ta sig ned till steg C innebar att förflytta sig ned i underjorden, att hitta Hallén i hål brukar ju inte vara någon ovanlig händelse. Denna dag fick jag dyka ned i underjorden mer än vanligt, men det blev inte något fritt fall ned i underjorden, något jag är tacksam för.

Vi var snart alla nere i underjorden och där väntade en utmaning värdig Fångarna på fortet. Men lösningen kunde hittas och vi fick tag på den ledtråd som behövdes för att föra oss vidare mot finalen.

När informationen var i vår hand återvände vi upp i ljuset igen.

Vi återvände nu mot steg A där vi mötte två ”mugglare” som liksom så många andra i Karlsborgstrakten verkade vara väl insatta i fenomenet geocaching! De hade tittat på fyra ryggsäckar som hade legat borta vid steg C samt en stege vid steg A, men de hade anat vad som pågick. Vi fick en trevlig pratstund innan det var dags att på nytt bege sig ned i ett hål!

När man passerat detta hål under trägolvet upptäckte vi snart ännu ett hål, där måste man givetvis också ned.

När vi kommit ned genom detta lite smalare hål väntade några avsatser där vi var glada att ha med en stege. Då slapp man att använda rep för att klara klättringen nedför den slippriga bergytan, det var ändå några meter till botten.

När detta första hinder klarats av började vi omedelbart söka efter nästa steg, det var inte helt lätt men slutligen hittade vi rätt i de mörka gångarna.

När vi började vår vandring nere i vallgraven fick vi snart syn på gruppen som gått ned i fortet före oss.

Nu ställdes vi inför ett mindre vattenhinder, men en form av enklare spång av plåtar underlättade färden över. Vi var nog alla glada att vi valt stövlar denna dag.

Det gick att ta sig både in och ut från denna plats, skyddad av vatten. På väg mot nästa steg fick vi åter en liten paus när vi pratade med den andra gruppen. Flera i den var faktiskt ute på sin första tur, det tillhör ändå inte vanligheterna att man börjar med en cache av den här typen första gången man är ute och jagar burk! Därefter gick vår vandring vidare mot själva kärnan av fortet. Men det besöket blev relativt kortvarigt, men framgångsrikt.

Ut från ett bergrum och ganska snart var det dags att gå in i berget, fortets kärna igen.

Nu var vi tvungna att ta oss upp till fortets tak, alltså mellan det gamla taket och det ”nya” plåttaket.

Uppe under taket ägnade vi mycket tid åt att lösa problemet, det var långt svårare än väntat. Just när vi är klara dyker en stor grupp danska geocachare upp (kul att träffas!), den gruppen hade hittat ett hjälpmedel vi missat….

När vi åter såg dagsljus insåg vi snart att det var dags för ännu ett vattenhinder. Som ”vattenskeptiker” kände jag en betydande tveksamhet inför balansakten som väntade, men jag bet ihop tänderna och utförde uppgiften.

Det föll dessutom på mig att frakta stegen över till porten där TMR68 tog emot den.

Sen inledes på nytt sökandet.

När vi höll på och letade igenom bergrummet samlades nästa grupp utanför, här skulle det bli en riktig kö!

Nu hade vi alla delsteg, men det var nära att vi missade en detalj. Men klokt nog valde Zcriptar att göra alla beräkningar på plats, innan vi gav oss av, det räddade oss från ett litet men avgörande misstag! Vilken väg skulle vi då ta ut från fortet? Tillbaka samma väg, eller möjligen den vattenfyllda gången som låg framför oss, givetvis blev det den. Vi hade alla stövlar så det gick utmärkt att ta sig fram. Den djupaste delen fick man dock forcera försiktigt, men allt gick väl.

Nu kunde vi ta oss ut i dagsljuset och ganska snart var finalburken säkrad, faktiskt långt före den grupp som gick först in i fortet.

Sedan blev det två bonusburkar i skogen, ”Batteri 6 Vaberget” och ”i spårets sken”. Därefter blev det lite vila och något att äta ur matsäcken.

Dagen började nu lida mot sitt slut, solen var på väg ned, men cachingen var inte slut för dagen. Det fanns ju en 5/5 cache till i närheten, ”Fortress North”, men det äventyret kommer i ett eget inlägg, håll ut fortsättning följer.