Alla var kallade till obligatoriskt informationsmöte inför turens första landstigning. Vi fick veta var och hur vi skulle gå i land, hur flytvästarna skulle användas – och framförallt – vad man gör om det kommer en isbjörn. Alla sju guider hade gevär och knallskott, men ett av de mest effektiva vapnen var att hålla ihop i en stor grupp. Då uppfattar isbjörnen det som ett stort djur och inte tio små byten, det kan räcka för att skrämma nallen! En av deltagarna i min grupp hade varit med om just en sådan händelse, men det gäller att ha nerver som håller att inte följa impulsen att springa för livet! Då blir man nog snabbt utvald som lämplig lunch åt Svalbards kung/drottning.
Den första båten fraktade de tungt beväpnade guiderna till landstigningsplatsen vid Sallyhamna.
Efter guiderna följde våg efter våg av invasionsstyrkor indelade i språkgrupper – jag fick nästan en känslan av D-dagen!
Sallyhamna är på många sätt en mycket intressant plats. För mig var det en storslagen upplevelse att få se en valfångststation med trankokeri från 1600-talet – det är bättre än att titta på isbjörn!
Det är inte omöjligt att jag återkommer till Sallyhamna i senare inlägg, det är som sagt en mycket intressant plats!
Halléns Geocachingäventyr 
Hmmmm, heter inte denna blogg Halléns geocachingäventyr ?
Är isbjörnarna möjligtvis vandrande TBs som man måste fälla för att kunna logga månntro ? Vi har ju redan genomlidit vissa kulturkval i den inte så framgångsrika jakten på burkar (?) på vägen hit så det blir intressant att se hur denna jakt slutar 😉
Jag hoppas att åtminstone nästa isbjörn är loggbar då dom ju verkar ha käkat upp alla plastburkar i området ! Stackars Hallén som därmed hamnat på en mer utpräglad mugglar resa 😉
Håller tummarna för att turen snart vänder och att burkjakten därmed kan ta fart !