Vid lunchtid stävade MS Norstjernen vidare åt öster mot Woodfjorden – en riktig jätte bland fjordar. Den är 65 kilometer lång och 10 kilometer bred. Från denna huvudfjord utgår Liefdefjorden och Bockfjorden på västsidan. Vårt mål var att göra en ny landstigning vid Mushamna.


Vädret och sjögången gjorde det alltså omöjligt att nå land vid Mushamna, planen ändrades därför till en landstigning vid sydsidan och bukten Worsley – uppkallad efter en brittisk officer som ledde en expedition i området 1925. Där var vågorna vänligare och alla båtar sattes i sjön och började föra oss iland utmed denna vindpinade kuststräcka.
Till denna avlägsna kuststräcka kom 1924 den norske jägaren och fångstmannen Hilmar Nøis. Han spenderade hela 38 år på Svalbard! Vid denna fångststation byggda han sig ett hem med det stolta namnet Villa Oxford.

Han lyckades även locka dit sin blivande fru, ni kanske kan tänka er hennes reaktion när hon fick se den storslagna villan….


Åter hade vi fått en fantastisk landstigning, kunniga guider gjorde det hela riktigt givande. Bristen på burkar var dock påtaglig men det kunde jag överleva, det fanns ändå ett hägrande mål men jag skulle få ge mig till tåls ännu en natt innan det skulle kunna bli aktuellt att logga burk. Men de storslagna vyer som fanns på vägen dit är inte att förakta!
