Longyearbyen: Med magnetstav som luftvärn

Vid lunchtid siktades åter Longyearbyen där vi hade kastat loss i tisdags.

Alla väskor skulle ut ur skeppet, alla passagerare likaså! Det hela gick snabbt och effektivt, trots allt skulle ju Nordstjernen ut på en ny tur med nya gäster om bara några timmar.

En sista ”natt” väntade i Longyearbyen, flyget skulle gå redan 4.50 på lördagen, men bussen hämtade vid hotellet 2.30 och ”frukost” serverades 2.00…. Dessutom ingick en sista avskedsmiddag (en bra sådan) på hotellet klockan 18 på fredagen. Det skulle alltså bli några timmar över till geocaching i Longyearbyen under fredagseftermiddagen!

Jag gick mot ”This is Mine 2”, som ligger högt upp på i en bergssluttning. Men där gick något galet, jag följde hinten, hade bra koordinater, men ingen burk hittades. Istället dök en av de andra gästerna från Nordsternen upp! Han var lite märklig under hela resan, gick runt, runt runt på däck, nu dök han upp bakom gruvbyggnaderna och höll på att skrämma slag på mig – det var ju ändå ett område som låg lite på gränsen till ”farozonen” för isbjörn…

Det tar en stund att gå upp till gruvan på grund av alla lösa stenar, då är det extra surt när man inte hittar burken.

Jag valde att inte fortsätta att utmana ödet – gick istället ned mot nästa farliga plats – ”Sign of danger”. Ni som har följt blogg-rapporteringen kring resan har alla suttit och titta på cachen när ni betraktat bloggens sidhuvud, cachen finns nämligen på baksidan av varningsskylten för isbjörn.

Då det verkade som om burken satt högt hade jag tagit med mig min stora magnetstav, den skulle jag få nytta av på ett oväntat sätt!

Vägen ut mot skylten, cirka en kilometer ut från samhället… gick förbi en mängd arktiska tärnor. Det är aggressiva fåglar och ett par jag mötte på vägen blev hackade i huvudet av de ilskna fåglarna. Då drog jag ut magnetstaven i full längd och svingade den över huvudet – fåglarna angrep men fick smaka på stål istället för min skalle – tärnorna avbröt angreppet – troligen ganska förvirrade över det oväntade motståndet. Tänk hur mångsidig en magnetstav kan vara!

Men vid cachen hade jag inte någon nytta av magnetstaven, istället fick jag släpa fram sten och sträcka mig i min fulla längd för att kunna ta burken. Lyckligtvis fick jag min logg, den sista på Svalbard för denna gång (ja, jag kan mycket väl tänka mig att återvända!).

Nöjd med min logg drog jag in mot centrum igen. Där passade jag på att logga ännu en FTL på en Challenge utanför Longyearbyens kyrka, faktiskt min tionde Challenge.

Totalt togs 8 cacher och 2 challenges på Svalbard – det kunde jag fira under den mycket goda middagen under kvällen. Sedan blev det tidigt i säng för att orka upp till frukosten kl 2 och vara redo för hemfärden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: