Från Tattardalen till Dödskallegrottan

Efter en minst sagt påfrestande vecka hade jag idag ett par timmar över som kunde ägnas åt att leta burk, en hälsobringande syssla! Det blev cachinglinje ett ut mot väster och avstigning vid Axel Dahlströms torg för att söka upp den närbelägna ”Axelcachen”. Den var borta vid mitt senaste besök, men nu fanns den på plats och jag gjorde ett snabbt fynd.

Innan solen gått upp var Axelcachen loggad.

Innan solen gått upp var Axelcachen loggad.

Nu ledde mig spåret av burkar ut i den lilla skogen i utkanten av Ruddalen och ”Den piffiga cachen”, nog var den piffig alltid! Jag gick först förbi utan att se den, sen vände jag mig om också skådade burken. Ett verktyg fick tillverkas, därefter var loggningen en enkel historia. Även återplaceringen fungerade väl med det primitiva träredskap jag använde mig av.

Nog är den pifig!

Nog är den piffig!

En något mindre piffig men väl så maskerad och funktionell burk var ”Högsbohöjd 50 år” som jag nu gjorde en avstickare till. Mugglarna på den närbelägna hållplatsen vände som tur var ryggen åt mitt håll så jag fick en ostörd loggning av burken.

Efter denna uppvärmning ökade spänningen för nu skulle jag bege mig in i Tattardalen och dess mystiska ödehus. I cachebesrivningen till ”Tattardalen (Ödehus)” berättas om att en stor familj som man på den tiden kallade tattare anlände till området 1920 och att den siste invånaren lämnade huset för mer än ett år sedan. Tidigare loggar berättar om mystiska lappar i cachen som varnar för män på husets vind och knivslagsmål! Det läste jag som tur var efter besöket så jag smög obekymrat in i denna ruin mitt mellan de fina villorna.

Tattarehus

Renoveringsobjekt?

Renoveringsobjekt?

Undrar hur länge grannarna accepterar att ha denna ruin i området? Det var en snabbt hittad cache, vilket jag var glad för. Därefter kunde jag osedd (?) ta mig ut från platsen igen.

Mitt nästa mål var inte mindre kusligt, ”Dôskallegrottan”, det skall ha varit platsen för ett fruktansvärt ritualmord som inträffade 1857. Nog kändes ännu kylan…. eller var det den kalla vinden från havet?

Klippblocken över grottan var imponerande.

Klippblocken över grottan var imponerande.

Jag gjorde en kringgående rörelse och snart hade jag fått syn på en lämplig ingång och jag kunde krypa in under klippblocken för att logga burken. En riktigt spännande plats redan utan en mordhistoria. Det skulle vara intressant att veta mer om den dramatiska händelsen 1857 men ett inledande försök att leta information misslyckades, men jag återkommer till ämnet när/om jag hittar mer fakta kring ritualmorden i denna annars så fridfulla del av staden!

Ljuset i grottans mynning!

Ljuset i grottans mynning!

Jag hittade ut i ljuset igen och ställde in mig på att leta upp ”Team Grichan #1” men det gick inte så bra. Där letade jag en god stund utan framgång så dagens sista burk fick istället bli ”Svaleboskogen”. Den var lyckligtvis lätthittad och jag kunde därmed hålla mig inom de utsatta tidsramarna jag hade till förfogande för dagens runda.

Det blev några kilometers välbehövlig promenad och ytterligare 6 burkar in på kontot!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s