Poltava – svenskarna är tillbaka

Söndag morgon var säkerligen en tung och slitsam upplevelse för de morgontrötta! Frukosten serverades klockan 6 och vi var iväg med bussen en timma senare. Tur att jag är morgonpigg och mår utmärkt vid denna tid på dagen. Vi hade nu en lång bussfärd på nästan fem timmar framför oss innan vi skulle nå fram till staden med det beryktade slagfältet.

Vi hade en mycket kunnig guide som inledde med att berätta om landets olika näringsgrenar, där jordbruket upptog en stor del av tiden. Då jag har sysslat lite med agrarhistoria under tidigare år tyckte jag att det var spännande, men jag kan förstå att de som inte har denna ”nördiga” läggning kunde bli lite överväldigade av den detaljerade beskrivningen av tekniska grödor och inblickar i jordbrukets långsamma mekanisering. Därför undvek jag att gå fram och ställa frågor kring mekaniska lösningar för sockerbetsupptagning… kanske hade jag då blivit mindre populär…

Butik

En bit in på resan stannade vi vid ett bryggeri. Det var många som passade på att dricka den lokala drycken men jag valde att sträcka på benen och titta lite på omgivningen, bland annat den mystiska lilla butiken som låg granne med bryggeriet.

Figurer

Hotfulla figurer!

Hotfulla figurer!

Efter detta korta stopp blev det ytterligare några timmar på bussen innan vi rullade in i staden Poltava där det väntade mat, en fyra rätters måltid! Det finns många kända och beryktade burkjägare på bilderna nedan!

Hungriga burkjägare

Maten är serverad

Geocachare

Matsalen

Efter maten samlades alla utanför matstället.

Utanför matstället

Utanför matstället

Nu skulle vi bege oss ut på slagfältet! Först kan det vara på sin plats med en skildring av det stora nordiska kriget där slaget vid Poltava var en del.

Stora nordiska kriget, krig som fördes i norra och östra Europa 1700–21 som följd av den koalition som 1699 ingicks mot Sverige av Sachsen, Danmark och Ryssland. I februari 1700 anföll sachsiska trupper Livland, strax därpå gick danska trupper till angrepp mot Sveriges skyddsling, hertigen av Holstein–Gottorp, och på hösten samma år började ryssarna belägra Narva. Under skydd av en eskader från England och Nederländerna landsattes i juli 1700 på Själland en svensk truppstyrka, som ryckte fram mot Köpenhamn. Genom freden i Traventhal i augusti tvingades Danmark att lämna koalitionen, men den danska krigsmakten förblev intakt.

Den svenska fältarmén överfördes nu till Baltikum för att sättas in mot den sachsiska armén, som tillhörde kung August II (den starke) av Polen, tillika kurfurste av Sachsen. Sedan man fått kännedom om att också ryssarna brutit freden beslöt den svenska krigsledningen att först gå till angrepp mot tsar Peter I:s armé, som besegrades vid Narva i november 1700. Därefter gick de svenska trupperna i vinterkvarter i trakterna kring Tartu (Dorpat). Enligt den svenska fälttågsplanen för 1701 skulle Karl XII med huvudarmén övergå Daugava (Düna) och bemäktiga sig Kurland för att sedan på nytt vända sig mot ryssarna och tåga mot Pskov. Den 9 juli tilltvang sig svenskarna övergången av Daugava vid Riga och besatte därefter Kurland. Angreppet på ryssarna avskrevs emellertid, och i stället fortsattes kriget mot kung August. Detta gav tsar Peter tillfälle att påbörja erövringen av Sveriges baltiska provinser. År 1703 anlades Sankt Petersburg vid Nevas mynning, året därpå grundades flottbasen Kronstadt och 1704 erövrades Narva.

Vintern 1702 tågade den svenska armén in i Polen. August förde kriget som kurfurste av Sachsen, men Karl XII avvisade alla polska protester med motiveringen att han hade rätt att uppsöka sin fiende, var denne än befann sig. I maj 1702 besattes Warszawa, den 9 juli besegrades Augusts sachsiska armé och den polska kronarmén vid Kliszów, och därefter besattes Kraków. På hösten 1703 föll Thorn (nuv. Toruń), varvid 5 000 man togs tillfånga. Därmed var August militärt besegrad. År 1704 insattes Stanisław Leszczyński som polsk kung. I februari 1706 tillintetgjorde Carl Gustaf Rehnskiöld en rysk–sachsisk armé vid Fraustadt (nuv. Wschowa). August vägrade dock att lämna den polska tronen, och för att nå sitt mål hemsökte Karl XII Augusts arvland Sachsen. I september 1706 måste August genom freden i Altranstädt avsäga sig den polska kronan.

Karl XII vände sig nu mot Ryssland. När han i augusti 1707 bröt upp från Sachsen och med huvudarmén marscherade mot nordöst förfogade han över en armé på totalt ca 50 000 man i Sachsen, Polen och Baltikum. I juli 1708 besegrades ryssarna vid Holowczyn, varefter man inväntade Adam Ludvig Lewenhaupts trupper och stora förråd från Baltikum. Tsar Peter kunde emellertid kasta sig emellan och besegra Lewenhaupt vid Lesna. Förråden gick förlorade och blott hälften av förstärkningarna nådde huvudarmén. På hösten 1708 ändrade armén marschriktning och tågade mot sydöst in i Ukraina, möjligen för att inleda ett samarbete med kosackhetmanen Mazepa. Den 28 juni 1709 led den svenska armén ett svårt nederlag vid Poltava, och tre dagar senare kapitulerade Lewenhaupt vid Perevolotjna vid sammanflödet mellan Vorskla och Dnepr, sedan Karl XII i sista stund tagit sig in på turkiskt område.

Genom nederlaget fick Sveriges fiender möjligheter att gå till offensiv. Tsar Peter erövrade 1710 återstoden av Sveriges baltiska provinser. August II återtog sitt polska välde. På hösten 1709 landsteg en dansk armé i Skåne men besegrades av Magnus Stenbock vid Helsingborg 1710 och måste lämna landet. På hösten 1712 överförde Stenbock en armé till Tyskland för att marschera mot Polen. Han besegrade en dansk armé vid Gadebusch men tvingades i maj 1713 att kapitulera i Tönningen i Holstein. Karl XII:s vistelse i Turkiet utnyttjades av turkarna för att göra tsar Peter medgörlig i de rysk–turkiska tvisterna men medförde inga fördelar för den svenske kungen. På hösten 1714 lämnade han Turkiet och anlände i november till Stralsund. Samtidigt inregistrerades nya nederlag. Tsar Peter erövrade Finland 1713–14, på våren 1715 anslöt sig Hannover och Preussen till Sveriges fiender och svenskarna fördrevs från tysk botten.

Efter återkomsten till Sverige i december 1715 koncentrerade sig Karl XII på att genom olika militära åtgärder möta det generalangrepp som förbereddes mot Sverige och företog bl.a. ett omfattande men misslyckat överrumplingsanfall mot Norge 1716. På hösten 1718 gick general Carl Gustaf Armfeldt med en mindre styrka från Jämtland mot Trondheim, samtidigt som kungen själv med en armé på 40 000 man gick till angrepp mot befästningssystemet kring Oslofjorden. Vid belägringen av Fredriksten vid nuvarande Halden dödades kungen av ett skott 30 november. Krigsmakten kollapsade till stora delar, och 1719–21 företog ryssarna härjningar längs den svenska östkusten från Norrköping till Piteå, medan danska stridskrafter attackerade västra Sverige.

Fredssluten 1719–21 medförde svåra förluster för Sverige, som förlorade sin stormaktsställning till Ryssland. I freden i Nystad erhöll Ryssland 1721 delar av Viborgs och Kexholms län, Ingermanland, Estland med öarna Ösel och Dagö samt Livland. I freden med Danmark förlorade Sverige sin tullfrihet i Öresund. Preussen erhöll Pommern söder om Peene samt öarna Usedom och Wollin, och Hannover fick Bremen och Verden.”

Källa: stora nordiska kriget. http://www.ne.se.ezproxy.ub.gu.se/lang/stora-nordiska-kriget, Nationalencyklopedin, hämtad 2013-03-07.

En utförlig skildring av slaget finns i Nordisk familjeboks klassiska uggleupplaga:

Nordisk familjebok 1279-1280.

Nordisk familjebok 1281-1282.

Nordisk familjebok 1283-1284.

Nordisk familjebok 1285-1286.

Nordisk familjebok 1287-1288.

Vid ryssgraven

Vår guide berättade med inlevelse om de olika platserna. I bakgrunden syns det stora monument som restes över de fallna ryska soldaterna. Svenskarna lät man ligga kvar på slagfältet och det skulle dröja innan deras kroppar begravdes.

Ryssgraven

Ryssgraven och kyrkan

Kyrkan

Idag finns även ett monument som restes i samband med 300 årsdagen av slaget.

300 år efter slaget restes detta monument.

300 år efter slaget restes detta monument.

Monument

Idag har den ryska synen på slaget tonats ned, men ännu står Peter staty utanför museet. För några år sedan genomfördes en arkeologisk undersökning av slagfältet.

Peter den store

Turen vid monumenten tog sin tid och därefter fick vi en grundlig genomgång av museet. Även där hade en viss omtolkning skett av händelserna vid Poltava, bland annat att ledare i Ukraina under början av 1700-talet såg på svenskarna som en möjlighet att kasta ut ryssarna ur landet! Vad som däremot saknas i skildringen är de enorma kostnader som den svenska befolkningen fick bära för att finansiera och utrusta detta krigståg i ett mycket avlägset land. Dessutom lämnades stora delar av hemlandet utan skydd när armén skickades till Ukraina!

När vi kom ut från museet var det hög tid för event – ”Poltava MMXIII”! Till vår stora förvåning väntade här en lokal cachare, den enda vi kom att träffa under resan. Han hade anlänt per cykel och var nog något överväldigad av att det inte bara var en burkjägare utan 40 som kom emot honom. Det var inte lätt att prata med Miihaiil då han knappt kunde någon engelska eller något annat språk heller vid sida av ukrainska och ryska. Han har totalt loggat 22 burkar…

Miihaiil talar med Motorcycledude.

Miihaiil talar med Motorcycledude.

Efter detta korta men intensiva event rullade vi åter ut på vägarna och fick se mer av det utbredda slagfältet.

Slagfältet

Detta monument restes 1909.

Detta monument restes 1909.

Vad pågår här då, en mystisk person lägger ut en burk....!!

Vad pågår här då, en mystisk person lägger ut en burk….!!

Kring det ryska lägret byggdes flera så kallade redutter (redu´tt, äldre, oftast kvadratiskt, slutet befästningsverk, varifrån eld kunde avges i alla riktningar; det förekom som framskjutet utanverk. Källa: redutt. http://www.ne.se.ezproxy.ub.gu.se/lang/redutt, Nationalencyklopedin, hämtad 2013-03-07.)

Där föll många av de svenska soldaterna under slaget.

Slagfältet med en redutt

Vallgrav kring redutt

Vallgrav kring en av redutterna.

Turen avslutades sedan med en runda inne i staden Poltava där det fanns rekonstruerade bitar av stadens gamla befästningar. Under 1700-talet såg stadens befästningsverk ut som ett fort från vilda västern! Men det är inte så märkligt då alla städer i öst var nästan helt byggda i trä långt fram under 1800-talet.

Fästningen i Poltava

I fjärran syns det kloster där Karl XII hade sitt högkvarter under ett par månader.

Vårt besök i området resulterade i tre nya burkar som placerades ut! ”1709”, ”The swedes are back” och ”Poltava варе́ники”.

När klockan slog 17 rullade bussen ut från Poltava och vi påbörjade den sega femtimmars turen tillbaka mot Kiev. Det blev sannerligen inte mycket burkjakt denna dag, men väl stora upplevelser.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s