Idag skulle det bli ett strandhugg vid en riktigt intressant plats, Qassiarsuk där den landsförvisade Erik den Röde slog sig ned under slutet av 900-talet och blev enligt legenden den första nordbon som bosatte sig på Grönland.
Frukosten var en timma tidigare idag, till min stora glädje, så vi kunde inleda landstigningen redan vid halv åtta tiden. En del hade valt att åka ut mot isen, men jag valde självklart att åka iland för att se lämningarna efter bosättningen. Det blev till att bege sig ned till däck två igen, hämta räddningsvästen och kliva ombord på landstigningsfarkosten.
När vi klivit iland möttes vi av en dansk guide, hon hade flyttat till detta microsamhälle för omkring tio år sedan. Det förefaller nästan otroligt att någon skulle önska att byta Köpenhamnsområdet mot denna plats, det går an en fin sommardag, men resten av året?!?
Ett mindre vitt hus (se ovan) står kvar som minnesmärke över de människor som flyttade hit på 1920-talet, då hade platsen varit utan fast boende sedan 1400-talet! Tillfälliga bostäder som tillhörde inuiterna fanns, men de bodde här bara under en kort tid av året.
När vi passerat denna moderna bebyggelse och minnesstenar kom vi fram till ortens kyrka. När man skulle bygga ut kyrkogården på 1960-talet hittade man skelett i jorden, många skelett, någon hade redan utnyttjat platsen! Det visade sig även finnas en liten lämning av en kyrka några få meter från 1900-tals kyrkan! Det framkom att det var Grönlands äldsta kyrka och helt plötsligt började pusselbitarna från sagan om Erik den Röde och hans kristna fru att falla på plats. Kyrkan skulle nämligen ligga ett gott stycke från boningshusen, och det gjorde denna kyrka. Dessutom var storlek och fynd på platsen alla från den tidigaste kristna perioden.
Från denna fantastiska lämning gick vi upp till området med rekonstruktioner. Där väntade en inflyttad isländska som synnerligen dramatiskt och livfullt presenterade sagan. Det blev dock lite ansträngande när allt upprepades på tyska, udden i dramatiken försvinner när man hör allt två gånger!
Bakom henne ser man den rekonstruerade kyrkan.
Långt intressantare var att se lämningarna efter långhusen och ytterligare en kyrka, se bilden nedan. Det fanns spår överallt i backarna efter hus och hägnader, härligt att går runt här och titta.
Allt roligt har ett slut, så även besöket vid Erik den Rödes bosättning! Jag hade fått en ny fantastisk upplevelse och fått en bättre inblick i hur man lyckades etablera dessa bosättningar som förefaller minst sagt märkliga när man läser om dem. Det fanns faktiskt möjlighet att överleva här, det gick att hålla djur, det gick att odla lite och naturligtvis det fanns mycket i havet.
Några burkar då? Nix, det blev det inte idag, området var helt öde!
Halléns Geocachingäventyr 