På tillsynspromenad

En del av fredagen ägnades åt att göra en rundvandring inom Partillesidan av Delsjö- & Kåsjöområdet. Det skedde tillsammans med kedardome, vi var egentligen ute på ett helt annat uppdrag men min följeslagare fick ett par loggar på köpet under denna 13 kilometer långa tur. Vi började med ett stopp vid ”Kolmilan”, burken mådde väl och hängde kvar i sin lilla gran, på helt rätt sätt!

Kolmilan

Vi fortsatte sedan in i den ”vilda” delen av området och kom snart fram till ”Älgs grotta”, det är verkligen en dramatisk plats!

Algsgrotta

Sägnen om Älg tål att upprepas i detta inlägg:

”I en svårtillgänglig trakt söder om Partille samhälle, ett stycke väster om Prästtjärn, ligger mellan bergen en sumpig dalgång som bär namnet Bjelkes dal. På ena sidan stupar berget brant ned mot dalen och där har man flera nedramlade stora stenblock bildats liksom en grotta med en stor häll som tak. Här höll för en 60-70 år tillbaka ett rövarband till, bestulo bönderna i kringliggande nejd och gjorde trakten i övrigt osäker. Flera gånger hände det att folk, som foro prästvägen fram, blevo överfallna och bestulna på allt vad de hade på sig, och de kunde vara glada om de kommo med livet i behåll från äventyret. Slutligen fick man reda på var rövarna höllo till och männen i trakten samlade sig en dag och tog dem till fånga. Det visade sig då vara sju män och en kvinna. De dömdes till fängelsestraff och deras anförare, en vild sälle vid namn Älg, fick för sin del tio års vatten och bröd. Kvinnan, som skall hava sett mycket bra ut, mörk och med stora, vackra ögon, frigavs och lär sedermera hava blivit gift någonstädes i socknen. När Älg slutligen frigavs från fängelset fick han arbete på Partille tegelbruk. Men det blev ej ngåon riktig fason på hans arbete. När han ville kunde han arbeta lika mycket som tre andra ihop, men däremellan gjorda han ej ett skapande grand. Och om nätterna, när andra sovo, hade han ej ro i kroppen. Det var som om han gripits av feber och han gav sig ut på långa strövtåg. Så en natt begav han sig till Göteborg och där stal han vid Göta Källare en kopparflaska med mjölk, vilken han gick till torget för att sälja. Men någon bonde från trakten, som kände igen honom, angav honom för polisen. Så blev han åter fast och sedan dess var han ej mer synlig mera här i socknen.” (Partille krönika s. 213-14)

Jag kunde konstatera att loggboken klarar sig ett tag till, men snart är det dags att byta ut den då sidorna börjar bli fullskrivna.

Därefter blev det färd hemåt via Björnåsslätt där vi tittade på ruinen efter torpet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s