Idag skulle vi avrunda vår lång-geo-weekend i Sankt Petersburg. Då flyget gick först 21:45 så hade vi gott om tid att fortsätta vår burkjakt under dagen. Det skulle åter bli mycket vandring men även i områden utanför centrum denna dag. Den första burken var dock inne i centrum, men på andra sidan Neva. Det var en cache som låg inlåst på söndagen när vi hade passerat, denna måndag hoppades vi på att det skulle gå att plocka ”Alma Mater”, vi hade tur och grindarna var öppna, därmed hade vi tömt centrum på allt som var möjligt att logga – vad gör man då? Svaret är enkelt, man tar tunnelbanan till nästa burk. Först fick vi åka riktigt långt ned i underjorden, en av de djupast belägna stationer jag besökt.
När vi nådde den stora underjordiska salen fick vi alla passera genom en metalldetektor, då vi hade nycklar, gps:er, magnetstavar och annat på oss gav den givetvis fullt utslag. Men det brydde sig vakten inte om utan vinkade oss vidare! Vi kunde utan problem köpa polletter för cirka 6 kronor styck som berättigade till resa i tunnlarna, billigare resa får man leta efter. Vi åkte fem stationer och kom sedan upp i ljuset igen för att börja gå mot ”Russian aviation I: MiG-19”, den hittades också efter ett kort sökande. Cachen på samma tema som låg på andra sidan en liten sjö med ett stort MIG plan uppställt på en ö gick däremot inte att finna fram.
Här ute i förorten låg burkarna glest, det var inte 161 meter utan minst 1,61 kilometer mellan burkarna och man fick förflytta sig på spikraka gator som kändes ändlösa. Vid ”SKK” gjorde vi dock ett snabbt fynd så promenaden var inte förgäves.
Nu fick vi en ny transportsträcka men den gick mot en burk som var rapporterad saknad, men vi gick ändå förbi ”Chesmenskaya Church” så varför inte försöka? Det visade sig vara omöjligt på grund av mugglare, så vi fick fortsätta vår färd.
Vi skulle nu gå till nästa tunnelbanestation och därifrån ta bussen ut till flygplatsen. På vägen dit mötte vi ett stort torg, med stora Sovjetiska byggnader och en jättelik Lenin.
Det krävdes en del sökande för att hitta bussen till flygplatsen, men slutligen kunde även den loggen signeras, nej, jag menar bussbiljetten betalas. Det var drygt 25 minuters resa ut till flygplatsen, men vi hade inte för avsikt att gå igenom säkerhetskontrollen riktigt än. Ungefär 4,5 kilometer ut från flygplatsen låg nämligen ett litet kluster med 10 burkar, skulle vi kunna gå dit utmed vägar och motorväg? Det brukar vara svårt, men i Ryssland byggs gångvägar som gör det möjligt att förflytta sig även till fots invid större vägar och motorvägar – det är riktigt bra! Vi kunde alltså ta oss fram till cacheområdet utan större problem.
Vi nådde efter en knapp timme fram till den kulle där det stora observatoriet skulle finnas. Där fanns också många krigsminnen från kampen mot tyskarna. Många gravar och många bunkrar och andra militära anläggningar, inte så märkligt då det var en höjd invid en av de viktiga infartsvägarna till staden.
Den första cachen ”PST6: War cemetery – Братские могилы” hittades fram efter en stunds letande, därefter föll burk efter burk under vår offensiv. Det var endast en burk som låg mycket högt upp i ett torn som vi lämnade, det var inte helt säkert att ta sig hela vägen upp och det vore ju synd att förlora en team-medlem så här nära hemresan!
När vi gick omkring och letade burk uppe vid observatoriet, vad tror ni händer då? Rätt gissat! Det kom ett brudpar som skulle fotograferas! Brudarna fanns här, men fortfarande inga chips.
Besöket på denna lilla höjd gav totalt 9 burkar, riktigt bra för att vara i detta land. Men allt roligt har ett slut och klockan tickade på så vi fick lämna området och gå mot terminalen för att förbereda flygningen hem igen. Denna dag blev det promenadrekord under resan, 33,8 kilometer och många nya upplevelser till minnesbanken.
Resan hem gick som planerat och strax efter midnatt var jag åter i cachingbasen, men det är endast ett tillfälligt besök denna intensiva försommar-caching-period. Snart är det dags igen, vänta bara!
Halléns Geocachingäventyr 