Söndag morgon förberedde vi avfärd inför avslutandet av NKT serien. På väg ut ur Rapla blev det en burk loggad vid en lokomobil där en gräsklipparmugglare tidigare hindrat oss från att söka.

På väg mot trailen stannade vi även till vid cachen ”Krusensterni” som ligger vid Krusensterns gods, idag ganska förfallet. Där föddes 1770 Adam Johann von Krusenstern som kom att bli en berömd sjöfarare. Ätten var från början en svensk adelsfamilj men Adam levde under en tid då Estland var en del av det ryska imperiet och ses därför ofta som en rysk upptäcktsresande. Han genomförde bland annat flera resor i Stilla havet.

Intressant att få besöka denna plats, jag stegade givetvis iväg mot byggnaderna och överlät loggandet åt de övriga i sällskapet! Snart nog var vi ute på NKT serien igen och det skulle bli åtskilliga granar även denna dag.

Överallt i landskapet syntes storkbon och storkar, aldrig tidigare har jag sett så många storkar som under denna resa. Ibland satt det väl över 20-talet fåglar på åkrar och ängar.

När vi närmade oss slutet på NKT serien låg burkarna inne i samhället Paide. Där blev det genast lite krångligare att både stanna och logga men det fick vi stå ut med då vi nu såg slutet på trailen.

Nu var PT-delen av resan avklarad och vi rullade ut på den estniska landsbygden och fick uppleva kyrkor, minnesstenar från olika tidsåldrar, till och med en med ett Stalincitat, samt industrilämningar. En liten bildkavalkad får skildra dessa miljöer.

Till sist kom vi till staden Viljandi där det var en webcam-cache som lockade, dessutom fanns det en mängd andra burkar i omgivningen. Det fanns nätverk nära cachen och det blev min telefon som hade störst framgång i att få kontakt och få ned en bild på oss mitt på den stora parkeringen.

När vi sedan gick mot en cache i de äldre delarna av staden började jag nosa mig till att detta var en intressant plats. Gatunät och kvartersindelning vittnade om en plats av hög ålder. När vi passerade ortens kyrka gick vägen över en mycket djup vallgrav och bortanför den skymtade lämningar av torn och murar. Nu försvann burkarna ur mitt blickfång och all uppmärksamhet riktades mot landskapet omkring mig.

Det fanns stora informationstavlor som på flera språk berättade om platsen, det fanns även bilder som visade en rekonstruktion av hur borgen sett ut.

Borgen byggdes efter att Tyska orden erövrat landet under 1200-talet och krossat det estniska försöket att skapa sig frihet från den tyska dominansen. Före den tyska invasionen låg det ett estniskt fort i denna trakt, men det är idag försvunnet. Byggandet av stenborgen inleddes 1224 och höll sedan på att byggas och byggas om i över två hundra år. Byggnaderna inom borgens murar var länge de största i hela denna region, vilket man ännu anar utifrån de stora murlämningar som finns kvar. Under krigen 1558-83 blev borgen skadad men var ändå fortsatt viktigt militärt. Ännu under det polsk-svenska kriget 1600-23 användes borgen men blev då svårt skadad. Hundra år senare under det stora nordiska kriget 1700-10 hade borgen förlorat sin militära funktion.

Staden Viljandi byggdes 1260-1300 och omfattade hela 10,2 hektar. Den var omgärdad av en mur som var 3-5 meter hög och försedd med fyra torn och tre portar. Utanför muren låg de väl tilltagna vallgravarna som var upp till 30 meter breda och hade ett djup på omkring 7 meter. Idag är vallgraven torrlagd men under medeltiden var den vattenfylld. Stadsmuren ser man inte mycket av då det mesta förstördes under krigen från och med 1500-talet och därefter togs stenen till bygget av hus i staden.

Detta var verkligen dagens och även resans höjdpunkt. En mycket intressant plats att besöka där burkjakten för mig bara var en bonus till den fina upplevelsen, geocaching när den är som bäst.

Vi återvände därefter mot Rapla för att laga lite middag/kvällsmat och sova en tredje natt i lägenheten innan det började bli dags att packa ihop och förbereda hemresan under måndagen.