
Lördagen skulle bli den stora cachingdagen på Åland. Redan i ett tidigt skede hade jag haft mina aningar om att Ingabo ville hyra cyklar och fara runt mellan burkarna, men jag hade mina egna planer som presenterades under rubriken ”egensinnig Hallén plan”. Den innebar att ta en buss två mil mot norr för att besöka Kastelholms slott och därefter vandra tillbaka mot Mariehamn via några burkar givetvis. Denna plan gillades av TMR68 som följde med ut på äventyret medan Ingabo, Monway och Krösa gav sig iväg på några halvt fungerande damcyklar….!
Vid halv tio på förmiddagen avgick bussen från Mariehamn och en halvtimma senare var vi framme vid Ålands enda medeltida slott. Det låg fantastiskt vackert vid vattnet och var omgivet av öppna fält och lite skog på höjderna. Innan vi gick in på slottet skulle finalen till mysten ”Kastelholms slott” letas upp. Det var en lätt myst och själva burken gick också problemfritt att logga, en sten visade tydligt var plastburken borde ha sitt bo.

När dagens första logg var avklarad betalade vi inträdet och klev in på historisk mark. Det är omtvistat när slottet egentligen började byggas, några har hävdat att det tillkom redan under 1100-talet men det förefaller inte så troligt. Mer troligt är att byggandet inleddes under 1370- eller 80-talet. Under detta tidiga skede hade den mäktige Bo Jonson Grip kontrollen över slottet innan det efter hans död övergick till unionsdrottning Margareta. Hur borgen såg ut under slutet av 1300-talet är givetvis svårt att fastställa men under de senaste åren har nya detaljer kring slottet kommit fram genom utgrävningar. Här följer nu en serie bilder från besöket med förklarande bildtexter.





Det är verkligen en utmärkt idé att göra en utgrävning tillgänglig genom att skapa ett nytt rum under borggården på detta sätt.

















Rundvandringen på slottet överträffade alla mina förväntningar. Det enda jag som vanligt ångrar är att jag inte valt att bo intill slottet och ägnat ytterligare någon dag åt denna miljö och de fornlämningsrika markerna kring slottet. En bok fick jag givetvis med mig hem, ”Kastelholms slott. Från medeltida bort till byggnadsminne” av Piotr Palamarz, där kan jag fortsätta resan. Besöket på Kastelhomen blev (förutom att få loggat ett nytt land) resans absoluta höjdpunkt.
Efter denna grundliga genomgång av slottets olika delar klev vi ut genom porten och gick uppför sluttningen mot häktet – det var väl hög tid att spärra in dessa två geocachinggalningar!



När vi nu ändå var ute på kulturhistorisk vandring blev det även ett besök på museigården som låg granne med häktet.

Nu kanske ni läsare börjar undra om det inte skulle bli någon mer burk denna dag? Frukta inte, håll modet uppe! Efter dryga två timmar på historisk mark vandrade vi över bron från slottet och vidare i riktning mot en golfbana, som kantades av gravfält från yngre järnålder.


Vårt mål var nu att ta oss till cachen ”FORE” och det gjorde vi också utan problem, burken? Jo, den hittade vi och därmed kunde vår vandring tillbaka mot Mariehamn inledas. Om vi gått vägen direkt hade det varit omkring 20 kilometer, men nu går ju geocachare sällan direkt, det är alltid någon liten omväg till ytterligare en plastburk.

Kilometer efter kilometer avverkades utmed vägarna som inte var speciellt hårt trafikerade. När vi nådde Färjesundet fanns det två burkar, en på var sida om sundet som givetvis fångade vår uppmärksamhet. ”Saltlake” var en lättfångad burk vid en informationstavla medan ”Färjesundet” hade lite mer terräng och givetvis går man inte den lättaste vägen till cachen!

Ovanför cachen Färjesundet låg ett mindre matställe där vi stannade för att få lunch. Deras stekta lax var utomordentligt god och fyllda av ny energi kunde vi fortsätta vår vandring.

Det var nu bara några kilometer bort till cachen ”Godby Vattentorn” som även den kunde loggas utan några problem. Nu inleddes en lite längre transportsträcka, drygt 7,5 kilometer att gå utan en enda burk.

I fjärran hägrade en av Ålands högsta punkter med det imponerande utsiktstornet på toppen av ”Ingby bergen”, även vägen upp till tornet skulle visa sig vara en upplevelse då stigen gick genom en smal klyfta.




När vi nått toppen av tornet hördes röster nedanför, det var tre skumma typer, Krösa, Monway och Ingabo som nu nått hit på sin cykeltur.

Vi fick ett kort samtal och utbyte av erfarenheter under dagen innan vi åter skildes åt och fortsatte våra respektive cachingrundor.
TMR68 och jag siktade nu in oss på ”Jomala – Medeltida centrum” där det fanns ett område med lämningar efter den medeltida byn, ett ganska övervuxet område!


Vi började äntligen komma till lite mer cacherika områden, ”High place in central village” bjöd dock på en del motstånd och det tog en bra stund att leta fram cachen i denna väderkvarn.
Nu lockade en liten power trail oss att lämna asfalten och gå ut på det mycket mjukare underlaget på ett motionsspår i utkanten av Mariehamn. Där loggades Mar-Jom Trail nummer 13 till 1. Nu började det bli ont om tid innan kvällens event så vi gick rakt in mot centrum, men jag lurade allt in TMR68 till ”Radar” på vägen! Därefter väntade eventet.


Tio minuter innan eventstart kom övriga arrangörer fram efter 94 kilometers cykling och 50 hittade burkar, alltså mer än dubbelt så många som vi hittat under vår 31 kilometer långa vandring denna dag. En efter en kom sedan cachare framsmygande ur buskarna, från Åland, Sverige och Finland. När alla var på plats blev det uppställning för gruppfotografering.

Det blev en trevlig tillställning med mycket burkprat, det är ju ett internationellt samtalsämne! Efter en halvtimma var eventet över och vi var ett gäng som gick till närmaste matställe för att få lite sen middag. Där blev vi kvar till väl över tio på kvällen och sedan återstod att promenera mot vårt B&B drygt två kilometer bort.
Alla verkade mycket nöjda med sin dag, oavsett färdmedel och burkmängd. Jag var extra nöjd med att under dagen fått bekanta mig med ett av de finaste medeltidsslotten i Norden och somnade utan problem denna natt.