“Madness in great ones must not unwatched go” – eller – På tur med Trä 34:an

Geobike

Efter en god och mättande frukost på hotellet kvitterade jag ut nyckeln till dagens fordon, ja idag skulle det bli en tur med en geo-bike! Jag hade gjort bedömningen att det skulle bli lite långt att vandra, även med Hallén-mått-mätt, in mot Köpenhamn, omkring 3-4 mil. Cykeln stod parkerad utanför hotellet och var i nästan nyskick men i en modell som jag aldrig använt tidigare. Det fanns ingen pakethållaren utan en stor lastplattform fram på cykeln, plattformen var gjord i massivt trä dessutom. Det medföljande spännbandet skulle göra det möjligt att sätta ryggsäcken på plattformen, men helt stabilt kändes det inte. Jag hade denna gång med mig hållare för min GPS som snabbt monterades på cykeln och den var därmed transformerad till Geo-bike. När jag rullade ut från hotellet bekantade jag mig med cykelns 7 växlar, vilka alla faktiskt fungerade. Något märkligt var det dock att inte se skymten av framhjulet under ryggsäck och plattform, svängradien var inte den bästa så det gällde att ta det lugnt i början och lära sig fordonets egenheter. I riktigt tvära kurvor gick det inte att svänga! Istället fick jag sätta fötterna i backen och lyfta framhjulet i rätt riktning, något primitivt. I cykelns framhjul satt en inbyggd dynamo som automatiskt tände belysningen, framåt blinkade den som värsta diskotek under lastplattformen!

Fordonets tyngd fick mig att likna den vid en gammal rysk stridsvagn, en T34, i detta fall valde jag att kalla den Trä 34….

När jag väl fått ordning på geo-bikens många egenheter rullade jag mot dagens första PT burk nummer 1918. Vägen in mot Köpenhamn har blivit något omtalad då de som försökt att köra den med bil fått stora problem. Det är en ganska smal väg med GC-banor på båda sidor och burkarna ligger inte tydligt på ena eller andra sidan. Det finns bilister som kört på GC-banan, den som hade försökt göra det idag hade antingen blivit ihjälslagen av de team (om 10-30) formel 1 cyklister som kom farande eller blivit inburad av polisen. Lyckligtvis slapp jag bilister på GC-banan, men det gällde att se upp för de snabbcyklande som dök upp mycket plötsligt!

Havsvy

Det var inte mycket vind och solen klättrade snabbt upp mot skyn och värmde upp området rejält. Det blev allt mer av medelhavskänsla under turen utmed vattnet. Mugglare som badade, åkte båt och flög i luften (!) överallt, mugglare överallt. Fördelen med värmen var att mugglarna höll sig nära vattnet och PT cacherna låg nära vägen.

Vid många av cacherna satt dessa märken - är detta vår drog?

Vid många av cacherna satt dessa märken – är detta vår drog?

På många ställen träffade jag på HIF= vår drog… märkligt, jag trodde geocaching var vår drog!

Det var inte elskåp överallt!

Det var inte elskåp överallt!

Burkjakten rullade på enligt känt mönster från andra PT turer, även om burkarna faktiskt tog lite längre tid än väntat. Det värsta hindret var när de låg på olika sidor av vägen och vägen var tungt trafikerad. Vid vart och vartannat stopp fick jag vänta ganska länge på att komma över för att hitta burken och sedan tillbaka till geo-biken på andra sidan vägen, många värdefulla minuter slösades på sådant.

Det glittarande havet

En bit in på turen fick jag överge försöket med att ha ryggsäcken på lastplattformen, det blev för tungt och instabilt. Istället åkte ryggsäcken upp på ryggen, även om det också var tungt då jag hade en rejäl mängd vatten med mig.

Farliga flickor

Geobike vid elskåp, en vanlig syn idag!

Geobike vid elskåp, en vanlig syn idag!

När jag var någon mil utanför Köpenhamn tog GC-banan slut och det blev bara en G-bana kvar, alltså en trottoar med ojämn stensättning. Där fick jag börja leda cykeln då jag upplevde det som direkt livsfarligt att cykla på vägen där trafiken var tung och snabb. Det var många som ändå cyklade, men det fanns inga marginaler och den höga kanten gjorde att det fanns inget manöverutrymme för den som cyklade samtidigt som det var mer än en bilist som gjorde självmordsbenägna omkörningar, det var en ytterst otrevlig trafikmiljö, bättre då att leda cykeln vid sidan av. Det sänkte givetvis tempot ytterligare och avståndet mellan burkarna blev också allt större närmare Köpenhamn. Mitt vatten började ta slut och temperaturen i skuggan var över 30 grader, vilken temperatur som rådde i solen där jag oftast cyklade vågar jag inte tänka på, men jag var nära kokpunkten!

När jag nådde Klampenborg tittade jag på möjligheten att ta tåget tillbaka upp mot Helsingör, kraften och lusten att fortsätta i hettan var nu helt uttömda. Efter några minuter kom ett tåg och jag lyckades klämma in mig och geo-biken på det välfyllda tåget. Det visade sig dock att tåget bara gick till Nivå, därifrån buss vidare och bussarna tog inte ombord cyklar. Det var minst sagt kaotiskt vid stationen då de välfyllda tågen hade flera hundra passagerare och alla dessa ville komma med första bästa buss! Jag tittade på min gps och det var 13,5 kilometer fågelvägen kvar till Helsingör, det var bara att börja trampa igen. Först passade jag på att proviantera lite mer dricka och frukt för att orka med hemfärden, det blev också en lång paus i skuggan för att få ned kroppstemperaturen.

Helsingör

Fartyg

Sakta men säkert arbetade jag mig tillbaka norrut igen, men denna gång utan några stopp då allt som var möjligt att logga redan var loggat. När jag sedan slog mig ned på ett matställe i Helsingör och åt en god rödspottefile kunde jag konstatera att dagens skörd blivit 70 burkar och 60 kilometers cyklande, det kändes mycket längre än så! En supertung cykel och mer än +30 grader var nog de största problemen denna dag. Dessutom är det inte alls kul att jaga burk per cykel, av någon anledning tappar jag intresse och lust efter några mil. Tacka vet jag geocaching till fots!

Efter denna dags äventyr var det inte några problem att somna, trots det varma hotellrummet.

One comment

  • Power trailen från Helsingör mot Köpenhamn går längs en mycket hårt trafikerad bilväg. Det är inget kul hur man än väljer att ta sig fram. Tror att bil ändå är det bättre av de dåliga alternativen. Man blir i alla fall klar fortare…….
    Att cykla i 30 graders värme är tungt, jag gjorde det i veckan i en terräng med många och dessutom mycket branta backar. Man får bra benmuskler ;-)) i alla fall.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s