Väderprognoserna pekade entydigt mot regn denna dag, denna dag jag planerat för en ny vandring bland burkar, slott och stenålderslämningar. Inte brydde jag mig om prognoserna, på Jersey är det väl alltid sol och bra väder?
Nej, så är det tyvärr inte….
Efter denna inledande platsförvirring så kunde jag konstatera att jag befann mig på ett blött och blåsigt ställe mitt i Engelska kanalen. Det fanns inget annat att välja på än att inleda dagens vandring i riktning mot Mont Orgeil. Det var inte någon burkrik trakt men en och annan logg blev det under min vandring, dessutom fick jag se fina små hus och lugna små vägar när jag väl kommit bort från huvudvägen där trafiken var intensiv.
Det regniga och blåsiga vädret skapade extra mystik kring slottet. Där ägnade jag sedan några timmar åt att se varje rum och mur samt att äta lunch under ordnade former under tak!
Vid ingången till slottet sitter stora anslag som berättar om när Time Team besökte området och genomförde en tredagarsgrävning. Detta arkeologiprogram är nu nedlagt och Mick Aston, länge ensam vetenskaplig ledare, har dessutom gått ur tiden.
Jag passade på att se detta avsnitt innan jag åkte till Jersey och givetvis blev det en blick på avsnittet även när jag kom hem. Det är intressant att notera hur perspektiven förändras före och efter ett besök på en plats!
När denna djupdykning in i öns historia var avslutad och lunchen uppäten kunde jag stärkt ge mig ut i det eländiga vädret igen. Inte långt från slottets murar låg nämligen en ganska färsk lettebox ”Petit Paw” som lagts ut den 14:e augusti.
Efter denna logg fick jag tyvärr acceptera två missade burkar, den ena på grund av att den satt högt upp i ett träd, den andra för att den inte gick att hitta. Där var jag dock i gott sällskap då var och varannan besökare missar cachen!
Tro nu inte att jag var färdig med min granskning av öns historia, ICKE! Jag gick utmed små vägar fram till en mäktig megalitgrav, La Pouquelaye de Faldouet.
Nu stod jag inför ett viktigt vägval, bokstavligt talat. Vädret blev inte bättre, snarare värre, och att gå utmed huvudvägen som var smal och kantad av höga stenmurar var liktydigt med ett självmord så jag gick istället småvägar men missade då några burkar. Jag prioriterade att nå fram till cachen ”On the Tourist Trail – La Hougue Bie”, inte så mycket för själva burken utan för att se det som finns några hundra meter ifrån burken. En av de mest sevärda platserna i nordvästra Europa – La Hougue Bie.
Den gigantiska kullen är bygd av människan för omkring 6000 år sedan. Bara för några år sedan öppnades den ursprungliga ingången vilket gör att man nu kan gå in den väg som stenåldersmänniskorna gjorde. Gå är väl att säga för mycket, man måste gå på huk omkring 9 meter innan kammaren öppnar sig. Det märkvärdiga med denna plats är att det på 1100-talet byggdes ett kapell ovanpå kullen – för att markera kristendomens seger över hedendomen. Där ordnade den lokala godsägaren fejkade mirakel och lyckades lura dit många pilgrimer vilket gjorde att han kunde utöka kapellet ytterligare!
Det är en otrolig upplevelse att kliva in i ett rum som byggdes för 6000 år sedan! Vad som utspelat sig här kan vi väl bara gissa. Kanske hade denna kammare samma funktion som kapellet ovan – vem vet kanske fejkade man mirakel redan då! Oavsett vad som pågick har forskning kring högen visat att stenen i högen hämtades från större delen av Jersey, därmed kan byggprojektet liknas vid ett stort katedralbygge under medeltiden. Det var verkligen fantastiskt att besöka denna plats.
Högens historia slutar dock inte med kapellet, det har varit fler som byggt på denna plats. När tyskarna invaderade ön i tron att de fick en bit av England (vilket är helt fel) så började de bygga bunkrar överallt, inte ens detta fornminne skonades utan försågs med en kommunikationsbunker! Det var inte tyska soldater som utförde arbetet utan slavarbetare som hämtades från ockuperade länder runt om i Europa. Idag är bunkeranläggningen ett museum som ägnas dessa slavar och deras minne.
År 2012 avslöjades ännu en hemlighet invid den stora högen. Några personer med metalldetektorer hittade en stor metallklump i ett fält invid museiområdet, det visade sig vara omkring 70 000 keltiska mynt från omkring år 50 som grävts ned i fältet. Den största myntskatt som hittats från den tiden. Troligen hade mynten förts över av en keltisk stam som flydde undan den romerska armén som då trängde in i deras land. Uppenbarligen överlevde inte de som gömde mynten då skatten blev kvar i jorden, inte heller romarna lyckades att hitta den. Nu finns skatten på Jerseys museum där man ”live” håller på att konservera skatten, ett arbete som beräknas ta tre år att utföra.
La Hougue Bie överträffade alla mina förväntningar, besöket där var resans höjdpunkt – vädret till trots!
Det var svårt att slita sig från denna plats men klockan gick och jag behövde fortsätta min vandring in mot hotellet i St. Helier igen. På vägen tillbaka blev det några burkar till men långtifrån den mängd som jag ursprungligen tänkt mig denna dag.
Dagens sista logg blev vid ”Sneaky Town Series – Park of peace” vid en klockstapel. När jag närmade mig burken stod en man och såg förbryllad ut under klockorna, givetvis en burkjägare. Vi hälsade och det visade sig vara en tysk geocachare som inte verkade behärska speciellt mycket av det engelska språket. Han hade letat en stund utan att finna burken. Jag kunde ”glädja” honom med att snabbt plocka fram den!
Därefter var det dags för lite middag efter att de mycket blöta kläderna hängts på tork.
Halléns Geocachingäventyr 