Munzee VS Geocaching – vilket val gör Hallén?

I tio år har jag ägnat mig åt geocaching var och varannan dag året runt! För lite mer än ett halvår sedan prövade jag för första gången Munzee. Det innebar kontakten med en värld som till stor del liknar geocaching men utan ”burkar”, istället är det jakt på QR koder som man ägnar sig åt. Munzeevärlden befolkas dessutom nästan helt av aktiva geocachare, så mycket är bekant!

Tittar man på kartan över tillgängliga munzees i Göteborg inser alla att det finns ett mycket stort utbud i, och numera även långt utanför, stadens centrum.

Munzee jakt bedrivs oftast utmed gator och inne bland bebyggelse, ytterst få finns ute i skogen. Det förklaras nog främst av att Munzee enbart kan bedrivas med telefonen då loggningen sker omedelbart. Att navigera ute i terrängen med enbart telefonen är oftast ett elände så jag kan förstå att få klistrar upp QR koder bakom träden! När man prövar denna nya aktivitet inser man snart att det finns åtskilliga svagheter med QR koder, de kan vara svårlästa om de sitter på böjda ytor, om det är för mörkt eller om ytan är skadad. Det är många tillfällen då det kan bli en DNF trots att klisterlappen sitter mitt framför ögonen.

Det finns många olika typer av Munzees som ger olika mängd poäng. Dessutom finns virtuella där man bara behöver befinna sig inom en zon för att få sin logg. Under min aktiva period som Munzeejägare under våren kom en stor ansamling sådana på Heden i Göteborg, då var det lätt att plocka 1000 poäng på en halvtimma – PT i Nevada föreföll nästan löjligt i jämförelse… Nu har det kommit ännu fler sådana områden! Aktiviteten handlar helt om poäng, inte om upplevelser eller om intressanta platser att besöka. Visserligen ges tips om hur man skapar intressanta ”gömmor” men något sådant har jag inte sett, det är synnerligen lätt att hitta dessa QR koder.

Munzees kan placeras ut mycket tätt och det finns inte någon som granskar och godkänner. När en Munzee får två ”DNF” plockas den bort! Allt är mer mekaniskt än inom geocaching. Å andra sidan har man full frihet att namnge sin Munzee så som man själv önskar utan att drabbas av det delvis underliga regelverk som finns inom geocachingen.

Det finns alltså det som talar både för och emot Munzee.

Efter en ganska kort men intensiv period valde jag att trappa ned jakten på QR koder och det har nu gått nästan ett halvår sedan jag senast prövade på att scanna koder. För ett par dagar sedan startade jag appen på nytt för lite försök i närheten av geocachingbasen men tröttnade ganska snabbt, det har inte riktigt samma lockelse som burkjakten, det är inte samma sak!

Det är möjligt att det blir lite scannande då och då av dessa små koder och kanske några virtuella, men det kommer inte att få samma omfattning som geocaching för mig. Det finns flera skäl till den saken. Viktigast är nog att aktiviteten inte har några inslag av intressanta placeringar, fina burkar och helt saknar omfångsrika beskrivningar. Aktiviteten bedrivs med hjälp av telefonen vilket gör att dess energi snabbt töms och det blir svårt att bedriva aktiviteten utomlands om man inte skaffar ett lokalt kort till telefonen.

Allra viktigast är dock att det inte är samma sak att hitta en QR kod som att hitta en liten cache, till och med en nano mitt i vintern ger mig mer än en hittad QR kod, det är en känsla, en upplevelse, som är svår att förklara men som leder fram till ett tydligt ställningstagande – jag väljer Geocaching.