Idag hade jag den trista uppgiften att gå ut i skogen för att arkivera en av mina mystar – ”Tomtebo”, den placerade jag ut till julen 2010 och den var då försedd med solcellsdriven belysning som tändes när mörkret föll över skogen. Det var några tappra jägare som fick uppleva den magiska stämningen innan jag ”avjulade” cachen efter helgernas slut 2011. Tyvärr förstördes det ursprungliga huset ganska snabbt och jag fick ersätta det med ett litet fågelbord som hängdes upp i en gran. När jag idag skulle plocka bort cachen så hände den inte längre i granen utan stod på marken!
Det finns två anledningar till att burken nu arkiveras: 1, Jag vill främst ha ett eget bestånd av cacher som leder besökaren till platser där det finns en historia att berätta. 2, Huset behövdes som ersättare till finalen till min Kåsjörunda. Även där har det varit många problem, helt onödiga problem dessutom. Ursprungligen hade jag där ett PET-rör som satt som roten till en flugsvamp, men det dröjde inte många dagar innan den var sönderbruten! Därefter hade jag en tillfällig burk som tyvärr tog in mycket vatten. När den slutligen ersattes av ett hängande fågelbord så dröjde det inte inte många dagar innan även det var förstört då någon dragit sönder hakarna som höll ihop fågelbordet så att över och underdelen inte längre hängde ihop – något trött blir jag… Nu står istället tomtebohuset på platsen, det står på marken och det enda som behövs är att lyfta av taket, det borde fungera men jag fruktar det värsta…
Det blev inte några burkar loggade denna dag men jag fick 15 kilomters skogsvandring. Det är visserligen varmt på dagarna men när man beger sig ut i markerna före kl 7 så finns möjligheten att ana sig till att vi faktiskt är på väg in i hösten, det har gulnat i lövverket och det var mycket dimma – faktiskt lite ”älvdans” ute bland träden.
Halléns Geocachingäventyr 
Varsamhet med cacher som inte enbart är petrör är tyvärr något som verkar vara ett okänt kapitel för en del cachare. Troligtvis äger de inga egna cacher och har inte behövt reparera något. Jag tänker på en del av de verkligt kärleksfullt gjorda cacher jag loggade i Tyskland i veckan som trots sin utsatthet har tålt hundratals cachares hantering. Kanske är lösningen på problemet att man måste teckna sig för ett eget tidsintervall då man har tillgång till cachen, som jag såg att flera av de cacher med flest favoritpoäng (>1500), hade ?