Strax efter klockan tio landade flyget på Isle of Man airport, inte långt från den gamla huvudstaden Castletown.
Vi förlorade inte någon tid utan begav oss omedelbart ut från flygplatsen, här var det lättare än vad det var vid Gatwick! Bara att gå rakt ut och börja vandra mot den första burken i detta nya land – ”micro.” – en mycket hemlighetsfull burk.
Vi kom in på en gammal militärbas där man var tvungen att uppge ett hemligt kodord för att få tillgång till cachen. Det visade sig något svårt men genom viss övertalning lyckades vi nässla oss in och förbi diverse säkerhetssystem och mineringar.
Denna lilla utställning var verkligen full av överraskningar, Boforsvapen kunde man ju vänta sig, men en Dalahäst! Det skulle dock visa sig att detta inte var dagens enda kuse, fler skulle visa sig.
Efter denna lilla avvikelse från burkletandet gav vi oss ut på vandring utmed vägarna, söderut mot Castletown.
En fin liten stad med en medeltida marknadsplats och ett av de bäst bevarade slotten i hela Europa, men det skulle vi inte besöka denna dag, jag lovar dock att återkomma med mer bilder från slottet i kommande inlägg då det faktiskt blev ett besök där under söndagen.
Det är väl många av de trogna läsarna som redan anat att denna grupp är lite bakvänd så det kommer väl därmed inte som någon överraskning att vi inledde jakten på årtusendets vandring, Millennium Way med att logga den sista burken i serien ”Millennium Way Geotrail 46 – The End”.
Det var ett fantastiskt fint landskap att vandra genom med fina vyer, intressanta historiska lämningar och varierad terräng.
När vi kom ut i hästhagen stod två hästar och tittade på oss, tittade på varandra, tittade på oss – och sen kom dom springande… först den ena, därefter båda två kom efter mig, kände att dom försökte göra inbrottsförsök i min ryggsäck där jag hade min lunch och överst några bananer – var antagligen en intressant doft. Men dom misslyckades med att komma åt min mat!
I fjärran såg vi nu de höjdområden som skulle bli föremål för morgondagens vandring, men ännu höll vi oss till låglandet och fick efter turen i beteshagarna gå en bit på landsvägen. Lite tristare etapp av turen men den kryddades av ett fint besök vid en kyrka från sent 1100-tal där det också fanns en multi.
Strax efter denna mult nådde vi fram till det lilla samhället Crossby där öns två stora GC-leder korsar varandra. Vi lämnade då Millennium Way för att påbörja Heritage Power Trail vid nummer 52. Tidigare under vandringen var det ofta en kilometer mellan burkarna, på denna PT var det 161-200 meter mellan gömmorna, så vi fick ställa om blick och hastighet för att gå i riktning mot Peel.
Tempot ökade och vi kände också pressen att försöka plocka så många cacher som möjligt innan mörkret skulle försvåra sökandet. En av de sista burkarna under etappen blev mycket riktigt svår i mörker och vi fick tillfällig ge upp nummer 4 i denna PT, men vi skulle återvända dit under söndagen!
När det var riktigt svart ute var vi framme i Peel och kunde avrunda denna dags PT caching.
Vi hade nu uppgiften framför oss att hitta en buss som skulle föra oss till Douglas och vårt hotell. Turen var på vår sida så det blev bara en kort väntan och sedan kunde vi slå oss ned på bussen. Det var givetvis inte så dumt efter att ha vandrat med all packning sedan vi klev av flyget på morgonen, tur att man kan konsten att packa lätt, riktigt lätt.
Vi nådda hotellet kort innan dess portar stängde för kvällen och vi kastade in packningen på rummen för att gå till närmaste matställe för lite näringsintag.
När vi åter var laddade med energi blev det en sista burk denna dag, rakt utanför hotellet ”Caesars Palace” nöjda med att ha fått loggat 72 burkar och vandrat väl över 35 kilometer kunde vi få vila några timmar innan lördagens äventyr skulle ta vid.
Halléns Geocachingäventyr 