Alla dagar bjuder på något oväntat, det vet väl alla som läser detta! Lördagen den 27 september började de oväntade händelserna redan vid frukostbordet då Ingabo sågs komma med en kopp med kaffe – alla som känner storcacharen vet väl att den drycken säger han sig inte tåla… så detta är ett dramatiskt avslöjande (han upptäckte dock vad koppen innehöll och skickade den vidare till Sisjötrollen…)
När vi ätit oss mätta på hotellets utmärkta frukost gav vi oss ut på gatorna för att plocka några burkar utmed vägen till busshållplatsen.
Dagens uppgift var att åka till Ramsey, en knapp halvtimma med buss, och sedan fortsätta vandra utmed Millennium Way Geotrail. Efter några loggade burkar i Douglas, däribland en virtuell, kom vi iväg med bussen och kunde proviantera i Ramsey innan vandringen påbörjades genom samhället.
Efter några inledande burkar kom vi så äntligen fram till starten för vandringsleden och den första Millennium Way Geotrail burken denna dag.
Idag skulle det bli lite mer terräng än under gårdagen och redan de första hundra meterna lutade vägen uppåt på ett sätt vi inte råkat utför under gårdagens vandring. Vi höll god fart så jag höll nästan på att missa en liten minnessten som stod i vägkanten, men hejdade mig och fotograferade den.
På stenen berättas följande; ”The chronicles of the kings of Man and the Isles record that in 1079 a Norseman Godred Croven, mustered a great number of ships and came to Man where he joined battle with the people of the land. Defeated twice, on the third attempt he landed his army by night at Ramsey and hid 300 men in the woods on Skyhill. Nex day at the height of the battle the hidden forces attacked the Manxmen from behind and victory for Godred was assured. He treated the islanders mercifully and established a Norse dynasty that rueld Man until 1265”.
En oväntad och intressant plats att passera på väg mot nästa burk!
Vi nådde allt högre upp i bergslandskapet och fruktade att dimma och regn skulle innesluta oss, men vi hade tur och fick endast några få regnstänk över oss under hela vandringen.
Utmed denna trail låg burkarna lång ifrån varandra men det gjorde att man kunde njuta av landskapet mellan varje burk. Loggandet av cacherna vållade inte några problem då samtliga var lätta att hitta.
Leden rundade öns högsta berg Snaefell som är något över 600 meter högt, vi kom dock bara upp till lite mer än 400 meter över havet. Toppcachen lämnades (!) inte för att ork saknades, anledningen var istället tid, vi ville hinna så långt som möjligt innan mörkret skulle börja hindra burkletandet.
Strax innan Snaefell träffade vi på en stor grupp engelska vandrare som vi fick en trevlig pratstund med innan vi fortsatte vår tur.
Till sist började leden att gå nedför istället för uppför och vi började närma oss lite lägre och grönare cachingmarker.
Det märkets att vi var på lägre höjd nu, allt var grönare och vi passerade igenom hage, efter hage, efter hage fyllda med kreatur i olika storlekar.
Mellan hagarna kom vi bitvis till mycket steniga vägar.
Efter många timmars vandring var vi åter i Crosby, den lilla orten där Isle of Mans två stora geo-serier möts. Denna eftermiddag tog vi av mot Douglas och började följa den cacherika gamla banvallen. Åter fick vandringstempot höjas och det blev rejält med burk per timme, men det var också en kamp mot klockan och solnedgången – en viktig sporre.
Vi lyckades med att hitta även finalen till Heritage serien samt fånga den letterbox som också fanns utplacerad här, många cachetyper blev det!
Mörkret hann dock ikapp oss och några av de sista burkarna gömda i stenmurar bland murgröna blev riktig svåra att leta fram, men allt plockades, ingen DNF skrevs! Åter blev det ganska sent när vi nådde hotellet efter en dag då vi vandrat omkring 38 kilometer och loggat 74 burkar. Vila, mat och sedan i säng, imorgon är det en ny men lite lugnare cachingdag.
Halléns Geocachingäventyr 
Well done, you walked more miles in a day than we do!!!