Söndagen den 28 september skulle inte bjuda på några långa vandringar, det var nog glädjande för de deltagare vars fötter var svårt sargade efter de gångna två dagarna! Mina fötter var dock i gott skick och kunde inte låta bli att ständigt föreslå en utökad vandring, minst 60 kilometer…
Istället blev det buss ut till flygplatsen där en bil hyrdes och vi gav oss ut på en tur på ön.
Vi inledde burkjakten med att studera geologi kring earth cachen ”Langness Arch” därefter plockades givetvis även kringliggande burkar.
Efter detta äventyr i geologins värld gav vi oss av mot den lilla orten Casteltown, öns huvudstad under flera århundraden. Där inledde vi med att göra en kortare vandring och leta upp en WhereIgo. Därefter kom det en högtidsstund, en rundvandring i 1200-tals borgen Rushen.
Borgen var ovanligt välbevarad och man hade möjlighet att besöka större delen av anläggningen. Välgjorda utställningar och tydlig information i varje rum om användning och kronologi – sånt gillar jag!
Utanför hamnen seglade fartyg av olika ålder, men nu skulle vi vidare ut på nya äventyr.
Utmed västkusten jagade vi vidare via ett antal burkar innan vi hamnade vid ”Niarbyl Earth Cache”. Där var det ett antal lite svårare nötter att knäcka som vållade en hel del huvudkliande.
Turen avrundades i Peel där vi fick revansch på ”Heritage Power Trail 4: The train now departed” som vi misslyckats med i mörkret häromdagen. Dessutom blev det några burkar kring slottet, som är äldre än det i Castletown. Det grundades av vikingar ovanpå en äldre religiös plats. Det blev här inte tillfälle till att gå in, men jag tror att även detta slott är väl värt att besöka, även om det inte är lika välbevarat.
Tiden gick fort, som alltid när man är ute och jagar burk. Det var hög tid att ta bilen igen och åka tvärs över ön till Douglas där vi skulle ha ett event på kvällen. Vi fanns faktiskt på bild redan före själva eventet, men frågan är om det inte borde betraktas som trakasserier… (En förklaring kanske är på sin plats, bilden visar en rova, som ibland kallas Swede. Vad som skiljer turnip från Swede är en komplicerad och förvirrad vetenskap så det ger jag mig inte på att ens försöka förklara, men bilden var Manxcacharnas humoristiska sätt att välkomna oss!)
När vi anlände till parken var vi först på plats, men efter en stund började deltagarna att smyga fram ur buskarna!
Givetvis fick det även bli en gruppbild!
När eventet var slut gick en stor andel av burkjägarna med ut för en bit mat.
Det blev en synnerligen trevlig kväll som avslutades med att vi fick lift upp till öns äldsta cache ”Manx” som placerades ut 20 maj 2002. Alltid roligt att fylla på kontot ytterligare med dessa gamla cacher. Burken var faktiskt lite svår att finna i mörkret och den branta sluttningen, men till slut var vi framgångsrika och kunde lägga ännu en fantastiskt trevlig cachingdag till handlingarna.
Halléns Geocachingäventyr 