Vilda Vättlefjäll

Denna annandag jul var det ett härligt vinterväder och en grupp härdade burkjägare – TMR68, Hebb och Hallén – tog sikte på den stora vildmarken i öster, Vättlefjäll. Strax före nio på förmiddagen nådde vi starten för multin ”Skrapekärr 1# Starten”, den gick snabbt att klara av och därefter gick färden vidare in på de små stigarna.

Skrapekärr lär betyda kantarell, nog för att det brukar inträffa oväntade händelser, vad tycks om detta fynd som TMR68 gjorde under turen.

Burkarna utmed Skrapekärrs ägor bjöd på mycket varierad och rolig caching, det blev till att både tänka och samarbeta, det var riktigt bra caching.

Efter nummer 7 i serien avvek vi mot nästa serie och cachen ”Revben nr 6”, Revbensserien bjöd på burkar som ofta låg lite bortanför stigarna och som bitvis var riktig kluriga att hitta. Det blev även vissa äventyrligheter, till exempel när vi skulle ut till nummer 10 som låg ute på en liten ö, men med en landlik förbindelse med tuvor och is…

Hebb tog sig över, värre var det för mig då marken försvann under mina fötter och jag fick ett oönskat vinterbad av fötterna, men det var bara att bita ihop och fortsätta vandringen.

Jag lyckades ”lura” med mina följeslagare på en liten avstickare från det cachetäta området och gå drygt 500 meter bort för att leta upp burken ”Göteborgsgränsen”, burken var egentligen bara en bisak, det var platsen som lockade mig.

Via Riksantikvarieämbetets sökfunktion över fornlämningar – Fornsök – går det att läsa om både gränsmarkeringarna och om den forntida grav de är placerade i, här möts alltså järnålder och senare tiders gränser, men vad är det för gräns man har bemödat sig om att markera här uppe i ”ödemarken”? På cachesidan berättas om en av teorierna, nämligen att det skulle vara en gränssten för Skådals Skate, alltså den norska enklaven öster om älven som lär ha tillkommit någon gång under 1200-talets senare del enligt vissa uppgifter. Men, det kan inte stämma då detta gränsmärke – Rördalens gränsmärke – ligger för långt bort från det som brukar uppfattas som Skårdals Skate. En annan, enligt min mening mycket trovärdig tanke, har framförts av Kristina Bengtsson i artikeln ”Vid landamäret – var möttes de tre kungarna”, publicerad i Nordiska möten, antologi kring Trekungamötet 1101, redaktör Lars Linge, Kungälv 2001. En kara på sidan 55 i nämnda bok visar gränsmärkets placering och bör kunna vara en av stenarna som markerade riksgränsen mellan Sverige och Danmark under äldre medeltid. Detta var för mig höjdpunkten under vandringen och jag fick äntligen tillfälle att fotografera dessa stenar, vem vet, de kanske kan komma till användning i framtida publikationer.

Vid ”Revben nr 12” anade vi var cachen skulle vara placerad men då isen knappast bar någon av oss och det underliggande vattnets temperatur inte verkade lockande drog vi vidare utan att få någon logg.

Under vår tur runt sjön passerades även ”Björnsjön” som jag loggat i oktober 2007, men övriga hade inte letat upp den burken, så jag kunde titta på men fick inte njuta av något långvarigt letande då den snabbt var funnen. Därefter tog vi oss en matrast vid denna vackra plats.

Den sista biten av Rebens-serien innebar att vi fick åter bege oss ut på mossarna, denna gång klarade sig alla från att bada, men det tog ganska lång tid att klara av en del av cacherna. Längst tid tog dock en burk som vi trodde skulle vara lätt ”Revben nr 1” där gick det så illa att det blev en DNF! För att undgå våtmarkerna kom vi åter förbi nummer 1 efter att vi loggat nummer 4! Men det blev inte ett andra försök, istället rundade vi de blötaste områdena genom att gå i det fina kulturlandskapet invid några av områdets torp och gårdar.

Gårdsbyggnader, hästar och får, men så dök något upp som fick mig att undra…

Troligen har inte överkonsumtionen av julmust fått mig att se syner, djuren fanns faktisk på bilden, många oväntade händelser idag!

Vi återvände nu till Skrappekärr serien och den 8:e burken. Burkarna fick nu mer varierat utseende och de mest oväntade saker kunde inträffa.

När även finalen var loggad kom vi åter ut på bilvägen. Vi gav oss då på serien ”Mollsjövägen” och därefter även några ströburkar på väg ned mot Bergums bygden. Den sista burken för dagen blev ”Fågelskådning 1: Spillkråka” som loggades i den mörka decembereftermiddagen, därefter rullade vi hemåt.

Fler bilder, från Hebb:s kamera, finns via Hebb cachar vidare…. bloggen!

Dagens vandring blev 15 kilometer lång och totalt loggade jag 37 burkar under denna tur, långt bättre än vad jag trodde var möjligt när vi startade dagens runda.