
Den sista dagen av årets andra månad blev det en tur ut mot väster till trakten av Torslanda och Amhult. Den momsbefriade cachinglinjen förde mig dit och snart var burkjakten igång. Inledningsvis gick det dock aningen trögt då ”Torslandakrysset” som skulle vara en stor burk, inte gick att hitta. En mängd pinnar och material som såg ut att ha täckt burken fanns där, men inte några spår av cachen. Trist början med en DNF, men det var bara att sätta fart och förflytta mig bort till tårtmakarens kvarter och se om det gick att finna ”Svamptårta”. Svamp i en tårta låter inte gott… men gott var det att hitta burken som snabbt var loggad.
En bit bort låg cachen ”Benny Boy´s cache #23”, men ingen burk kunde hittas, såg att jsson skrivit en DNF för ett par dagar sedan så jag ringde upp hebb för att höra hur burken varit placerad och med den informationen så kunde jag vara säker på att cachen verkligen var mugglad. Min andra DNF på denna tur, inte bra, här gällde det att välja rätt burkar för att inte få fler sura gubbar i listan!
Nästa cache skulle bli ”The Gap Analysis #1: Snäckeberget”, där fanns burken men inget i den så jag fick lägga i en egen logg och även gardera med en fotologg.
”Amhultsdammen” ett stycke längre bort var också enkelt funnen, inga mugglare var vid dammen denna lite småkyliga förmiddag.
Min geo-näsa hade nu fått upp vittringen på de burkar som låg på andra sidan den stora vägen, men på väg dit gjorde jag en fruktansvärd upptäckt!


Normalt brukar jag inte bry mig om dessa domedagssekter och deras snack om en stundande undergång, men här kunde jag verklige se undergången!! Dessutom har koordinaterna för undergången huggits in i betongen, det måste betyda att det är geocachare som driver denna sekt – kanske skall vi frukta undergången? Eller gäller det bara Amhult?

Skakad av denna upplevelse fick jag lugna nerverna vid ”Torslandas Andrée”. Det kändes genast bättre efter en logg till så nu var jag redo att bege mig upp genom blad villorna och söka upp ”Skutehagen” och därefter upp på berget till ”Horisonten”.

På slingrande vägar bland villorna letade jag mig vidare mot ”Stigen Andalen-Klämman” den låg också uppe på ett litet berg, nästan alla burkar gör det i denna trakt! Det var lite förrädiskt på hällarna denna dag så det blev till att kliva på ljung och annan växtlighet för att behålla fotfästet. Det fanns ytterligare två burkar längre upp i bergslandskapet men dessa lät jag vara idag då det var lite väl halkigt att gå den vägen. Istället följde jag vägen mot ”Fore! Big Glen” som visserligen låg på en höjd, men inte vid några såphala hällar.
Dagens sista burk blev en urban utmaning, ”Nya Amhult – Kulturhuset Vingen”. Då den var placerad utanför en frisör som hade öppet denna lördag blev det lite svårloggat. Men genom att packa om min ryggsäck på en strategisk plats så ”råkade” jag samtidigt få loggat cachen.
Efter nio hittade burkar under lika många kilometers promenad var det nu dags att återvända hem till cachingbasen för planläggning av nya äventyr, små, lite större, stora och kanske något riktigt stort….
Lova att du aldrig slutar skriva om dina cachingäventyr
Det kan vara farligt att lova något ”för evigt” men så länge jag har krafter att jaga burk så kommer det att bli blogginlägg, det vågar jag lova!