Natten var riktigt god på det fina Port View Guesthouse, dessutom en bra frukost för att vara i Medelhavsområdet! Vi var nu redo att åter bege oss ut på vägarna och leta burk. Vår plan var att idag bege oss ut på den längsta färden, ja så långt som det nu går på dessa små öar. Målet var den lilla ön Gozo, som krävde en tur med färjan. Vägen dit krävde dock ett och annat stopp då det fanns burkar att logga.
Efter ett par trevliga mystar rullade vi ombord på färjan och begav oss över mot Gozo.
Som alltid när Monway är med är FTF viktigt att få med under turen. På Gozo hade vi sett att mysten ”Can You See Mt Etna?” inte var loggad, alltså skulle vi göra ett försök att hitta den! På plats skulle den nödvändiga informationen hittas – vi hittade platsen men inte informationen. Detta trotts ett sökande som pågick nära två timmar… till slut fick vi ge upp och istället åka mot en närbelägen Earth Cache.
Vi fortsatte sedan utmed kusten och det blev flera trevliga, om än ibland svårhittade burkar, dock i en fantastisk natur. På bilden nedan kan ni se det yttersta beviset för hur illa ställt det är med mugglarna i världen. Gänget ni ser på bilden gick ut på denna klippa, trots att det saknades burk där. En var försedd med flipp-flopp skor och lutningen var ganska rejäl, ett fall därifrån hade troligen slutat med döden – men det var ju bara mugglare…
Framåt eftermiddagen rullade vi tillbaka mot färjan. Vår burk-jakts-takt låg på runt 2 hittade i timman – det fanns nog en och annan som var lite frustrerad över detta tempo…. Upplevelsen ute på ön var dock fin och väl värd resan dit även om det var slow-caching denna gång! När vi kom över till huvudön igen väntade nya fina vyer och en del historiska lämningar, vilket jag givetvis gillade!
”Red Tower” heter egentligen St. Agatha’s Tower och byggdes 1649 för att bevaka den strategiska hmnen nedanför och för att kunna signalera till Valletta. Vanligtvis bevakades tornet av endast fyra man, men i händelse av krig kunde upp till femtio soldater försvara tornet.
De absolut trevligaste cacherna är de som ligger vid riktiga sevärdheter – alltså platser som har en historia att berätta. ”Ta’ Hagrat Temples” var verkligen trevlig, inte för själva burken utan för det som ligger granna med burken – ett fint megalittempel från stenåldern.
Tempelkulturen på Malta inleddes nära tusen år innan de första större pyramiderna uppfördes i Egypten och man måste fråga sig hur samhället var organiserat som lyckades uppbåda så stora resurser till tempelbyggande. Tyvärr anlände vi sent på dagen så jag fick nöja mig med att se templet genom staketet, men även det var en upplevelse.
Denna höjdpunkt följdes av loggning av en burk som var både bra som cache och dessutom fanns i ett synnerligen intressant område ”The Hide of the Restless Ghost” en natt/UV-cache.
Sökandet gick genom ett område med mångtusenårig historia. Där fanns grottor, gravar, bikupor från medeltiden (!) och vägar.
Det var en helt fantastisk cache som inte hade kunnat vara så bra om det inte varit för den historiska omgivningen – som sagt cacher på platser med en intressant historia är bäst!
På väg tillbaka till bilen gick vi i två olika grupper. Sisjötrollen hade då träffat på en gravkammare från 500-talet f.Kr. Den var jag bara tvungen att vända tillbaka och titta på.
Men kvällens burkjakt var ännu inte slut, en burk återstod: ”Power House Night Cache”, åter ett reflexspår att följa. På vägen mot finalen passerade vi ett område med många bilar, stora strålkastare och grillar! Campare som hade med sig hela bohaget såg det ut som, en rusade fram mot oss och talade först på ett obegripligt tungomål – maltesiska – men övergick till engelska. Han ville varna oss för den djupa vallgraven längre fram. Vi tackade för varningen och fortsatte in i mörkret. Snabbare än väntat nådde vi finalen och kunde därefter åka för att få en riktigt sen middag, vi satt inte vid bordet förrän vid halv elvatiden!
Därefter några timmars sömn innan lördagens burkjakt skulle inledas.
Halléns Geocachingäventyr 