Även dagens äventyr utspelade sig i bakgården Delsjöområdet. Avfärd från cachingbasen vid kl 7 med siktet inställt på en liten tjärn ute i skogen och cachen ”Björnen sover #1 – Rambergstjärn”. Man skall ju vara försiktig med att väcka sovande björnar så jag tassade så tyst kängorna bara tillät fram mot burken. Den hängde på en behaglig höjd (T4:a som hamnat lite fel – det gäller att passa på!) så det blev ett relativt kort sökande. Jag passade även på att blicka ut över den vackra lilla Rambergstjärnen.
Men en enda burk denna söndag kändes inte bra, det fanns ett sug efter fler loggar (jag hävdar å det bestämdaste att jag inte är beroende av att logga burk, jag kan….). Åt vilket håll skulle jag vända blick och gps? Givetvis bort mot Trinislas utmaningar där jag har flera kvar som ligger och väntar på besök. Det skulle dessutom bli en lagom lång förlängning av söndagens vandring genom ett besök vid utmaningarna.
Jag gick iväg i god Hallén-fart på den österrikiska stigen och nådde snart fram till Lilla Delsjön. Efter någon kilometer utmed sjön vek jag av inåt ”storskogen” och letade mig fram till ”#16 Spann”. Området närmast cachen var rejält blött, det gällde att hitta rätt väg över mossen, det lyckades jag med efter lite sökande och framför mig på marken låg mycket riktigt en spann.
När man lyfter på locket till spannen börjar det hela att klarna, men vad det är som då händer får ni upptäcka själva. Kan endast konstatera att det åter var en mycket fin och trevlig cache som Trinisla lagt ut! Det var inte något problem att lura ut lösningen och snart satt jag under granen och signerade loggboken. Jag hade ändå inte fått nog av caching denna förmiddag så jag bestämde mig för att gå lite längre in mellan träden, dryga 200 meter faktiskt då jag tyckte mig höra en gök som ropade – kom hit – kom hit -kom hit. Det kan man ju inte motstå så jag hoppade iväg på sankmarkens tuvor, trängde mig igenom de täta gransnåren och tog mig upp på den höjd varifrån ropen hördes och vad mötte mig då där om inte en tingest som fick mig att inse vad klockan var slagen – ”#13 Gökuret”.
Inte heller här tänker jag avslöja vad som finns i detta lilla hus eller hur utmaningen löses, bara att cachen är riktigt bra och värd ett besök! Efter lite pyssel löstes problemet och jag kunde därefter mycket nöjd anträda vandringen hem mot cachingbasen.
Halléns Geocachingäventyr 