
Skall vi ut på äventyr i helgen? – undrade Ingabo i torsdags. Givetvis – svarade Hallén och team H I hade formerats för en tur till ett område strax söder om Halmstad där det ligger 100 burkar i en skog som bara väntade på att få besök…. FTF-trailen är en s.k. geoart utplacerad i en skog som har sina rötter bokstavligt talat i sanden strax öster om motorvägen genom Halland. En geoart kräver en hel del utrymme och effekten blir ibland att placeringarna av burkarna inte kan styras av vad som är en bra väg/lämplig väg till cachen. Trots att både Hallén och Ingabo gjort en och annan geoart-promenad tidigare så underskattade vi ändå utmaningen och satsade på att försöka hitta samtliga hundra burkar under en enda promenad. Beräknat tempo sattes till 10 i timman för att hinna klart innan solen gick ned, men som alltid är plan en sak och verklighet en helt annan.
Till en början var skogen ganska vänlig men snart nådde vi fram till de första snåren, en tät björkskog med ett hängande PET rör, det var inte helt lätt men uppgiften löstes.

En annan svårighet med en geo-art är att skapa någon form av logik i promenaden så att man inte behöver gå ”tom” långa sträckor. Vi lyckades skapa en någorlunda god logik i vandringen och burk efter burk plockades. Till en början upprätthöll vi också de planerade 10 cacherna per timme trots ganska långvariga sökanden vid en del platser. PET-rör lågt vid träd/rot visade sig vara de som konsumerade mest tid.
Längst i söder hade vi ganska varierad terräng där skogbeklädda sanddynor gav ett fint landskap och bitvis kunde det faktiskt även vara öppen terräng.

Det blev dock till att hoppa över diken, ganska många diken och en hel del breda diken, när turen gick österut i landskapet. De få vägar man träffade på var av begränsad nytta då vårt mål hela tiden låg längre in i skogen. Om vi hade inbillat oss att det värsta var över när vi hoppat över dikena så tog vi grundligt fel. Terrängen i området för det sista F:et i ”FTF” var inte någon lek, där sjönk vår vandringstakt rejält och vi var inte i närheten av 10 hittade i timman, snarare 5-6.

Under vandringen blev vi ständigt uppvaktade och skogens hundratals älgflugor, den uppvaktningen hade vi gärna sluppit då den innebar att vi hela tiden fick plocka älgflugor ur kläder, hår och i värsta fall även ögon…

Vi insåg att det aldrig skulle gå att hitta samtliga burkar innan solen skulle sluta att ge oss belysning. Vi fick därför göra upp en nödplan som innebar att vi arbetade oss igenom området till och med T:et i ”FTF” och kanske övre delen av det första F:et, därefter skulle vi vara tvungna att bryta på grund av mörker. Vi lyckades med att avsluta i tid och solen försvann under horisonten när vi närmade oss bilen. Det hade blivit 91 hittade cacher, 24,5 kilometers vandring som varat i nästan exakt 10 timmar. Det var sannerligen en trail som gav allsidig motion!
På väg hem stannade vi till ”Eldsberga Nygamla Cirkusplats”, det visade sig vara en riktigt speciell cache. Det är inte märkligt att den i skrivande stund har 59 favoritpoäng, den förtjänar allt beröm! Det är en cache där man måste vara två för att ha någon möjlighet att logga den, men det var vi så problemet kunde snart lösas – mycket trevlig cache – nu kunde vi pusta ut….
En bit bort stannade vi vid ”Eldsberga återvinning”, där hade jag inte väntat mig något speciellt men även denna cache hade en snygg utformning som också förtjänar beröm och favoritpoäng! Härligt med två så bra cacher som avslutning på dagens övningar. Den sista av dagens loggar skrevs i loggremsan till ”Halmstad TB hotell södra” en lämplig cache att ge sig på när mörkret hade sänkt sig över det halländska landskapet. Nu var det hög tid att åter bege sig hem mot cachingbasen i norr!