Ni som undrade varför vi skulle ha hyrbil under ett besök i Gibraltar kommer att få svaret i dagens berättelse, vi skulle ut på ytterligare en utflykt till ännu ett land och dessutom till en annan kontinent – Afrika. Vi träffades på den spanska sidan av gränsen strax före klockan sju på förmiddagen och klev in i Fiat-geocaching-fordonet. Kursen (gps:erna) ställdes därefter in på Tarifa där vi skulle gå ombord på en färja.
Vi inledde med att logga burken ”Castillo de Guzmán el Bueno” som låg strax innan färjeläget. När våra bokningsnummer var växlade mot färjebiljetter fanns det tid att plocka en burk till ”Santa Catalina”. Det blåste friskt när vi gick till färjan och det såg ut att gå vilt till ute på sjön.
När färjan lagt ut från kaj dröjde det inte många minuter innan det uppmanades att sitta ned på grund av det dåliga vädret. Våg efter våg skapade en gungig tur men inget som jag eller övriga i burkletargänget hade några problem med, men runt omkring oss satt folk med blå påsar framför ansiktet och gav underliga ljud ifrån sig. Ingabo drabbades däremot av en annan typ av påssjuka! Han fick en del ogillande blickar från den stora grupp som inte mådde så bra ombord….
Det var lite märkligt att höra många som talade svenska, danska, norska och finska på denna tur. Större delen av passagerarna var orienterare som var på väg för en dags besök i Marocko och där springa lite tävlingar – en av dagens oväntade händelser!
Överfarten till Marocko och Tanger tog endast en timma, innan vi kunde gå iland skulle visumet visas och stämplar sättas i passet. Det var en liten kö och Sisjötrollen och jag kom lite efter den övriga gruppen som smet ned på bildäck. Det visade sig att det inte var tillåtet, en man som försökte göra samma manöver före oss blev bryskt avvisad, så Sisjötrollen och jag stod kvar och tittade på hur de enda tre passagerarna som smitit ned på bildäck tog sig iland, därefter backade färjan ut från kaj…
Men kaptenen skulle bara justera bilrampen så vi kom tillbaka in mot land igen som tur var. Efter lite väntan fick vi övriga också gå ned till bildäck och därefter promenera iland i ett ologgat land på en ologgad kontinent – ett stort ögonblick väntade!
Vårt mål var givetvis stadens ENDA burk – ”Tangier Cache” som ligger nära hamnen. Där möttes vi av två kvinnor från Norge, Mettematros var aktiv geocachare och hade varit i bergen på en veckas vandring. Vi hälsade först innan vi kastade oss över burken, märkligt att vi kunde vänta så länge som vi gjorde faktiskt!
Vi hade bokat en transport genom torados afrikanska kontakt(!) Skulle det komma någon buss? Faktiskt, och före utsatt tid kom minibussen som skulle ta oss ut på en liten rundtur.
Vi var snart ute på vägarna, som visade sig vara lugnare än vad jag hade väntat mig i Afrika, faktiskt mycket lugnare än i exempelvis Italien. Vi gjorde ett litet stopp för att fotografera utsikten, där fanns givetvis också möjligheten att handla av lokala försäljare – dom fanns överallt – och sålde ihåliga stenar men dessa dög inte till cachegömmor så det blev inte någon affär!
Nästa turistiska stopp var inte det mista turistiskt för oss, det var blodigt allvar – en Earth Cache ”Grottes D’Hercule”.
Vi lyckades dessutom med konststycket att smita in utan att betala, det var inte planerat utan bara blev så – det säger väl alla brottslingar antar jag….
Det var en mycket välstädad grotta med stensatt golv och väggar där man hade brutit sten, troligen kvarnsten. Dessutom fanns det ”afrikanska fönstret” där man kunde blicka ut över havet bort mot Europa.
När vi tittat färdigt på grottan och samlat information gick vi åter ut i solljuset och bort mot det väntande fordonet.
Vi fick ännu en stunds rundtur i stadens utkanter innan vi begav oss mot ett matställe för att få lite äkta marockansk mat till lunch/middag.
Efter middagen blev det ännu en liten rundtur innan vi tog oss mot det centrala torget för att invänta där hålla ett litet event ”Rencontre cinq Suédois en Tanger”. Det blev inte ett av de mest välbesökta eventen, men en tredje logg i Afrika var givetvis något vi alla var intresserade av!
Vi hade givetvis också tid att se oss omkring och inspektera den livliga marknadsplatsen som bredde ut sig i gränderna. Det var inte lämpligt att fotografer här, vilket torado fick erfara, så det blir lite sparsamt med bilder och endast på ”säkra platser”.
Vi gick runt i området under någon timmes tid och hittade även en än mer undangömd plats med många märkliga små butiker i än trängre gränder – en verklig upplevelse. Stråken där turister passerar var lite arbetsamma dock, då det fanns mängder av efterhängsna försäljare och guider som försökte få loss pengar från oss, men vi behöll alla mynt och sedlar!
Till sist hamnade vid färjeläget och kopplade av med en kopp kaffe, eller för vissa te – eller om det kanske var selleri – vi var inte säkra.
Efter någon timmas väntan var det dags att åter gå ombord på färjan för färden tillbaka till Spanien. Det var nu lite lugnare på havet och flertalet verkade klara sig utan sjösjuka. De orienterare som vi åkt med på väg till Marocko var också med på resan hem och dom höll en liten prisutdelning – men vi blev utan medalj – vad gör då det, vi hade ju framgångsrikt loggat ett nytt land på den afrikanska kontinenten – det fanns all anledning att vara glad och nöjd!
Vi var dock inte klara med cachingen denna dag, vi hade mer att uträtta när vi kom fram till Tarifa igen. Inte kunde man missa Europas sydligaste cache, varken den traditionella eller Earth Cachen – båda måste loggas.
Nu var vi dock färdiga och kunde lämna den vindpinade platsen och färdas tillbaka mot Gibraltar och lägga ännu ett äventyr bakom oss. I morgon väntar skottdagen – vad kan hända då?
Halléns Geocachingäventyr 