Lördagen blev en ”transportdag”, men det är skillnad på transporter och transporter… Visserligen låg närmsta cache nästan 100 kilometer bort större delen av dagen, men det var inte en innehållslös eller bortkastad dag, den var fylld av nya och mäktiga intryck.
Dagen började i ett dramatiskt bergslandskap med lite utmaningar för fordonen och förarna, det var dessutom regn och dimma. Vi passerade även genom smala bergspassager innan landskapet plötsligt öppnade sig och ett gigantiskt öppet låg framför oss.
Man skulle kunna tro att detta landskap enbart befolkats av nomader med hästar och kameler, men ute i landskapet finns spår av människor som en gång varit bofasta här.
Titta noga på marken mellan stupan till höger (mitt bland getterna) och nomadlägrets gers, där finns ett antal fyrkanter, husgrunder. Här låg fram till 1930-talet ett kloster, ett av många lama buddhistiska kloster i landet vid den tiden. Men munkarna sågs som ett hot mot den kommunistiska regimen som tagit makten i landet och tiotusentals munkar avrättades och nästan alla klosterbyggnader förstördes och därmed försvann också en bofast befolkning på platser dom denna.
Vid lunchtid nådde vi nästa ger-camp där nästa natt skulle tillbringas.
Min ger hade nummer 15 och en milsvid utsikt över slätten.
På eftermiddagen blev det en utflykt till Khongoryn Els, de sjungande sanddynorna. På vägen dit observerades resans första kameler, det skulle inte bli de sista kamelerna jag fotograferade under denna resa.
Detta är ganska rejäla sandhögar som reser sig 200 till 300 meter över det omgivande landskapet. Titta noga på bilden ovan så ser du små svarta prickar i sanden, människor som håller på att kämpa sig upp mot toppen. Det var mycket tungt att gå uppför sanddynorna.
Efter kvällsmaten kunde jag titta på cachingmöjligheterna inför morgondagen och dom såg lovande ut. Somnade i min ger med ett leende på läpparna och en förväntan i loggningsfingret – i morgon skulle jag kunna logga burk igen.
Halléns Geocachingäventyr 