Vi lämnade Ongi klostret bakom oss och körde vidare över slätten i riktning mot nästa historiska plats, även den försedd med en burk.
Den lokal guiden styrde plötsligt bil nr 1 i riktning mot ett litet berg, uppför en smal och krokig väg. Den sista biten blev det givetvis till att gå och där upp väntade inte bara en fin utsikt.
Det var riktigt trevligt att få se mongoliska hällristningar, ganska annorlunda jämfört med de i Bohuslän. Efter detta stopp rullade vi vidare och snart fick vi sakna ned igen, något blockerade vägen, något som vi normalt inte brukar se på turer i Sverige.
Lagom till lunch anlände vi till nästa ger-camp och jag fick en ger som var än färggladare än vanligt och dessutom försedd med en kamin – och som det skulle visa sig en och annan skalbagge som bodde under taket och som sedan droppade ned från ovan. Dom var inte farliga, bara lite irriterande.
Några minuters körning från vårt läger låg Karakorum, en ort som kom till redan på 700-talet men det var mongolernas mest beryktade och blodtörstige ledare Genghis Khan som gjorde platsen till sin huvudstad 1220 och utgångspunkt för sin erövring av Kina. Alltså en plats där man verkligen kände mer än historiens vingslag, jag skulle hävda man hörde historiens hovtramp och vapenskrammel!
För att markera stadens gränser placerades fyra statyer av sköldpaddor ut kring staden. En av dessa sköldpaddor fanns där jag tog bilden ovan, sedan fanns det en viktigare sådan där en liten plastburk, ”stone turtle’s cache”, skulle ha sitt hem, det är den jag nu begav mig till för att logga.
Vägen till burken gick genom Erdene Zuu-klostret som omges av en mur med 108 vita stupor. Där inne fanns tidigare 60 klosterbyggnader men nästan allt förstördes av mongoliska KGB under 1930-talet. All religion var förbjuden fram till 1990. Men nu har munkarna återvänt och man kunde se dom inne i templen, en hade en Samsung mobil såg jag dessutom….! Mitt och momelgs uppdrag låg dock inte i att titta på munkar, det gällde att hitta burken givetvis. Cachen låg nästan en kilometer från klostret så vi tog det längsta cachingbenet först, det gällde att inte krypa fram som en sköldpadda.
Momelg tog fram burken och fick ta emot brännässlans vrede, tur att det inte var sköldpaddan som gick till attack, det hade kunnat sluta illa med tanke på dess storlek.
Nöjda kunde vi återvända in i klostret och sedan vidare tillbaka till våra tält för middag och lite underhållning som erbjöds i en grann ger.
Halléns Geocachingäventyr 