
Idag skulle det bli en jobbig dag. Inte enbart på grund av den långa transportsträckan som väntade utan på grund av att det var ett eländigt cachelöst land som vi skulle färdas igenom. Men det är bara att härda ut, för på andra sidan nästa slätt så ligger det säkert en burk.
Dagen började med en något annorlunda plats, en plats där tävlingshästarnas skallar placeras! Undrar om det enbart är vinnare eller om det är ett ställe för förlorarna.
Ett besök hos en nomadfamilj som var specialiserad mot hästar skulle genomföras under eftermiddagen. Det var lite besvärligt att hitta var nomaderna höll till, typiskt nomader att flytta på sig! Det visade sig dock bli ett litet antiklimax då nästan alla deras hästar hade dött under vintern, så vi fick nöja oss med en mindre uppvisning av vad mongoliska hästar förmår, utförd av sonen i familjen.
Det blev givetvis även ett besök vid Ovgonii templet och på vägen dit passerade vi 700 meter från en cache, ytterst irriterande. Men vi kom på ett sätt att lösa detta problem, hur? Det avslöjas i nästa berättelse!
Även detta kloster hade förstörts under 1930-talets terror mot munkarna och det återstod bara vissa delar av tempelområdet, samt nya byggnader uppförda efter 1990.
Templet låg en bit upp i bergen med en fantastisk utsikt över slätten nedanför. Detta område är också speciellt då det även fanns en liten sjö samt ett område med stora sanddynor, berg, vatten, slätt och öken fanns alltså inom en mycket begränsad yta.


Tyvärr var denna ger-camp vi bodde på under natten den sämsta under resan. Tälten var det inte något fel på men toaletter och duschar var smutsiga och fulla med små djur. Jag lyckades få lite varmvatten men delade duschen med några larver, skalbaggar och några andra kryp. Det hela slutade med att bitar av väggfästet till duschen lossnade och föll i golvet. Men solnedgången hade jag tur med!