I förra inlägget berättade jag att vi passerade blott 700 meter från en burk på väg till ett tempel, det är helt enkelt inte acceptabelt! Men vi fann på råd under torsdag förmiddag då vi hade sen avfärd från campen. Momelg och Hallén anlitade Balsaa Luvsan för att assistera oss.
Balsaa Luvsan var vår förare under större delen av resan och han hade fått oss att bli beroende av mongolisk-häst-heavy-metall (kan inte beskrivas, måste upplevas). Han ställde villigt upp med att föra oss till bergen igen för att leta upp cachen. Vi hade räknat med en liten promenad, men vi hade glömt bort att detta var Mongoliet där allt kan förvandlas till en drive-in, så även ”Hard Rock”.
Det tog inte många minuter att hitta burken efter att vi parkerat mindre än 10 meter från nollpunkten. Förutom cachen så var omgivningen fantastisk, nästan ingen vind och en otrolig utsikt över det omgivande landskapet.
Vid klockan 11 var vi åter vid campen och mötte upp övriga deltagare inför resan mot nationalparken. Vägen blev på denna etapp större då vi allt mer började närma oss huvudstaden igen. Det kändes märkligt och ovant att rulla på asfalt.
Under eftermiddagen nådde vi fram till Hustain Nuruus nationalpark där vi skulle övernatta en sista gång i en ger, samt ge oss ut i nationalparken i förhoppning om att få se Przewalskis vildhäst, tror ni att jag fick fångat någon häst på bild?
Både burk och vildhäst under dagen, kan det bli bättre? Nu gällde det att avnjuta en sista tältnatt, men först fick jag decimera skalbaggpopulationen i tältet, sen blev det en god natt.
Halléns Geocachingäventyr 