Tillbaka till järnåldern

Efter avklarat event i Göteborg rullade tåget mot Katrineholm på utsatt tid in på stationen och där avgick sedan tåget mot Linköping, även det på rätt tid och anlände ett par minuter tidigare än tidtabell, borde kanske klaga på detta då jag inte fick hela restiden jag betalat för…!

När jag klivit av tåget i Linköping påbörjades givetvis burkjakten så gott som omedelbart och den inleddes i ett järn-vägs-ålders område invid spåren. ”tegel::tullhus” blev första burken, en fin tegelbyggnad som tidigare använts som tullhus.

Min vandring genom Linköping förde mig först till ”Ta skydd (Take cover)” därefter ”Gamla gamla bussterminalen” där jag har varit en gång tidigare, obegripligt att jag då inte såg burken, men idag gick allt väl och den blev loggad. Även ”tegel::brandstation” och ”Fåglarna #2” besöktes, samt ”Petroleum Tango #109” där en DNF från 2015 nu kunde vändas till en hittad burk.

Nu var det dags och lämna asfalten och gå ut i Vallaskogen och dess fina burk- och fornlämningslandskap. ”På stadig mark” verkade inte ligga vid någon fornlämning, snarast något som borde vara en rest efter militärens aktivitet i område.

Jag sökte mig vidare genom denna djupa vildmark för att efter många äventyr och skräckinjagande möten med urinvånare och vilda bestar nå fram till ”I Vallaskogens Djup”. Men man kan undra vad som ligger begravt på denna plats, det är något mer än enbart en burk då det finns ett litet kors uppsatt nära gömman. Vandringen fortsatte nu rakt in i järnåldern nära ”Vallaskogen underground”.

På skylten invid fornlämningen berättas följande: ”Du står vid två parallella stensträngar som är ruiner av murar. dessa var under den äldre järnåldern (500fKr – 400 eKr) en fägata, som ledde boskapen från gården till betesmarken. Gården har legat vid motsatta änden av fägatan i nuvarande granplanteringen. I sluttningen nedanför fägatan är marken nästan stenfri och där fanns de odlingar som skyddades från boskapen av omgivande murar, bl a fägatans murar. Ursprungligen fanns betesjuren nere i terrängens lägsta delar. Senare gjordes organisationen om, så att djur gick på bete uppe på Valla skogen, dvs ovanför fägatan och dess fortsättning. Då behövdes inte längre fägatans övre mur, som fick förfalla. Kanske flyttades gården också”. Lite längre bort i skogen fanns också dessa husterrasser, även de från äldre järnåldern. I samma område fanns även en särhägnad åker att beskåda!

Vad är då en särhägnad åker kanske någon undrar, jo det är en åker som ligger inom en gemensam betesmark skyddad av murar eller staket.

Geocachingvandringen denna dag utvecklade sig till ett besök i järnåldern – helt underbart att jaga burk i ett sådant område. Men säg den glädje som varar för evigt, förr eller senare måste även Hallén lämna järnåldern och gå framåt i tiden, ända till en stor Kassun dekorerad med modern graffiti. Den småkluriga burken ”Kassunen i Vallaskogen” väntade ivrigt på en Hallén-logg och det tog inte lång tid att lokalisera den snyggt utformade burken.

Detta blev dagens näst sista logg då det nu var tid att gå och leta upp den tillfälliga cachingbasen där jag skulle spendera två nätter i samband med det stora eventet. Men först ville jag bara ta en burk till – enligt känt mönster – så jag gick bort till ”Valla Folkhögskola” och efter lite letande var även denna hittad.