Dagen före det stora Juleventet kände jag lockelsen att bege mig ut på en vandring med tillhörande burkjakt. Då solen går upp först långt fram på förmiddagen denna årstid blev det en mörkervandring i lite över en timmas tid denna dag, men man kan även då få vackra vyer, till exempel ”Partille slott”.
När jag passerat över motorvägen kom jag strax fram till Kyrktorget, ett området som genomgått en total omvandling under de senaste åren, ett nytt köpcentrum och stora nya bostadsområden, det är knappt att man hittar där numera! Det var en stor fördel att leta upp burken ”Gamla Kronvägen” innan butikerna öppnat, endast en burkletare av den lite mer nedgångna typen passerade, han var nog mer intresserad av pant-bara-burkar än logg-bara-burkar.
Ett kort stycke bort väntade ”Pankomaten” även där var det lugnt och stilla, inga vilande mugglare på bänkarna så det gick snabbt att leta fram cachen.
Det var sedan med viss tvekan som jag närmade mig nästa cache som bär namnet ”Leve handboll” tillägnad handbollsälskare. Som notorisk sportanalfabet känner jag mig inte riktigt hemma i dessa miljöer och det var med fasa som jag betraktade hur föräldrar förde sina små barn in i den stora arenabyggnaden, denna tids gladiatorspel…. När burken låg i min hand kände jag mig givetvis på bättre humör och ställde nu in siktet på en serie av skogsburkar.
Över Säveån och under järnvägen gick min vandring i riktning mot Lexby och den första av burkarna i barnbarnens trail, ”Maggies cache”. Det ger bra med motion att ta sig upp i detta bergsområde och väl uppe på höjderna får man fina naturupplevelser. Jag fick stifta lite närmare bekantskap med naturen när jag halkade på en sten och dök med näsan före ned i marken, dock utan några skador så jag var snabbt uppe igen och gick mot burken. Vid denna första cache letade jag länge, mycket länge och var på väg att ge upp när jag tittade ned och fick se burken mindre än en decimeter från höger känga….! Det var en lättnad och jag kunde knappa in nästa barnbarnsburk ”Arvids cache”. Jag anade seriens tema så denna cache gick lite snabbare att hitta. ”Iris cache” var lika snabbt hittad så jag kunde kliva iväg likt en älg genomskogen mot ”Linneas cache” en klassisk skogsburk under en större sten.
Även ”Emelines cache” visade sig vara lätthittad trots att det var en micro, och sådana kan vara svåra i skogen. Värre skulle det bli med ”Simons cache” där jag letade mycket länge, högt och lågt. Det var först när jag läste igenom tidigare loggar som jag fick en ny idé om hur cachen kunde vara placerad. Var glad att det inte var några myror vakna, men jag fick utföra lite övningar som jag inte så ofta brukar göra, men vad har man för val när det inte finns några andra närvarande….?
Den sista cachen under denna vandring blev ”Cecilias cache” som hittades utan några svårigheter eller dramatik. Därefter lite fika innan vandringen hem mot cachingbasen inleddes. Det blev en skörd på tio burkar och 17 kilometers vandring i bitvis fin natur. Kan en lördag bli bättre än så?
Halléns Geocachingäventyr 