I Monways fotspår…

Planen som gjorts upp under gårdagskvällen var att vandra i Mölnlycke och plocka lite burkar så här på nyårsdagen, men allt kom att ändras på slaget sju under förmiddagen. 17 nya burkar hade nu publicerats i Torslanda, inom samma område som besöktes förra året (30 december). Jag hade kunnat ”kasta mig på” första bästa svart cachinglinje och åkt iväg, men valde att vänta lite så att det skulle hinna ljusna, eventuellt FTF-jakt fick gärna Monway ägna sig åt i den svarta skogen.

Var jag inte här förra året...?
Var jag inte här förra året…?

Efter att jag passerat burk nummer tio på Hälsans stig kom jag in på en mindre och ganska lerig skogsstig. Ett kort stycke längre fram väntade den första burken i Torslanda trail. Det var blott Monway som var före mig i loggboken, inte helt oväntat. Jag gick vidare på den leriga stigen och kunde här och var se färska fotspår, det var även i bokstavlig mening en tur i Monways fotspår denna förmiddag, kunde jag konstatera.

Detta är ett delvis igenvuxet kulturlandskap, med stenmurar och en del riktigt stora enbuskar, vilket är ett tecken på att här gått djur på bete.
Detta är ett delvis igenvuxet kulturlandskap, med stenmurar och en del riktigt stora enbuskar, vilket är ett tecken på att här gått djur på bete.

Harv 1

Vilken harv skall man välja, jag valde rätt och fick oväntat snabbt fram burken.

Harv 2

När jag höll på att signera nummer 7 hörde jag att det var andra ute i skogen. När jag sedan närmade mig den åttonde burken kom en hel grupp burkjägare mot mig, det visade sig vara

(Friluftsfamiljen – här en länk till deras blogg) som kom tillsammans med regina-phalange. Burken hittades lätt sedan fick vi en trevlig burk-pratar-stund ute i busken.

Indian-Jonas, Lill-Kotten, Mamma_Mu
Möte i skogen! Indian-Jonas, regina-phalange, Mamma_Mu, Lill-Kotten.

Jag gick sedan vidare mot nummer nio, nej det var ju nummer tio – så kan det gå med ”hitta närmaste” funktionen ibland. Denna gång upptäckte jag inte misstaget förrän jag var vid burken och då var det bara att logga den och sedan gå mot ”rätt cache”.

När jag var klar med cache nummer 9 och kom ut på ridvägen såg jag två personer och två hundar som snabbt närmade sig – var det mugglarpatrullen? Nej, det var MPLL och Jsson som också var ute i skogen. Ännu ett kortare burk-pratar-stopp innan vandringen fortsatte. Även de burkar med hög terräng hade varit möjliga att logga med hjälp av naturens hjälpmedel, men som jag fått info om från de som gått rundan i motsatt riktning, så skulle nummer 12 sitta fast uppe i sitt träd. Jag gick ändå dit och tittade men konstaterade snabbt att det inte var något för mig, blöta grenar och högt upp, nej tack, var min kommentar och jag fortsatte på min vandring. Därmed missade jag också en kodsiffra till finalen.

Jag fick en behaglig fikastund vid nummer 13, helt stilla och myggfritt!

Fikaplats

För att kompensera mig lite för klätterburken jag valde att avstå gick jag mot ”16# Hisingens Jul kalender 2012” som visade sig vara en lämning efter en flygledsfyr (angöringsfyr), byggd 1942, som tillhört det nedlagda Torslanda flygfält, Göteborgs första flygplats.

Flygfyr

Trevligt med lite oväntade historiska platser ute i skogen! Jag tog sedan inte den bästa, men väl den genaste, vägen ned från berget. Nere vid stigen möttes jag av ytterligare ett exempel på mugglarnas märkliga värld.

Vad skall man säga?
Vad skall man säga?

Nu hade jag endast två burkar kvar på serien. Därefter var det dags att åter anlita den svarta cachinglinjen och färdas hem mot cachingbasen efter en liten vandring på strax över sju kilometer och 17 hittade burkar. En god början på 2017.