En snabbis i Montevideo

Morgonen den 17 mars anlöpte fartyget hamnen i Montevideo, Uruguay. En ”kyrkogård” för fiskefartyg passerades på väg in mot hamnen och vi lade till strax intill ett mycket större kryssningsfartyg. Packningen stod redo i hytten för nu var det dags att lämna båtlivet och bege sig ut på stadens gator – skulle jag klara omställningen? Tydligen behöver man se sig för för bilar och det lär vara ont om pingviner och sälar…

Nu skulle landets migration och tullfolk komma ombord, därefter kunde vi hämta våra pass som varit i förvar ombord under hela resan. Därefter kunde jag ”mönstra av” och gå ut på Montevideos gator för att leta burk! Jag hade nu hela packningen med mig (men inte allt för omfattande då jag brukar packa lätt), men ändå mer än vad som normalt brukar följa med på en promenad.

När jag kom ut från hamnområdet började frågan inställa sig – skall jag verkligen gå här…? Husen var rejält förfallna, övervuxna av växtlighet, graffiti, hålen i gator och trottoarer var som på månens yta bitvis.

Men människorna på gatorna såg inte ”misstänkta ut”, äldre, unga, barnfamiljer rörde sig ute, det ser värre ut än vad det är konstaterade jag och inledde min promenad. Jag hade siktet (gps:en) inställd på ”La Torre de Antel”, en knapp kilometer från hamnen. Det var ett modernt kvarter omgivet av förfall, där letade jag fram den första burken i detta nya land utan större problem trots att det var nära en flitigt utnyttjad bankomat.

En till, det måste jag väl ändå ha när jag nu tagit mig ända hit, tänkte jag och gick vidare mot ”MAM (Mercado Agrícola de Montevideo)”. Husen blev inte finare och trafiken var bitvis lite riskabel, men jag valde en del smågator så jag slapp den tyngsta trafiken. Slutligen var jag framme på den lilla gatan med cachen, såg då en mängd mugglare sittande vid huset men dessa var lyckligtvis några meter bort så jag fick en oväntat snabb och lätt logg.

Det fanns ytterligare burkar i staden men dessa hade väl många DNF:er så jag valde att istället gå mot bussterminalen. Jag hade förköpt en biljett med buss och båt över till Buenos Aires, Argentina för att slippa går runt och leta biljettförsäljare. Min vana trogen kom jag i mycket god tid, vilket visade sig vara helt rätt då bussen gick ca 50 minuter tidigare än vad som uppgetts när jag köpte biljetten, avgången fanns inte ens med på tavlorna i bussterminalen, skumt men kanske inte helt oväntat med lite oreda! Jag kom ändå med bussen och färden upp mot Colonia där det blev byte till snabbfärja.

Innan ombordstigning var det först utresekontroll från Uruguay och därefter inresekontroll för Argentina. Nu kom testet, skulle dom reagera på min färska stämpel från Falklandsöarna? Icke, det gick fint, den enda frågan var vilket hotell jag skulle bo på! Jag kunde tränga mig ombord på den fullsatta färjan och få ytterligare en timma på vatten, men inte en sjöupplevelse jämfört med den jag haft de senaste veckorna utan en ren transportsträcka.

I Buenos Aires möttes jag av en mycket livligare stad än Montevideo, mycket trafik och breda gator att passera. Men mitt val av hotell visade sig vara helt rätt, nära från färjan och god standard på rummet vilket är skönt efter en varm och svettig dag på gator, buss och färja. Lite mat och vila innan en sista dag med stadsvandring väntade innan hemfärd.

5 kommentarer

  1. Montevideo – såg du något berg?

    Skämt åsido – Sydamerikas historia från c:a 1850 och framåt är mycket intressant men inget som iallafall jag läste om i skolans historie- eller geografiundervisning.
    Det finns en handfull författare som känner denna del – alltså nordliga delen av Argentina, Uruguay, Paraguay och Bolivia – och som skrivit om fet rådande statsskicket då liksom nu. USA och deras jurister är rena amatörer jämfört med hur det fungerar i det högsta samhällskiktet i denna del av världen.

    Ur minnet drar jag ”Don Mauritio” , alltså Jesper Mauritzson som enligt sin egen utsago försökte rädda en stor del av Bolivia (han kallar delen ”Trasfonden” vilket kan vara en försvenskning av Trasfondo) från att tillfalla Paraguay.

    För den som gillar gamla pojkböcker är väl Övre Richter-Frich och Donna Franceska en lättläst bok, förvisso förlagd handlingsmässigt till Buenos Aires.

    Ja jisses vilken resa! Det måste vara omtumlande med så konstrasterande händelser och platser på så pass kort tid!

    Jag tycker du skriver bra och intressant, väldigt lättläst och inga konstiga snobbiga excesser.

    Bästa hälsningar // Ingvar, Borås

  2. Montevideo ligger en timme före Buenes Aires så bussen gick nog inte 50 minuter för tidigt! Jag nästan missade mitt plan därifrån till Sao Paulo men helt ovetande om tidsskillnaden kom jag till flygplatsen tidigt och undrade varför planet lyfte en timme före utsatta tiden. Tyvärr fanns det väldigt få burkar i både Argentina och Uruguay 2005.

    1. Tidsangivelsen jag hade var i lokal tid så det var någon form av omläggning i tabellen, annars hade det varit 60 minuter förtidigt om det berott på tidszoner.

      1. Jag tror det är någon form av missförstånd här, det gällde samma tid i Chile, Antarktis, Falklandsöarna, Uruguay och Argentina så klockan behövde bara ställas om när jag anlände till Chile och sedan återkom till Europa. http://www.tidszon.se/kontinent.php?id=sydamerika Det är jag givetvis helt säker på då jag ju kunde jämföra min egen klocka, telefonen och givetvis gps:en med klockor på platsen.

Kommentarer är stängda.